Krönika. Regeringen försöker göra ett nummer av att de vill sänka avgifterna till a-kassan. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg vill framstå som förstående och lyhörda, nu när nästan åtta procent av befolkningen är arbetslös och det nya budgetförslaget bygger på att ännu fler ska stå utanför arbetsmarknaden de kommande åren.
Men tro dem inte.
De visste precis vad de gjorde när de höjde a-kasseavgifterna när Alliansen tog över regeringsansvaret för sju år sedan. Själva idén med fördyrad a-kassa och ökade kostnader för ett fackligt medlemskap var att minska den fackliga organisationsgraden och tvinga nödställda arbetare att ta precis vilka jobb som helst.
Där ser vi själva kärnan i Alliansens jobbskapande politik och ”kamp mot utanförskapet”. Fattiga människor accepterar lägre löner och står de dessutom utanför facket så kan ingen hjälpa dem att uppnå drägliga anställningsvillkor.
Politiken har varit mycket framgångsrik om man ser till att 100 000-tals människor numera står utanför såväl fackföreningar som a-kassa och att växande grupper accepterar skitvillkor på arbetsmarknaden.
Men som bland annat vi i Transport påpekade redan 2006, finns det också mängder av avigsidor i den brutala utslagningspolitiken: allt fler tvingas till socialbidrag/försörjningsstöd. Samtidigt försvagar den ensidiga inriktningen på sänkta löner och sänkta skatter utbildningssystemen, så att alltför få arbetslösa kan utbildas till de jobb som faktiskt efterfrågas. Det gör att det finns brist på arbetskraft på mängder av områden – trots skyhög arbetslöshet.
Ändå prioriteras ytterligare ett jobbskatteavdrag i Alliansens valbudget.
Det är skamligt och självdestruktivt.
Numera fungerar den svenska arbetsmarknaden så dåligt att man talar om en ”jämviktsarbetslöshet” på sju procent. Det innebär att institutioner som Riksbanken, Konjunkturinstitutet och regeringen räknar med att löneinflationen kommer i gång redan om arbetslösheten minskas till under sju procent. Och som bekant är inflationsbekämpning finanspolitikens högst prioriterade fråga.
Så pratet om fler jobb är bara valfläsk och beslutet att sänka avgifterna till a-kassan är mest en metod att minska belastningen på kommunernas plikt att erbjuda försörjningsstöd/socialbidrag.
Bilden av hyckleri förstärks av att Alliansens höjning av a-kasseavgifterna snarast bör liknas vid stöld. De arbetsmarknadsfonder som finansierar den statliga samordningen av a-kassepengarna har inte byggts med skattepengar. De har byggts av arbetsgivaravgifter, som i sin tur förhandlats fram som en del av historiska löneuppgörelser. Pengarna består alltså av avstådda lönehöjningar som arbetare avstått från.
Under de senaste åren har Alliansregeringen på det sättet stulit över 15 000 kronor från var och en av Sveriges transportarbetare. Stölderna från exempelvis byggnadsarbetare och hotell- och restauranganställda har varit ännu mer omfattande.
När nu regeringen försöker minska några av de mest förödande konsekvenserna av den egna politiken bör vi knappast jubla.
Vi bör säga som det är – och kräva att de betalar tillbaka stöldgodset: 15 000 kronor till var och en av våra medlemmar.
