Ledare

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Märkligt nog gäller inte naturlagen för lastbilschaufförer. I åkeribranschen råder akut brist på personal. Rimligen borde konkurrensen om förarna pressa upp lönerna. Det skulle göra yrket mer attraktivt. Fler skulle söka sig till ett jobb som innebär oregelbundna arbetstider, hälsofarliga nattarbete, slit på kroppen och frånvaron av ett normalt socialt liv.

Svenskt Näringsliv – som ihärdigt pläderar för större lönespridning och lokal lönebildning – borde rimligen bejaka att en bransch där det råder skriande brist på arbetskraft får större utrymme att höja lönerna.

Det är kul med tankeexperiment. Tänk om Transport i nästa års avtalsrörelse skulle göra som Pappers.

Det vill säga frikoppla chaufförerna från LO:s märkesmatch och i stället kräva minst fyra procent i lönelyft. Med hänvisning till förarbristen och till tunga ekonomer som framhärdar i att en av lönebildningens viktigaste uppgifter är att styra, allokera, arbetskraften dit den bäst behövs.

Jo, jag fattar. Det finns invändningar. LO kommer att knorra. Chaufförerna, en grupp med hyggligt stark förhandlingsposition, vill ha mer än andra. Vart tog solidariteten vägen?

Svenskt Näringsliv kommer inte bara att knorra, de kommer att bjuda stenhårt motstånd. Ett arbetsgivarläger med miljarder i strejkfonderna lär totalmobilisera för att hindra att yrkesförarna drar i väg. För det kan ju få smittoeffekter på andra…

Fast då återstår frågan. Hur ska åkeriföretagen få tag i arbetskraft? Över hela Europa brottas åkerierna med samma problem.

Man kan förundras över att chaufförsbristen inte lett till större löneglidning, alltså lönehöjningar vid sidan av kollektivavtalet. Så sker det ofta i andra branscher, inte minst byggsvängen.

Varför inte i åkerinäringen? Till skillnad från andra länder har Sverige många små åkerier och stora starka speditörer. Priser och villkor dikteras i hög grad av speditörer och transportköpare.

Utrymmet för åkerier att erbjuda chaufförerna bättre villkor är begränsat. Den åkare som betalar bättre får högre kostnader och riskerar att snabbt bli utbytt mot en billigare transportör.

Ska chaufförernas villkor förbättras måste det ske genom skrivningar i kollektivavtalet. Ett avtal som åkaren kan drämma i bordet i speditörernas direktörsrum.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emil Jönsson, Chaufför:
    28 januari, 2020

    Helt rätt! kollektivavtalet är GULD värt både för anställd och företag! Det ger en trygghet i båda riktningar.

    svenska chaufförer och åkerier säljer en tjänst som samhället är totalt beroende av.
    Utan transporter så stannar samhället. detta gör att vår bransch har en sk. "pricing power". Branschen kan höja priset på sina tjänster utan att efterfrågan minskar. Volvo kommer fortfarande behöva stål till sin produktion oavsett vad transporten kostar.

    https://www.investopedia.com/terms/p/pricingpower.asp

    Det är därför man pratar om att sjukvården inte bör privatiseras, för sjukvården har också en "pricing-power" ditt behov av vård minskar inte pga priset ökar, och man kan därför ta betalt i princip hur mycket som helst.

    Den europeiska transportmarknaden är skadad och det vet vi alla.
    Svenska åkerier har låga marginaler och svårt att ta betalt pga det finns oseriösa företag som konkurrerar på helt andra villkor i branschen. Detta måste vi komma i ordning med och man har redan kommit en bit på vägen kan man läsa om här i tidningen.

    Det är här problemet ligger, problemet är inte transport kräver för stora löneökningar som får åkerierna att gå på knäna. Tvärt om så tror jag alla anställda VILL jobba på ett företag som mår bra och som har rimliga marginaler så att man har RÅD att betala ut avtalsenliga löner utan att det ska bli tjafs.

    Slutkunden har ingenting emot att betala för hållbara transporter där alla i kedjan får skäligt betalt. Men de oseriösa alternativen måste bort från hyllorna för att vi ska få ordning.

    När kunden står i matvarubutiken och ska välja spanska äpplen för 9,90kg/kg eller svenska äpplen för 19,90kr/kg så väljer man ofta det billiga äpplet utan att tänka på HUR det kan vara så billigt. Det är självklart, vi lever i en kapitalism där man måste hushålla med sin ekonomi för att överleva.
    Därför måste hela branschen jobba aktivt med HÅLLBARHET. ja man kan spy på det ordet. men det ligger mycket i det.

