”Skrivandet är en passion”
Månadens medlem. Tidningsbudet Bruno Franzon diktar i Ted Gärdestads anda. Om kärlek och ljus: ”Men ängeln har vaknat/ur sin obegripliga sömn/ nu går hon där längs rälsen i sin vita klänning/Hon hämtar ljus”.
Raderna ovan är hämtade ur Bruno Franzons lyriksamling Nattglimmer och är en hyllning till Ted Gärdestad, som tog sitt liv genom att kasta sig framför ett tåg 1997.
Sex år senare debuterade Bruno med romanen Lodjursträdet om Petter, som likt honom själv, växer upp i Småland på 1970-talet. Då, när Ronnie Hellström vaktar fotbollsburen, ungar leker indianer och vita, hänger med näsan i serietidningen Mad, fantiserar om ufon och, just det, lyssnar på Gärdestad.
Bruno engagerade sig i Ted Gärdestadsällskapet och lärde på så sätt känna både artistens far och hans bror Kenneth, som skrev låttexterna.
– Teds pappa Arne hade min diktsamling liggande på nattduksbordet. Han var kronofogdeassistent och blev 93 år. Jag var med på begravningen och fick till och med ett litet arv, säger han.
Bruno växte upp i Gnosjö. Pappan var plåtslagare och startade fabrik, där Bruno också började. Men sonen ville något annat. 16 år gammal läste han Ulf Lundells bok Jack och visste vad: bli författare.
Vägen gick via bibelstudier på folkhögskola i Jönköping, vidare till Uppsala universitet där Bruno plöjde litteraturhistoria, historia och idé- och lärdomshistoria. Sedan vände han åter mot hemtrakterna, tog jobb som tidningsbud och blev kvar. I Värnamo.
Där finns det knappt några gator han inte besökt med någon av sina tidningscyklar, vittnar en facklig kamrat. Just nu har Bruno sex stycken fantasifullt namngivna i sitt stall. Två är ”sjuka”, men ska snart få hjälp av hans privata cykeldoktor, vännen Senad från Bosnien.
Bruno har två ledstjärnor – en djup kristen tro och skrivandet. Ytterligare en bok är på gång, en sorts tankebok. Annars publicerar Bruno noveller och dikter i tidningar och tidskrifter och medverkar i olika antologier.
Särskilt kul är de morgontimmar när han delar ut Värnamo Nyheter – med en egen krönika inuti.
Bruno Franzon tar fram ett avsnitt ur vad han kallar ”Arkiv Paper Boy”. En diger samling berättelser, ofta om jobbet, som han plockar ur och filar vidare på.
– Diktsamlingen växte fram under tio år och en av mina texter har jag jobbat med i 33.
