Debatt. Skulle du våga flyga om du visste att världen drabbas av cirka 1 500 allvarliga flygolyckor varje dag? Knappast. Men detta är precis den risk vi tar i dag, enligt miljöprofessor Johan Rockström som jämför våra globala flygresor med att temperaturen i världen höjs med katastrofala sex grader om vi fortsätter på samma sätt.
Växthusgaserna gör att temperaturen stiger. Vart och ett av de tre senaste decennierna har haft en högre medeltemperatur än det föregående, och de har alla varit varmare än något tidigare decennium sedan 1850. Och 2015 ser ut att bli ett nytt rekordår.
Det påverkar klimatet på många sätt: Isarna i Arktis smälter, havsnivåerna stiger, haven blir varmare och surare, glaciärer krymper och försvinner. Extrema väderhändelser som torka, värmeböljor och översvämningar har blivit vanligare och orsakar enorm förstörelse på många håll runt om i världen. Årstider förvrängs, skördar förstörs och människor svälter och flyr när enorma skyfall, översvämningar eller torka drabbar de redan mest utsatta och fattiga.
Fackföreningar, politiker och alla jordens invånare måste snabbt inse att tiden håller på att rinna ifrån oss. Om utvecklingen fortsätter som ingenting hänt skulle vi behöva tre jordklot redan om 35 år.
Varför ska då fackföreningar bry sig om klimatfrågan? Svaret är ganska enkelt – på en död planet finns inga jobb.
Många som arbetar i fossilberoende branscher, inte minst transportsektorn, står i centrum för klimatdebatten. Vi kommer att vara bland de allra första som påverkas av den omställning som måste till för att rädda planeten. Utsläppen från transportsektorn, i synnerhet lastbilstransporter och flyg, ses som stora miljöbovar och utgör cirka 41 procent av den totala utsläppsnivån av koldioxid i Sverige om vi räknar in internationella transporter.
Billiga transporter kan liknas vid det blod som rinner i ådrorna på den liberaliserade globala ekonomin – kapad av avreglering, fusk, låglönepolitik, slavliknande villkor för chaufförer och andra inom transportsektorn samt en subventionerad fossilindustri. Många är i det läget helt naturligt rädda för att förlora sitt arbete.
Men klimatutmaningarna kommer inte att lösas av politiker och transnationella företag. Det är därför logiskt för fackföreningar att bygga en massrörelse från gräsrötterna och leda kampanjer för massiva statliga investeringar som stoppar klimatförändringarna. Facket har gedigna kunskaper och erfarenheter när det gäller kampen för bättre levnadsvillkor, jämställdhet och jämlikhet.
Den åtstramningspolitik som tillämpats av trojkan (ECB, EU, IMF) i nyliberal anda har medfört att klyftorna ökat enormt mellan fattiga och rika, arbetare och tjänsteman. 85 personer i världen äger i dag lika mycket som halva jordens befolkning. Slutsatsen är att pengar finns för klimatomställning och skapandet av gröna schysta jobb – men de är i händerna på ett fåtal rovkapitalister, banker och finansinstitut.
Inför FN:s klimatmöte i Paris i december måste fackföreningar, miljöorganisationer och andra progressiva krafter sluta sig samman för att påverka politikerna så att ett bindande avtal skrivs och omställningen omgående sätter i gång. Om förhandlingarna misslyckas och vi fortsätter att släppa ut växthusgaser som om inget hänt, kommer vi troligen att få uppleva en fyragradig höjning av jordens medeltemperatur före nästa århundrade.
Så fackföreningar måste agera, inte bara för medlemmarnas intressen, utan för hela mänskligheten. Facket kommer då att nå ut till nya människor, speciellt unga, varav många troligen kommer att bli nya medlemmar. LO måste vakna, ta lärdom av Transport och ta sitt ansvar innan sista tåget lämnar stationen.
Vid Parismötet, dit jag reser den 2 december, kommer vi från Internationella transportarbetarefederationen att framföra tre huvudkrav:
1. Ambitionsnivån måste höjas, vilket också skulle generera miljoner nya gröna jobb.
2. Det globala Syd måste få tillräckligt med pengar från den gröna klimatfonden för investeringar som både främjar fattigdomsbekämpning och en hållbar utveckling.
3. Omställningen till ett nytt fossilfritt samhälle måste ske på ett socialt hållbart sätt i dialog med arbetarna. Kollektivavtal, schysta villkor och en sund, säker arbetsmiljö är grundförutsättningar för social hållbarhet.
