Ledare

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.

Det finns en gammal myt som säger att ”Transport alltid säger nej och inte klarar av att kompromissa”.

Det är möjligt att det kan stämma och uppfattas så ibland. Personligen tycker jag att det är en överdrift. Vi säger möjligen nej till en hel del – dock alltid med en god motivering och nästan alltid med ett konstruktivt motförslag som alternativ lösning.

Framför allt säger vi nej till saker som vi ser skulle påverka våra medlemmar negativt, vilket måste ses som en av våra absoluta huvuduppgifter.

För de flesta av oss är det kanske inte nödvändigt att reflektera vidare över detta. Tyvärr påminns jag lite då och då i mitt arbete, särskilt när fler parter än vårt förbund finns på arbetstagarsidan.

I LO är vi mitt uppe i en diskussion om att eventuellt begära fortsatta förhandlingar om anställningsskyddet, las. Frågan rör både las och våra arbetsmarknadsförsäkringar.

Metalls och Kommunals svek mot oss övriga tolv LO-förbund innebär att vissa frågor sannolikt måste lösas på försäkringssidan. Det har jag full förståelse för. Men att LO och vi övriga tolv förbund ska vända ut och in på oss själva för att reda ut det två förbund gjort i hemlighet – för att gynna sina egna medlemmar – det förstår jag verkligen inte. Särskilt inte på las-området.

Det oroar mig också att jag får känslan av att LO-ledningen är beredd att gå väldigt långt för att lösa mer än det nödvändiga runt las och försäkringsfrågorna.

Det pratas väldigt mycket om att det kan bli värre. Att det kanske måste bli mörkare innan det blir ljusare och att man inte kan vinna alla strider.

Det skär i mitt Transporthjärta att vissa verkar tycka att man bara ska ta strider man vinner och att halvdåliga kompromisser är bättre än att ta en kamp där utgången inte är förutsägbar.

Min övertygelse säger i detta fall det motsatta. Det kan aldrig vara eller bli Transports sak att lösa det som januariavtalet och Metall och Kommunal ställt till genom en dålig kompromiss. Det är den som ställt till med eländet som ska lösa det!

Man får helt enkelt städa upp sin egen skit.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kjell Strömstedt:
    28 april, 2021

    Helt rätt,låt Kommunal och IF Metall ta fram både dammsugare och skurmopp.

  2. Gert Sandström:
    28 april, 2021

    Mycket bra skrivet, håller med till 100 procent.

  3. Ingemar E L Göransson:
    28 april, 2021

    Absolut rätt, Tommy! Låt Kommunal och If Metall själva reda ut vad deras svek ställt till. F ö man kan aldrig vinna en strid om man hela tiden ska komprimissa för kompromissen sak.
    Mvh Ingemar E L Göransson, tidigare Transportmedlem

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

Tommy Wreeth

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

”Totalt missat tryggheten på jobbet”

Arbetsrätt. Bättre omställningsstöd. Till priset av förlorad trygghet på jobbet. Kritiken från flera LO-förbund var stark efter att regeringen lagt fram vad man kallar ”den största reformen på svensk arbetsmarknad i modern tid.”

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Ditt liv mäts i pengar

Debatt. Under de första månaderna när coronapandemin bröt ut stannade världen och Sverige upp. Med följden att arbetsplatsolyckorna minskade och antalet människor som dog på sitt arbete minskade kraftigt. 2020 såg ut att bli ett bättre år än på tio år.