Debatt. Målet mellan Svenska Transportarbetareförbundet och Foodora har satt begreppshanteringen på arbetsmarknaden under lupp. Att likställa egenanställning med bemanning är felaktigt och riskerar att hämma utvecklingen av hållbara villkor.
I mitten av november meddelade Arbetsdomstolen sin dom i målet mellan Svenska Transportarbetareförbundet och budföretaget Foodora. Domen är i sig viktig för att reda ut var arbetsgivaransvaret ligger. Det är en fråga som blivit särskilt angelägen för att säkerställa bevarandet av goda villkor i ljuset av gigekonomins framväxt.
Men förhandlingarna och efterföljande dom aktualiserar också en annan central fråga i arbetsmarknadens omställning: hanteringen av de begrepp som förekommer på den moderna arbetsmarknaden. Det kan tyckas vara sekundärt i sammanhanget, men faktum är att beskrivningen av dessa företeelser har en avgörande betydelse för hur begreppen används och tillämpas, bland annat i frågor som rör arbetstagares ställning i det sociala skyddsnätet.
I efterspelet till målet har Svenska Transportarbetareförbundet gjort gällande att domen bör tolkas som att bemanning och egenanställning är samma sak. Något sådant likhetstecken går dock inte att utläsa i domen. Slutsatsen är dessutom felaktig, och bygger på antagandet att den inskjutna parten skulle vara ett faktiskt egenanställningsföretag.
Den inskjutna partens verksamhet i det här fallet kan närmast beskrivas som bemanning, vilket skiljer sig i väsentlig mening från egenanställning. Både egenanställning och bemanning är förvisso i hög grad kollektivavtalsreglerat, men annorlunda i det att bemanning är definierat och styrt av Lag om uthyrning. Det finns även betydande skillnader i hur arbetet organiseras, bland annat vad gäller från vilken part initiativet till arbetstillfället kommer. Vid egenanställning är det den egenanställda arbetstagaren som har initiativet till uppdraget, medan det vid bemanning är slutkunden som har initiativet till uppdraget.
Det här är dessvärre inte första gången egenanställning är föremål för en haltande begreppshantering. Egenanställning används frikostigt och ofta felaktigt för att beskriva alla tänkbara former av arbete utanför den traditionella modellens ramverk. Här har vi som företrädare för branschen ett viktigt jobb att göra i att klargöra definition och gränser. Det handlar dels om att bidra till en högre kunskapsnivå, dels om att tydliggöra den röda linjen mot de aktörer som gör anspråk på egenanställningsformen men inte följer riktlinjer vad gäller arbetsgivaransvar och goda villkor.
För tyvärr skapar den här typen av felaktiga konstateranden utrymme för missförstånd som kan slå tillbaka på egenanställda arbetstagare. Om missvisande föreställningar blir vedertagna riskerar de att urholka det system med vilket svensk arbetsmarknad framgångsrikt reglerat förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Låt oss i stället värna en korrekt begreppshantering så att den svenska modellen kan ta steget in i framtiden.
