Ordförandeord. Jag vill avsluta det här året med att prata om hopp och framtidstro.
När du läser detta kan det ha hänt mycket på den politiska arenan. I skrivande stund har vi ingen regering, men vi har en högerbudget som är framskissad av M och KD med politiska eftergifter till SD. Det är bekymmersamt och det drabbar som vanligt dem som redan i dag har det tufft, medan de med högre inkomster gynnas.
En högst påtaglig sak är att man i den här budgeten har avskaffat avdragsrätten för fackföreningsavgiften, medan arbetsgivarna märkligt nog har kvar motsvarande möjlighet. Men vi måste sätta tilltro både till vår demokrati och till den svenska modellen. Jag har full förståelse för att det krävs kompromisser för att hålla antidemokratiska strömningar borta från inflytande. Samtidigt ska vi värna om den svenska modellen och mitt budskap till samtliga partier är detta: Frågor som rör löner och villkor på svensk arbetsmarknad sköts bäst av parterna.
EU-besked ger hopp
För två veckor sedan kom beskedet från Bryssel som vi väntat på. EU:s ministrar har enats om en gemensam ståndpunkt i det så kallade mobilitetspaketet, det som reglerar vägtransporter inom EU. Förslaget inger hopp och är bättre än vi befarat. Men vi ser också tydliga eftergifter till östeuropeiska länder för att de ska kunna fortsätta köra i väst med dumpade villkor.
Går detta förslag igenom kan vi återigen konstatera att den svaga länken är vårt svenska kontrollsystem. Det läggs skrämmande lite resurser på att få stopp på den olagliga tunga trafiken, och där kommer Transportarbetareförbundet att lägga stort fokus under 2019. Det blir oerhört skevt om EU lyckas strama upp och täppa till kryphål – och om Sverige, som ett av de länder som har skrikit högst, sedan inte lyckas leva upp till en bra kontrollkvalitet.
Transport har kraften
Nyligen avslutades det globala klimatmötet i Katowice i Polen. Jag är oerhört stolt över vårt deltagande där och vill rikta ett personligt tack till Ulf Jarnefjord för hans klimatarbete inom vårt förbund.
Det finns ingen i dag, inget företag, inget politiskt parti och ingen organisation, som kan hävda att klimatet inte är deras fråga. Därför är klimatfrågan också viktig för facken. Det handlar om att arbeta med omställning, om att den ekologiska och sociala hållbarheten måste gå hand i hand så att ingen arbetare lämnas efter. Vi måste skapa nya arbetstillfällen i en ny, hållbar ekonomi och se till att vi alla blir medskapare i stället för motståndare till det.
Här har jag en stark tro på att Sverige kan vara ett föregångsland och att vi får med oss andra länder i det livsnödvändiga arbetet. Tillsammans kan vi, alla medlemmar i Transport, bli medskapare av hållbarhet och medskapare av framtidstro.
Riktningen är tydlig och vi har kraften att göra det.
