Ledare

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Märkligt nog gäller inte naturlagen för lastbilschaufförer. I åkeribranschen råder akut brist på personal. Rimligen borde konkurrensen om förarna pressa upp lönerna. Det skulle göra yrket mer attraktivt. Fler skulle söka sig till ett jobb som innebär oregelbundna arbetstider, hälsofarliga nattarbete, slit på kroppen och frånvaron av ett normalt socialt liv.

Svenskt Näringsliv – som ihärdigt pläderar för större lönespridning och lokal lönebildning – borde rimligen bejaka att en bransch där det råder skriande brist på arbetskraft får större utrymme att höja lönerna.

Det är kul med tankeexperiment. Tänk om Transport i nästa års avtalsrörelse skulle göra som Pappers.

Det vill säga frikoppla chaufförerna från LO:s märkesmatch och i stället kräva minst fyra procent i lönelyft. Med hänvisning till förarbristen och till tunga ekonomer som framhärdar i att en av lönebildningens viktigaste uppgifter är att styra, allokera, arbetskraften dit den bäst behövs.

Jo, jag fattar. Det finns invändningar. LO kommer att knorra. Chaufförerna, en grupp med hyggligt stark förhandlingsposition, vill ha mer än andra. Vart tog solidariteten vägen?

Svenskt Näringsliv kommer inte bara att knorra, de kommer att bjuda stenhårt motstånd. Ett arbetsgivarläger med miljarder i strejkfonderna lär totalmobilisera för att hindra att yrkesförarna drar i väg. För det kan ju få smittoeffekter på andra…

Fast då återstår frågan. Hur ska åkeriföretagen få tag i arbetskraft? Över hela Europa brottas åkerierna med samma problem.

Man kan förundras över att chaufförsbristen inte lett till större löneglidning, alltså lönehöjningar vid sidan av kollektivavtalet. Så sker det ofta i andra branscher, inte minst byggsvängen.

Varför inte i åkerinäringen? Till skillnad från andra länder har Sverige många små åkerier och stora starka speditörer. Priser och villkor dikteras i hög grad av speditörer och transportköpare.

Utrymmet för åkerier att erbjuda chaufförerna bättre villkor är begränsat. Den åkare som betalar bättre får högre kostnader och riskerar att snabbt bli utbytt mot en billigare transportör.

Ska chaufförernas villkor förbättras måste det ske genom skrivningar i kollektivavtalet. Ett avtal som åkaren kan drämma i bordet i speditörernas direktörsrum.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emil Jönsson, Chaufför:
    28 januari, 2020

    Helt rätt! kollektivavtalet är GULD värt både för anställd och företag! Det ger en trygghet i båda riktningar.

    svenska chaufförer och åkerier säljer en tjänst som samhället är totalt beroende av.
    Utan transporter så stannar samhället. detta gör att vår bransch har en sk. "pricing power". Branschen kan höja priset på sina tjänster utan att efterfrågan minskar. Volvo kommer fortfarande behöva stål till sin produktion oavsett vad transporten kostar.

    https://www.investopedia.com/terms/p/pricingpower.asp

    Det är därför man pratar om att sjukvården inte bör privatiseras, för sjukvården har också en "pricing-power" ditt behov av vård minskar inte pga priset ökar, och man kan därför ta betalt i princip hur mycket som helst.

    Den europeiska transportmarknaden är skadad och det vet vi alla.
    Svenska åkerier har låga marginaler och svårt att ta betalt pga det finns oseriösa företag som konkurrerar på helt andra villkor i branschen. Detta måste vi komma i ordning med och man har redan kommit en bit på vägen kan man läsa om här i tidningen.

    Det är här problemet ligger, problemet är inte transport kräver för stora löneökningar som får åkerierna att gå på knäna. Tvärt om så tror jag alla anställda VILL jobba på ett företag som mår bra och som har rimliga marginaler så att man har RÅD att betala ut avtalsenliga löner utan att det ska bli tjafs.

    Slutkunden har ingenting emot att betala för hållbara transporter där alla i kedjan får skäligt betalt. Men de oseriösa alternativen måste bort från hyllorna för att vi ska få ordning.

    När kunden står i matvarubutiken och ska välja spanska äpplen för 9,90kg/kg eller svenska äpplen för 19,90kr/kg så väljer man ofta det billiga äpplet utan att tänka på HUR det kan vara så billigt. Det är självklart, vi lever i en kapitalism där man måste hushålla med sin ekonomi för att överleva.
    Därför måste hela branschen jobba aktivt med HÅLLBARHET. ja man kan spy på det ordet. men det ligger mycket i det.

    Ohållbara alternativ måste sållas ut från alla delar av marknaden.
    Vi gör det här tillsammans. anställd och företag. vi är tillsammans transportbranschen. det är viktigt att både anställd och företag mår bra!

  2. Dragan:
    26 januari, 2020

    Hur mycket tror vederbörande att en åkare har kvar per förare? Finns det verkligen en marginal att tag ifrån till lönehöjande åtgärder? Det är låga löner och de kommer att bli även lägre och kunder betalar redan ett skäligt pris. Vart tar dessa pengar vägen då? Jo, det är alla möjliga påslag från staten, beställningscentralen, transportstyrelsen, olika försäkringar, "måste betala" anslutnigar... Det är där skon klämmer. En taxi resa Sthlm-Arl går påp 545 sek, alla i kedjan tar för sig och kvar för taxiåkaren blir 315 sek för föraren, bilen, amortering, skatter....HELT SJUKT

  3. PR:
    23 januari, 2020

    Transportbranschen är utsedd till att vara en social soptunna. Den som inte kan något annat ska köra lastbil, hålla i ratten, bli ledsagad i alla detaljer som om anställningskravet är "handikappad". Visionen är såklart "gratis" eftersom förtjänsten är att ha fått en sysselsättning (en gåva). Vi är inte riktigt där ännu, men lönestagnationen är ju total sedan 1970. På god väg alltså.

    Samtidigt kostar fordon miljontals kronor, och drivmedel ett tiotal ggr mer per år. Jotack, det råder fullständig härdsmälta i branschen på alla håll. Politiken ska vi inte ens tala om i sin äckliga handfallenhet sällan skådad.

    Den som frivilligt ger sig in i branschen bör tänk efter fler än två gånger. Framtidsyrke? De som kört ett tag skrattar högt medan de smider planer på att dumpa en bransch i förfall.

  4. Ted Olsson:
    29 december, 2019

    Hej Jan.
    Den här krönikan var verkligen huvudet på spiken.
    Enda sättet att få upp chaufförslönerna är via vårt kollektivavtal, någon löneglidning existerar inte i branschen.

    Väl skrivet.

    Mvh

Lästips:

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.