Ledare

Minimilön – hur ska det gå till?

Ledare. I EU vill kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, införa en lagstadgad minimilön i hela unionen. Det kan låta bra, men idén är problematisk och möter starkt motstånd, inte minst i Sverige.

Den första fråga som dyker upp i skallen är vilken nivå en minimilön i så fall skulle ligga på. I  dag tjänar arbetare i Bulgarien och Rumänien runt 3 000–4 000 kronor i månaden. I Sverige är snittlönen omkring 27 000 kronor för LO-arbetarna.

Åtskilliga EU-stater skulle i nuläget inte ens klara en minimilön på 1 000 euro (runt 11 000 svenska kronor).

Nästa krux är vem, vilken instans i exempelvis Sverige, ska kolla att minimilönerna verkligen följs?

Är det Arbetsmiljöverket?

Facket? Och vilka verktyg har då facket när det är ickemedlemmar som luras på betalning?

Eller måste Sverige skapa en helt ny myndighet med tusentals lönekontrollanter?

I Sverige sågar LO och Svenskt Näringsliv gemensamt förslaget om lagreglerad minimilön. Parterna pekar på den svenska modellen där fack och arbetsgivare i snart hundra år haft ansvaret för lönesättningen, inklusive minimilönerna.

Fast utvecklingen på arbetsmarknaden skrämmer. De senaste 15–20 åren har vi fått ett stort ”prekariat”. En växande grupp människor som inte omfattats av de löner och villkor som de flesta av oss tar för givna.

Här har arbetarrörelsen en läxa att göra. Det gäller inte minst problemet med utländska lastbilschaufförer som arbetar under förhållanden som för tankarna mer till slaveri, än till ett modernt arbetsliv.

Transport har brottats med frågan sedan 1990-talet. Det känns allt annat än bra att tusentals lågavlönade chaufförer dagligen lämnar och hämtar gods på den svenska industrins och handelns bakgårdar.

Utanför Icas megalager i Helsingborg finns en jättelik leråker. Varje dag står mängder av östförare här med sina dragbilar. I timmar eller dygn. Utan toaletter, duschar eller möjlighet att diska ett kokkärl.

Transport har tidigare uttalat att vissa branscher är så anfrätta av löne- och prisdumpning att Sverige i vart fall måste öppna för en diskussion om allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Det är ett alternativ till lagstadgade minimilöner.

Att bara rakt av säga nej till Ursula von der Leyens propå duger inte. LO och LO-förbunden måste solidariskt ta ansvar för att röja upp i branscher som åkeri, bygg, städ och hotell och restaurang.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.