Ledare

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Märkligt nog gäller inte naturlagen för lastbilschaufförer. I åkeribranschen råder akut brist på personal. Rimligen borde konkurrensen om förarna pressa upp lönerna. Det skulle göra yrket mer attraktivt. Fler skulle söka sig till ett jobb som innebär oregelbundna arbetstider, hälsofarliga nattarbete, slit på kroppen och frånvaron av ett normalt socialt liv.

Svenskt Näringsliv – som ihärdigt pläderar för större lönespridning och lokal lönebildning – borde rimligen bejaka att en bransch där det råder skriande brist på arbetskraft får större utrymme att höja lönerna.

Det är kul med tankeexperiment. Tänk om Transport i nästa års avtalsrörelse skulle göra som Pappers.

Det vill säga frikoppla chaufförerna från LO:s märkesmatch och i stället kräva minst fyra procent i lönelyft. Med hänvisning till förarbristen och till tunga ekonomer som framhärdar i att en av lönebildningens viktigaste uppgifter är att styra, allokera, arbetskraften dit den bäst behövs.

Jo, jag fattar. Det finns invändningar. LO kommer att knorra. Chaufförerna, en grupp med hyggligt stark förhandlingsposition, vill ha mer än andra. Vart tog solidariteten vägen?

Svenskt Näringsliv kommer inte bara att knorra, de kommer att bjuda stenhårt motstånd. Ett arbetsgivarläger med miljarder i strejkfonderna lär totalmobilisera för att hindra att yrkesförarna drar i väg. För det kan ju få smittoeffekter på andra…

Fast då återstår frågan. Hur ska åkeriföretagen få tag i arbetskraft? Över hela Europa brottas åkerierna med samma problem.

Man kan förundras över att chaufförsbristen inte lett till större löneglidning, alltså lönehöjningar vid sidan av kollektivavtalet. Så sker det ofta i andra branscher, inte minst byggsvängen.

Varför inte i åkerinäringen? Till skillnad från andra länder har Sverige många små åkerier och stora starka speditörer. Priser och villkor dikteras i hög grad av speditörer och transportköpare.

Utrymmet för åkerier att erbjuda chaufförerna bättre villkor är begränsat. Den åkare som betalar bättre får högre kostnader och riskerar att snabbt bli utbytt mot en billigare transportör.

Ska chaufförernas villkor förbättras måste det ske genom skrivningar i kollektivavtalet. Ett avtal som åkaren kan drämma i bordet i speditörernas direktörsrum.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emil Jönsson, Chaufför:
    28 januari, 2020

    Helt rätt! kollektivavtalet är GULD värt både för anställd och företag! Det ger en trygghet i båda riktningar.

    svenska chaufförer och åkerier säljer en tjänst som samhället är totalt beroende av.
    Utan transporter så stannar samhället. detta gör att vår bransch har en sk. "pricing power". Branschen kan höja priset på sina tjänster utan att efterfrågan minskar. Volvo kommer fortfarande behöva stål till sin produktion oavsett vad transporten kostar.

    https://www.investopedia.com/terms/p/pricingpower.asp

    Det är därför man pratar om att sjukvården inte bör privatiseras, för sjukvården har också en "pricing-power" ditt behov av vård minskar inte pga priset ökar, och man kan därför ta betalt i princip hur mycket som helst.

    Den europeiska transportmarknaden är skadad och det vet vi alla.
    Svenska åkerier har låga marginaler och svårt att ta betalt pga det finns oseriösa företag som konkurrerar på helt andra villkor i branschen. Detta måste vi komma i ordning med och man har redan kommit en bit på vägen kan man läsa om här i tidningen.

    Det är här problemet ligger, problemet är inte transport kräver för stora löneökningar som får åkerierna att gå på knäna. Tvärt om så tror jag alla anställda VILL jobba på ett företag som mår bra och som har rimliga marginaler så att man har RÅD att betala ut avtalsenliga löner utan att det ska bli tjafs.

    Slutkunden har ingenting emot att betala för hållbara transporter där alla i kedjan får skäligt betalt. Men de oseriösa alternativen måste bort från hyllorna för att vi ska få ordning.

    När kunden står i matvarubutiken och ska välja spanska äpplen för 9,90kg/kg eller svenska äpplen för 19,90kr/kg så väljer man ofta det billiga äpplet utan att tänka på HUR det kan vara så billigt. Det är självklart, vi lever i en kapitalism där man måste hushålla med sin ekonomi för att överleva.
    Därför måste hela branschen jobba aktivt med HÅLLBARHET. ja man kan spy på det ordet. men det ligger mycket i det.

    Ohållbara alternativ måste sållas ut från alla delar av marknaden.
    Vi gör det här tillsammans. anställd och företag. vi är tillsammans transportbranschen. det är viktigt att både anställd och företag mår bra!

