Polsk ”F-skatt” duger inte vid åkerikörning i Sverige

Skatteverket har inlett en stor granskning av svartarbete och obetalda skatter inom åkerinäringen. Inom kort släpper verket namnen på ett antal stora åkerier som bemannat bilarna med lågbetalda utländska egenföretagare. Åkerierna krävs nu på arbetsgivaravgifter, eftersom förarna varken har svensk F-skattsedel eller intyg som bekräftar att skatten betalas i hemlandet.

– Vi ser framför oss långdragna juridiska processer. Det handlar om mycket stora belopp som vi kräver in, säger Skatteverkets insatsledare Pia Bergman.

Hon ansvarar för den största granskning som Skatteverket hittills iscensatt. Den riktas mot flera branscher – bland annat transport, bygg, slakteri och städ.

Fokus ligger på arbetsgivaravgifterna, förklarar Pia Bergman:

– Inom åkeri tittar vi på företag med många bilar, men som inte har några anställda chaufförer. Ofta anlitar man utländska förare, personer som kommer från sämre bemedlade EU-länder.

– Det är givetvis okej, så länge det sker på schysta villkor. Men det vi upptäcker är att man inte betalar skatt och sociala avgifter någonstans. Varken i Sverige eller i exempelvis Polen eller Rumänien.

Pia Bergman reagerar direkt mot begreppet ”utländska F-skattare”, som används flitigt om de chaufförer som i allt högre utsträckning bemannar både svenska och utländska bilar:

– De är inte F-skattare. De har sällan vare sig svensk F-skattsedel eller ett så kallat A1-intyg, som talar om att de är utsända från hemlandet och omfattas av hemlandets sociala trygghetssystem.

– Vi talar om personer som jobbar helt oförsäkrade. När det uppdagas går vi på den som betalat ut lön och kräver arbetsgivaravgifter av det svenska företaget.

Som skatteexpert inskärper Bergman att utländska företagare som är verksamma i Sverige ska ha svensk F-skattsedel. Det duger alltså inte med polsk eller rumänsk motsvarighet. Enda alternativet är i så fall A1-intyget.

I ett första skede har Skatteverket slagit till mot ett antal större åkeriföretag. Enligt uppgifter i pressen omfattas fyra bolag och uppåt 400 chaufförer. Pia Bergman säger:

– Glöm siffrorna än så länge. Besluten blir snart offentliga. Medieintresset är stort. Jag får mejl, sms och telefonsamtal varenda vecka från riksmedia. Journalisterna undrar ur det går med granskningen. Av samtalen förstår jag att frågan är väldigt het.

Enligt Pia Bergman jobbar Skatteverket efter flera huvudlinjer. En är förstås att klämma åt fuskarna. Den andra är att ta fram information om vilka regler som faktiskt gäller.

– Vi vill nå både den utländska arbetskraften och de svenska arbetsgivarna som köper tjänsterna. Syftet är att alla parter ska göra rätt från början.

Har svenska åkare som anlitar lågbetald arbetskraft något intresse av att följa – eller ens begripa – regelverket?

Pia Bergman säger:

– I vår myndighetsutövning måste vi utgå från att företagen vill göra rätt för sig. Fast, visst, vi kan inte göra som storken och stoppa huvudet i sanden. Vi inser att alla inte är seriösa. Det är därför vi startat den här insatsen, som nästa år kommer att omfatta 47 000 arbetsdagar.

– Ibland kanske syftet inte är att göra fel. Det finns säkert förare som inte vet att man efter en viss period ska betala skatt i Sverige. Då har man inte heller tagit höjd för det när man begärt lön.

Bergman uppmanar alla utländska egenföretagare att söka F-skatt så fort de utför mer än någon enstaka cabotagekörning i Sverige.

Å andra sidan är det inte säkert att F-skattsedel beviljas. Eller borde beviljas. Fortfarande är det så att företagaren ska ha en viss självständighet gentemot uppdragsgivaren.

Hur ska de reglerna tolkas i fall där en chaufför – svensk eller utländsk – kör åkarens bil, använder åkarens utrustning och styrs helt av en och samma speditör?

Bergman:

– Om Skatteverket känner till alla omständigheter är det tveksamt om F-skatt ska beviljas. I våra ögon ska chauffören betraktas som anställd.

För att effektivare kunna klämma åt fuskarna efterlyser Skatteverket flera lagändringar. En handlar om att införa någon form av registrering av utländska företag som är verksamma i Sverige. Då skulle myndigheterna lättare kunna hålla koll på dem.

– Vi har också påtalat att inbetalda arbetsgivaravgifter borde redovisas för varje individ, löpande, månad för månad. Då skulle vi omedelbart veta vilka arbetstagare som ett företag betalar för.

– Den kunskapen skulle kunna användas vid oanmälda besök ute på arbetsplatserna. Då skulle vi snabbare kunna sätta stopp för oseriösa aktörer. Både Transport och Byggnads är påhejare av detta.

Pia Bergman avslutar med att påpeka att många utländska företag och arbetstagare faktiskt är seriösa och vill göra rätt för sig:

– En del av debatten kring den här problematiken tas över av främlingsfientliga element. Det är en stor fara.