Krönika. När detta skrivs ska den Europeiska Transportarbetarefederationen, ETF, inleda sin kongress. Ett hundratal transportfack samlas i Berlin för att diskutera hur man ska förhålla sig till alla de svårigheter och kriser som Europas arbetare drabbats av under det senaste årtiondet. De återkommande finanskriserna har lett till skyhög arbetslöshet och EU:s åtstramningspolitik verkar mest göra ont värre.
Utvecklingen är djupt oroande och vi vet att det krävs verkliga krafttag för att utveckla gemensamma och solidariska metoder för att bryta den destruktiva utvecklingen.
Det kan te sig motsägelsefullt att den långsiktigt mest svårhanterliga av alla kriser, klimathotet, faktiskt kan erbjuda öppningar för att utveckla en mer rimlig politik i såväl EU som Sverige. Klimathotet är i grund och botten en global fråga som måste finna globala lösningar. Dessutom har problemen, i första hand, skapats i de rika länderna, men får sina svåraste konsekvenser i de fattiga.
Det åligger oss i den rika världen att utveckla klimatsmart teknik som minskar utsläppen hos oss, men också gör det möjligt för fattiga länder att utveckla välstånd utan ständigt växande utsläpp av klimatgaser.
Utmaningen är närmast ofattbar. Den innebär att det mesta av dagens produktion, och dagens transportsystem, måste förändras radikalt.
Det förändringskravet gör klimatfrågan till en facklig fråga av högsta rang. Vi i Transport vet att transportsystemen står för över 30 procent av de svenska utsläppen. För att ändra på den saken krävs mängder av investeringar i järnvägar och ny teknik, men också nya system för transportstyrning och logistik.
En klimatsmart transportnäring präglas av begrepp som samordning, långsiktighet och ansvar. Det är en ordning som står i skarp kontrast till den kaosartade och sönderdumpade åkerimarknad som vi sett utvecklas under de senaste 20 åren.
Klimatkrisen ställer nya krav och framtiden avgörs av vår förmåga att av bygga en fossilfri produktion och fossilfria transportlösningar.
I den processen försvinner mängder av jobb. Men samtidigt tillkommer massor av nya arbetsuppgifter när verksamheter, steg för steg, ställs om i mer långsiktigt hållbara banor.
I detta ligger också något hoppfullt och positivt: Att klimatfrågan gör det möjligt och nödvändigt att ta itu med det kortsiktiga och ohållbara marknadskaos som präglar så stora delar av västvärldens ekonomier.
Klimathotet ställer krav på ansvar där demokratiskt valda politiker på alla nivåer återtar makten över samhällsutvecklingen. I den processen måste också fackföreningar engagera sig och lyfta fram begrepp som ”hållbara jobb”, ”grön tillväxt” och ”trygghet i förändring”.
Insikten att klimatfrågan är så viktig att den kan bryta den förödande åtstramningspolitiken, växer nu i den europeiska fackföreningsrörelsen. I Transport har vi utvecklat ett brett studie- och informationsmaterial kring klimathotet och dess konsekvenser. Jag hoppas att du som medlem tar del av materialet (det finns på Transports hemsida) och diskuterar frågan med dina arbetskamrater. Med kunskap och vilja kan vi sedan påverka förändringen så att den blir så konstruktiv som det bara är möjligt.
