Krönika. För två år sedan förvandlades min kompis till prepper. Hon kastade ut böcker och andra ”onödiga” saker och fyllde skåp och hyllor med konserver och torkad mat. Checklistan som finns i broschyren "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har hon följt slaviskt.
Hon inhandlade även ryggsäckar som packades enligt konstens alla regler så om kriget eller krisen kommer, kunde hon och hennes barn bara grabba tag i varsin ryggsäck och dra till skogs.
Häromdagen frågade hon mig om jag ville följa med och campa. Hon har fått för sig att jag är en jävel på att campa då jag, tillsammans med min hustru och våra två barn, oftast campar på semestern. Vad hon inte har förstått är att vi sällan fricampar utan vi åker till en campingplats där det finns rinnande vatten, dusch toalett och diskmaskin. Oftast finns det även restaurang, butik, glasskiosk, wifi och minigolf i anslutning till campingen. Det enda ”primitiva” vi gör är att sova i tält och laga mat på stormkök för att det är mysigt.
Jag tackade såklart ja till att campa med min kompis. Jag såg fram emot två dagar utomhus med matlagning på stormkök, natur, kallbad, samtal och kanske ett glas vin eller två på kvällen. Ack vad jag bedrog mig. Nej, vi ska vandra. Helst 30 kilometer med 30 kilo tung ryggsäck. Vi ska slå upp tältet mitt i skogen, vi ska gräva ett hål i marken för toalettbestyr och vi ska hitta en källa med vatten. Vi ska inte ta med oss riktig mat utan vi ska äta hennes påsar med frystorkad mat. För ”om ryssen kommer”, då måste vi kunna överleva ute i skogen.
Det är absolut inget fel att vara krismedveten – snarare tvärtom. Jag uppmanar alla som läser denna krönika att åtminstone bläddra igenom broschyren från MSB, men skillnaden mellan krisberedskap och galenskap är hårfin. För vänskapens skull ställer jag upp men jag kommer att smuggla med mig såväl en tetra vin som kokkaffe.
