”Man kastar av sig vardagen och går in i ett annat liv”
Månadens medlemar. De slåss med spjut, yxor, svärd och dolkar. Gärna i stora härar. Sopgubben Nils Olihn ägnar sin fritid åt att återskapa historia.
Verksamheten går under det engelska namnet historical reenactment (historiskt återskapande). Tre till synes helt skilda aktiviteter ingår: historia, hantverk och kampen på slagfältet.
Innan vi ska ses vid en kungagrav från bronsåldern skickar Nils Olihn ett sms: ”Fighting är min huvudinriktning”. För säkerhets skull lägger han till i en parentes: ”fast jag är jättesnäll”.
Och såvitt Transportarbetarens utsända kan bedöma stämmer detta in på hela gänget som ansluter. De klär lite högtidligt på sig ringbrynja, tabard (en medeltida tunika i ull), rustning eller cape. Skyddande handskar är särskilt viktiga. Strax därpå klättrar två 1100-talskrigare och en viking in bland stenarna i bronsåldersgraven i Dalstorp i Tranemo.
– Vi har riktiga vapen, i metall men inte skarpa.
Tanken är inte att skada sina motståndare, men visst kan det bli en del blåmärken.
När de slåss? På träning varenda vecka och under säsong på så många medeltids- och vikingaevenemang som hinns med. Ofta med publik, ibland på interna arrangemang. Medeltidsveckan på Gotland är så gott som obligatorisk.
– Vi är så historiskt korrekta som det går, säger Nils Olihn.
Där kommer hantverket in. Dräkter ska sys, sköldar målas, skor tillverkas. Maten, gärna tidstypiskt kött och rotfrukter, tillagas över öppen eld.
Bjarkarna heter den västgötska grupp som Nils Olihn och hans kompisar driver. Både teori och praktik handlar om de tusen åren mellan 600 och 1600-talet. Så den som inte var historiskt intresserad från början lär bli det, oavsett om det var strider eller sömnad som lockade.
– Vi är nästan lika många tjejer som killar, berättar han. Villkoren är väldigt lika för oss som är med. Du har så mycket rustning du vill, du väljer vapen själv.
Bland medlemmarna finns, utöver sopgubben från Borås, någon bankman, en fritidsledare, en bartender, arbetslösa, och minst en sjukpensionär. Nils Olihn beskriver hur umgänget är helt befriat från politik och andra samtidsfrågor.
– Kanske är det det som är skönast. Man kastar av sig hela vardagen och går in i ett annat liv.
