Gästkrönika. Nu när sommaren är här så vill vi passa på att få vara lediga och få återhämta oss från arbete och en massa måsten.
Sola och bada. Sand på handduken och mellan tårna. Lyssna på vågorna som stilla sveper över strandkanten. Några fåglar som kvittrar i träden och kaffe från en termos. Barn som skrattar och hud som luktar lite sol. Håret hinner inte riktigt torka mellan baden och kanske en glass om man har tur. Sena kvällar med syrsor som spelar i gräset. Nätterna är fuktiga och myggorna har fest på våra armar.
Men vi alla har inte den turen eller rätten att kunna få vara lediga under några veckor på sommaren. Våra arbetsförhållanden har förändrats över tid. Tyvärr. Det är fler och fler som går på timme, visstidsanställning, gig-jobb eller andra mindre bra anställningsformer.
Detta bidrar även till att vi inte kan ta semester på sommaren när det är så underbart fint i Sverige. Vi är rädda för att förlora jobbet som vi arbetar på timme för, eller att de tar någon annan som ställer upp när du själv vill umgås med dina barn eller nära och kära.
För vi måste betala hyran, ställa mat på bordet och ha en telefon att ringa ifrån om det behövs. Bygger detta en större klassklyfta? Ja det skulle jag verkligen påstå. De som har en anställning på sämre villkor kan inte tacka nej och är beroende av att ta dessa pass som kommer ens väg. För du vet aldrig hur mycket jobb du får nästa vecka eller nästa månad. Det innebär även att du inte säger till om något är fel eller om något behöver förbättras. För då är du den där jobbiga personen.
Vi behöver trygghet. Vi behöver veta hur mycket jobb vi ska göra. Vi behöver vara mer än ett anställningsnummer som ska ställa upp i vått och torrt.
Flexibilitet… Ett ord som ekar över arbetsmarknaden i dag. Men till vilket pris?
Jag hoppas att ni alla får en välförtjänt semester. Och att ni får vila upp er. Mina syskonbarn har planer på att äta minst en glass varje dag på sommarlovet. Jag tycker det låter som en bra plan.
