;
Debatt

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Jag hade inte behövt läsa den undersökningen. Jag är en av de kvinnor som jobbar och har jobbat på mansdominerade arbetsplatser. Jag vet att det förekommer. Hela tiden.

Men vi skapar också en tystnadskultur på våra arbetsplatser. För vi som kommer in i branschen måste ha skinn på näsan och ”tåla” lite skämt. För vem tycker inte det är kul när någon kommentera ens kropp eller att man blir tilldelad vissa arbetsuppgifter för att man är kvinna och ”du är ju så duktig på det där”.

I början av mitt yrkesliv som miljöarbetare, sopgumma brukar jag säga, så blev det en upphandling och ett nytt företag tog över. Inga konstigheter egentligen.

Jag tror det var första månaden, kommer lite tidigt på morgonen och träffar arbetsgivaren. Han säger glatt god morgon och vi småsnackar lite. Helt plötsligt och nästan från ingenstans säger han: Du har väl inte tänkt att skaffa barn snart? Det har vi inte tid med. Det är så krångligt med föräldraledighet.

Eh, vad svarar man på det? Och hur tusan ska vi förklara för unga människor att mansdominerade branscher är bra branscher när vi får dessa saker kastade i ansiktet? Hur ska vi känna oss välkomna på ett jobb som är utformat av män och för män?

Min upplevelse är inte den allvarligaste. Det finns så mycket värre saker som sker på arbetsplatserna. Och jag blir så ledsen att det ens händer dagligen för er som blir utsatta.

Vad är det här som händer på våra arbetsplatser? För jag är definitivt inte ensam om att uppleva sådana här saker. Och när vi som är utsatta säger ifrån så måste vi skaffa humor eller ha skinn på näsan. För det är ju roligare att retas med någon som inte blir ledsen och skapar dålig stämning.

För att summera detta så undviker vi arbetsplatser där det förekommer sexuella trakasserier och det förkommer mest på mansdominerade arbetsplatser där vi har lite högre lön. Automatiskt så halkar vi kvinnor efter i lön och pension och mer därtill när vi söker oss till arbetsplatser där det inte förekommer. Varför är det svårt att bara ge fan i att nedvärdera, retas eller sexuellt trakassera?

Jo, för att det finns en tystnadskultur på våra arbetsplatser eller till och med i samhället. Fortfarande. Vi lider i tysthet i rädslan att bli utpekad som den som sprider dålig stämning.

Men det är inte den som blir utsatt som bär ansvaret. Aldrig någonsin.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jessika:
    4 april, 2023

    Bra rutet! Och välformulerat!

  2. Camilla:
    4 april, 2023

    Så sann men ack så tragiskt att det är så 2023

  3. Björn Eriksson Molin:
    1 april, 2023

    Bra Emma! Vi behöver ständigt påminnas om dessa problem tills dom är borta för alltid.

Lästips:

Arbetstidsförkortningen måste bli verklighet – hur ser vägen framåt ut?

Debatt. Under flera år har svenska arbetare fått höra att nästa stora arbetslivsreform är kortare arbetstid med bibehållen lön. Frågan har lyfts fram som en av arbetarrörelsens viktigaste framtidsfrågor.

Från folkvimmel till lugn: skogen och fisket ger ny energi.

Janni möter tusentals människor – varje dag

Arbetsliv. Stegräknaren står sällan på mindre än 20 000 steg om dagen, och mötena mäts i tusentals. Väktaren Janni Stäveby Mattsson jobbar i ett av Sveriges mest intensiva människomyller, Gekås i Ullared. När som helst kan hon behöva rycka ut på bränder i närområdet.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Uniformsförbud stoppade slöja – DO begär skadestånd

Bevakning. En kvinna hade sökt jobb som väktare hos Securitas. Under processen fick hon veta att hon inte får bära slöja med uniformen. Sedan avbröts rekryteringen.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;