    Ohållbara alternativ måste sållas ut från alla delar av marknaden.
    Vi gör det här tillsammans. anställd och företag. vi är tillsammans transportbranschen. det är viktigt att både anställd och företag mår bra!

  2. Dragan:
    26 januari, 2020

    Hur mycket tror vederbörande att en åkare har kvar per förare? Finns det verkligen en marginal att tag ifrån till lönehöjande åtgärder? Det är låga löner och de kommer att bli även lägre och kunder betalar redan ett skäligt pris. Vart tar dessa pengar vägen då? Jo, det är alla möjliga påslag från staten, beställningscentralen, transportstyrelsen, olika försäkringar, "måste betala" anslutnigar... Det är där skon klämmer. En taxi resa Sthlm-Arl går påp 545 sek, alla i kedjan tar för sig och kvar för taxiåkaren blir 315 sek för föraren, bilen, amortering, skatter....HELT SJUKT

  3. PR:
    23 januari, 2020

    Transportbranschen är utsedd till att vara en social soptunna. Den som inte kan något annat ska köra lastbil, hålla i ratten, bli ledsagad i alla detaljer som om anställningskravet är "handikappad". Visionen är såklart "gratis" eftersom förtjänsten är att ha fått en sysselsättning (en gåva). Vi är inte riktigt där ännu, men lönestagnationen är ju total sedan 1970. På god väg alltså.

    Samtidigt kostar fordon miljontals kronor, och drivmedel ett tiotal ggr mer per år. Jotack, det råder fullständig härdsmälta i branschen på alla håll. Politiken ska vi inte ens tala om i sin äckliga handfallenhet sällan skådad.

    Den som frivilligt ger sig in i branschen bör tänk efter fler än två gånger. Framtidsyrke? De som kört ett tag skrattar högt medan de smider planer på att dumpa en bransch i förfall.

  4. Ted Olsson:
    29 december, 2019

    Hej Jan.
    Den här krönikan var verkligen huvudet på spiken.
    Enda sättet att få upp chaufförslönerna är via vårt kollektivavtal, någon löneglidning existerar inte i branschen.

    Väl skrivet.

    Mvh

Lästips:

Hallå där!

Flyg. Martin Andersson, ordförande i klubb 4 på Arlanda med bland annat plåtslagare och flygmekaniker. Er arbetsgivare Patria Helicopter har höjt era löner – innan avtalsrörelsen för flygbranschen ens dragit i gång. Varför då?

Transportarbetarens logga

Bemanning har nytt avtal

Bemanning. Ett nytt, tvåårigt bemanningsavtal har tecknats av LO och Kompetensföretagen. För anställda i bemanningsbranschen betyder det en ökning av garantilönen på 1 350 kronor i år vid heltidsjobb, drygt 700 kronor år två.

Avarnklubbens konfliktskola maj 2023 avtalsrörelsen.

Laddar med kunskap om konflikt

Bevakning. En lunchrestaurang som klassrum: Två veckor innan avtalet löper ut samlades bevakningspersonal till konfliktskola i Västberga i södra Stockholm.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

De små stegens förbannelse

Arbetsvillkor. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Tjuvheder?

Fattiga & rika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål. Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Kärt barn har många namn

Ordkunskap. Året är 2015 och mina barn är tre respektive ett år. Det är också året då sången Snoppen och snippan ser dagens ljus. Den blir en formidabel hit. Barnen älskar den mer än Babblarnas första låt. Jag kommer på mig själv att sjunga med: ”Snoppen och snippan, vilket härligt gäng. Snippan och snoppen, sjunger vår refräng…”

Karensdagen – ett gissel som måste bort

Sjukt. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.

Rätt eller fel – bra eller dåligt?

Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Styrkan finns när den behövs

Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.

Märket, pensionsålder och hållbart arbetsliv

Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.

DEBATT / PLATTFORMSJOBB

Lön från arbete ska gå att leva på

Debatt. Det verkar pågå en trend bland liberaler att testa på ”vanliga” jobb i ett försök att bygga upp förtroende – för att sedan tala om hur arbetsmarknaden och tryggheten ska avregleras och bli mer flexibel för att fler ska komma i arbete. Ett väldigt tafatt försök att låtsas bry sig om arbetare.

Skyddsombuden finns för din hälsa

Debatt. År 2022 har övergått till 2023 och när vi summerar antalet döda i arbetet för föregående år landar det på 49 personer totalt sett, enligt Arbetsmiljöverket. Räknar vi enbart svenska olyckor i arbetslivet blir det 41 personer som inte kommit hem från sina arbeten.