  2. Dragan:
    26 januari, 2020

    Hur mycket tror vederbörande att en åkare har kvar per förare? Finns det verkligen en marginal att tag ifrån till lönehöjande åtgärder? Det är låga löner och de kommer att bli även lägre och kunder betalar redan ett skäligt pris. Vart tar dessa pengar vägen då? Jo, det är alla möjliga påslag från staten, beställningscentralen, transportstyrelsen, olika försäkringar, "måste betala" anslutnigar... Det är där skon klämmer. En taxi resa Sthlm-Arl går påp 545 sek, alla i kedjan tar för sig och kvar för taxiåkaren blir 315 sek för föraren, bilen, amortering, skatter....HELT SJUKT

  3. PR:
    23 januari, 2020

    Transportbranschen är utsedd till att vara en social soptunna. Den som inte kan något annat ska köra lastbil, hålla i ratten, bli ledsagad i alla detaljer som om anställningskravet är "handikappad". Visionen är såklart "gratis" eftersom förtjänsten är att ha fått en sysselsättning (en gåva). Vi är inte riktigt där ännu, men lönestagnationen är ju total sedan 1970. På god väg alltså.

    Samtidigt kostar fordon miljontals kronor, och drivmedel ett tiotal ggr mer per år. Jotack, det råder fullständig härdsmälta i branschen på alla håll. Politiken ska vi inte ens tala om i sin äckliga handfallenhet sällan skådad.

    Den som frivilligt ger sig in i branschen bör tänk efter fler än två gånger. Framtidsyrke? De som kört ett tag skrattar högt medan de smider planer på att dumpa en bransch i förfall.

  4. Ted Olsson:
    29 december, 2019

    Hej Jan.
    Den här krönikan var verkligen huvudet på spiken.
    Enda sättet att få upp chaufförslönerna är via vårt kollektivavtal, någon löneglidning existerar inte i branschen.

    Väl skrivet.

    Mvh

Lästips:

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Mindre gas och mer vila

Ledare. Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Än en gång visar transportarbetarna hur viktiga de är

Ledare. Kriget i Ukraina har förödande effekter. Det är obeskrivliga lidanden som utspelas. Rysslands invasion fördöms av FN och EU och historiska beslut tas av många regeringar, så även i Sverige som gav direkt stöd till de väpnande styrkorna i Ukraina.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth. Foto: Pernilla Ahlsén

”Dags att skrota industrins lönemärke”

Löner. I snart 25 år har det så kallade märket, där industrins fack och arbetsgivare sätter normen för löneökningarna, styrt förhandlingarna för alla andra fackförbund. Resultatet av det är att tjänstemännen har ökat sina löner betydligt mer än arbetarna.

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Kongress 2022

Enade vi stå, söndrade vi falla!

Debatt. Det finns ett antal verkligen viktiga frågor som förbundet behöver ta tag i. Vi behöver öka medlemsantalet och det är det absolut viktigaste. Vi behöver se över våra kostnader och vår personalstrategi. All detta hänger ihop för att vi skall kunna stå upp för och förhandla fram nya bra kollektivavtal.

Kongress 2022

Transport kan bli ett självspelande piano

Debatt. Förbundskassör, är det en börshaj á la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje?

Transportköpare – ta ert ansvar!

Debatt. Stora delar av mobilitetspaketet har nu implementerats i Sverige, det som skulle vara åkeribranschens stora räddning. Det skulle bli konkurrensneutralitet, och svenska löner skulle gälla för utländska chaufförer som kör cabotage i Sverige. Detta är något som branschen kämpat för länge, men vad blir resultatet?

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Kaoset på Arlanda är inte särskilt förvånande

Ordförandeord. Ibland tänker jag den klassiska tanken att man i dessa märkliga tider inte ska förvånas över särskilt mycket. Man ska vara beredd på allt och lite till och man behöver som alltid ha minst en plan A, B och C oavsett vad det rör sig om.

Val 2022

Hur kan arbetare rösta på högern?

Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

SD och historien

Politik. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner). Men det finns problem som sträcker sig långt bakåt i tiden med SD:s retorik och även med deras världsbild.

Som vi slet

Arbetsvillkor. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Också ett slags krig

Kamp. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).

Mindre gas och mer vila

Ledare. Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!

Sommar, sol och semester?

Gästkrönika. Nu när sommaren är här så vill vi passa på att få vara lediga och få återhämta oss från arbete och en massa måsten.

Allmän visstidsanställning måste avskaffas

Debatt. Visste ni att allmän visstidsanställning är den enda anställningsformen där arbetsgivare inte behöver motivera varför man anställer på det viset? Utan hen kan helt godtyckligt göra så för att hen känner för det.

Solidaritet, kamrater, solidaritet

Ordförandeord. Det var inte så här jag hade tänkt att maj 2022 skulle vara. Planen var att planera inför Transports kongress 2022, driva förbundets frågor i valrörelsen och som inledning på valrörelsen ta en tur till Almedalsveckan nu när pandemin lugnat ner sig.