Krönika

Klarna skor sig på fattiga

Davids krönika. De flesta känner nog till inkasso- och finansbolaget Klarna. Dess historia från några studenter på Handelshögskolan som fick en idé, till ett företag med miljardomsättning är inget annat än en framgångssaga.

Och faktum är att min mor varit med och skapat dess inkomster! Så här gick det till då hon fick förmånen att vara med och bygga upp både Klarnas och inkassobolagens rikedomar.

För ett par år sedan, då mamma ännu levde (hon blev 86 år), ringde min syster och sa:

– Morsan har inga pengar. Kan du hjälpa henne?

Jag blev lite förvånad. Min mamma hade varit banktjänsteman och vad jag visste hade hon ganska bra ekonomi.

Det visade sig vara fel. Utan att vara dement, hade hon rört till saker en aning. Då jag kom in i det hela hade hon en duktig hög med inkassokrav från Klarna och andra företag med mer eller mindre fantasifulla namn.

Hon kunde få erbjudande om allt från en säkerhetsdörr, som jag dock lyckades avstyra, till tre månaders gratis prenumeration på någon sticktidning, eller Baka och sylta och liknande. När månaderna gått ville hon avbryta ”prenumerationerna”. Men det var lättare sagt än gjort. Att komma fram på telefon var omöjligt och inte heller mejl svarades det på. Däremot fortsatte räkningar och tidningarna att komma.

Då inga pengar fanns blev det inkasso och avgifter. Först kanske 160 kronor sedan 560 och så vidare upp till tusenlappar för hanteringen och med skyhöga räntor. Och här kommer en av Klarnas grundare, Niklas Adalberth, in. Vid en investeringskonferens 2014 sa han:

– Den bästa kunden är den som inte betalar direkt och som får en påminnelse och sedan ett inkassobrev. Då kan vi lägga på avgifter.

Klarna är värderat till 265 miljarder. Företagets inkomster kommer till stor del från fattiga människor som min mor som betalar, eller luras betala, för varor som de egentligen inte ha råd med. Vilket visas av att Klarnakunder har skulder på 500 miljoner kronor hos kronofogden enligt Aftonbladet.

Klarna och säkert andra inkassobolag gör alltså miljardvinster på medvetet usla affärer som sedan kronofogden får reda ut och driva in pengar för. Samtidigt som personer som min mamma får leva på mindre än tvåtusen i månaden som ska räcka till allt.

Klarnas framgångar är otvivelaktiga, men jag undra bara en sak: när ändrades begreppen så att lånehajar och ockrare plötsligt började kallas finansmän?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    30 mars, 2021

    Jag vill absolut inte vara någon "djävulens advokat" men... Jag har en ganska lång tid använt mig av Klarna som betallösning och det har fungerat klanderfritt. Jag började ursprungligen då jag, absolut,
    inte ville lämna ut mina kortuppgifter på "nätet" Jag får alltid faktura på min mail när jag köpt något och nu när jag klickar så kommer automatiskt "faktura 14 dagar" på deras sida när jag loggar i för en betalning. Jag vill bara delge mina erfarenheter, "rätt ska vara rätt" Turken

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Davids krönika. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.