Krönika

Kejsaren ÄR naken

Davids krönika. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag har skrivit mycket positivt om Löfven under åren, en skicklig förhandlare med folkets bästa för ögonen. Inte minst inför senaste valet. Men det som hänt sedan dess i och med uppgörelsen med Centerpartiet och Liberalerna trotsar all beskrivning.

Ett axplock: Minskat anställningsskydd, kraftigt nedskuren arbetsförmedling, minskad skatt för de rikaste, marknadshyror för nya lägenheter och inga begränsningar för vinster i välfärden. Allt, utom vinsterna i välfärden, är åtgärder som borgerliga regeringar aldrig ens vågat knysta om.

Även HC Andersens lille pojke där nedanför kejsaren hade fattat att det här bara inte går. Videoklippen där Löfven står och skäller ut högerpartierna för att de vill sänka skatterna för de rikaste är helt enkelt för många.

Pinsamheterna saknar gräns och man frågar sig naturligtvis varför statsministern gick med på januariavtalet? Det var ju inte Socialdemokraterna utan Centern och Liberalerna som satt med Svarte Petter. Det var de som var tvungna att välja: en rödgrön regering eller en blåbrun sörja.

Ändå lade sig Socialdemokraterna platt och genomförde den mest ultrakonservativa politik Sverige någonsin skådat. En politik som rimligen bara kan gynna den allra rikaste procenten av befolkningen såsom större fastighetsägare och börs-vd:ar.

Visst är det trevligt att statsministern sitter och kollar på fotboll tillsammans med Frankrikes president Macron. Eller glatt och ledigt går omkring och morsar på ministrar i Bryssel. Men det imponerar inte på många här hemma i Sverige.

Inte på oss som undrar vart vi ska gå när vi blivit arbetslösa och arbetsförmedlingen på orten lagts ner. Inte heller på alla som bor i hyreslägenheter nu när dammluckorna öppnats för obegränsade hyror. Eller vi som ser våra egna kommunalskatter stiga när de allra rikaste kan tjäna miljoner – varje år – på att värnskatten försvunnit.

Ändå har flera av dessa ”reformer” inte ens genomförts ännu. Om SD håller på att gå om S redan nu i opinionen. Vad ska då hända när allt börjar genomföras? Vad ska folk rösta på när S politiken står till höger om högern?

SD:s framgångar i opinionen består till stor del av två saker: Främlingsfientlighet och ett ökande politikerförakt. I det senare spelar tyvärr Socialdemokratin en allt större roll.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Bengan:
    29 november, 2019

    Ja David är av samma åsikt.
    Skrota avtalet

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Tommy Wreeth

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.