Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.
Att Sverige är framgångsrikt hänger till stor del ihop med vår förmåga att organisera företag, myndigheter och kommuner. Här kommer ledarskapet in. Utan ett bra ledarskap går det inte att få ut mesta möjliga ur verksamheten.
Ledarskapet rör chefens förmåga att lyssna, visa inlevelse och fatta snabba och riktiga beslut. Loffe gör ofta tvärtom. Han lyssnar nästan bara på ja-sägarna. Han har så låg empati att han inte ens låtsas intresserad av olika synpunkter. I stället blir han otålig både på åkarna och taxiförarna.
Följden blir känslomässiga beslut som fattats i hast ”mellan tummen och pekfingret” – till exempel vilka prestigefyllda avtal man ska acceptera. Eller inga beslut alls – till exempel allt som rör marknadsföring, som ju Loffe ändå aldrig förstått sig på. Eller beslut som dras i långbänk eller bara långsamt rinner ut i sanden. Och då får man vänta förgäves. Ofta vågar man inte fråga en gång till. Maktspråk skapar rädsla. Och rädslan omvandlas till handlingsförlamning.
Nu är ju Loffe långt ifrån ensam inom taxi om den här typen av auktoritärt ledarskap. Det är kanske bara var tionde åkare som är en god ledare. Och det kan väl vara en av förklaringarna till branschens höga personalomsättning – cirka 25 procent.
Tillbaka till Loffe. På ”hans” bolag har man lärt sig att det är han som bestämmer. För att överleva gäller det att ställa sig in och hålla med om det mesta. Att komma med egna idéer ger inga pluspoäng. En vanlig så kallad härskarteknik är dubbelbestraffning. Om han ogillar någon letar han efter fel tills han tycker att han fått rätt, och den andre får egentligen aldrig en chans att försvara sig. Det bästa är att inte utmana honom. I Loffes värld ska man helst göra sig osynlig. Det som gäller är helt enkelt som en åkare sa: ”Håll käften och kör!”
Fast i stället måste ju ett gott ledarskap innebära att chefen lyssnar på tankar och kunskaper från olika håll, både inom organisationen och ute på marknaden. Detta är ett budskap som Loffe borde ta till sig. Och sedan skapa ett utrymme där han kan föra en aktiv dialog med åkare och förare.
Fast det är ju knappast möjligt. I stället får alla i hans organisation hålla tyst, knyta näven i fickan och motvilligt acceptera att när alla tänker som chefen, ja då är det ingen som tänker.
