Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.
En enig LO-styrelse vill ta upp ännu en förhandlingsrunda med Svenskt Näringsliv om anslutning till det så kallade huvudavtalet, som rör LAS.
Jag stödjer beslutet, till viss del. Men jag skulle föredra att förhandlingen enbart handlar om att lösa de delarna av LAS-problematiken som avser just LO:s omställningspaket och tryggheten via TSL- och AGB-försäkringarna.
Förhandlingen borde enbart omfatta detta och inte innebära att man överväger att ansluta LO till något huvudavtal i övrigt. Vi har faktiskt ett beslut i LO:s representantskap om att säga nej och detta bör gälla även fortsättningsvis.
Fast jag känner mig verkligen inte trygg i vad som är på väg att hända. Speciellt inte när jag får en känsla av att flera förbund som står utanför överenskommelsen knappast kan ha för avsikt att ansluta sig till huvudavtalet. Läget i LAS-frågan lär ju sannolikt vara oförändrat oavsett nya förhandlingar eller inte. Ett antal förbund kommer att säga nej, precis som förra gången.
Jag köper heller inte snacket om att jag, som ledamot i LO-styrelsen, ska se till en större helhetsbild än mitt eget förbunds intressen. Och inte ens när jag försöker se en sådan större bild, ser jag några fördelar med LAS-uppgörelsen för alla de arbetare som jobbar på små och medelstora arbetsplatser.
Det som riskerar att blir verklighet är otryggare anställningar och tystare arbetsplatser – i utbyte mot en något förbättrad omställningsförsäkring och rätt till utbildning. Jag är fullt övertygad om att det en arbetare vill ha i första hand är trygghet i anställningen, i andra hand kommer tryggheten om anställningen upphör.
Transport kommer att driva linjen om begränsade och villkorade förhandlingar både i LO:s styrelse, representantskap och kongress framöver.
Jag fruktar att LO:s vägval kommer att leda till att det i framtiden är IF Metall och Kommunal som i stora delar dikterar vilka beslut LO ska ta. Vi övriga tolv LO-förbund kommer att få mycket begränsade möjligheter att påverka LO:s framtida roll, inriktning och beslut.
Det är en utveckling som inte känns rätt och rimlig på något vis.
Personligen behöver jag regelbundet vara ute i våra medlemmars vardag för att både se och höra vad som är de faktiska problemen på arbetsplatserna. Under normala omständigheter sker detta oftast genom att jag deltar i aktiviteter och uppsökeriverksamhet som ordnas av förbundets lokalavdelningar.
Pandemin har starkt begränsat dessa möjligheter under det senaste året. Därför var det bra att jag i mitten av maj kunde delta i ett uppsökeri utomhus ihop med vår avdelning i Nyköping.
Vi besökte Kuehne + Nagels och DHL i Eskilstuna. Jag hoppas verkligen att vår verksamhet kan normaliseras framöver. En fördel med den varmare delen av året är ju att det går att ha en hel del uppsökande verksamhet utomhus. Jag uppmanar härmed er medlemmar som har idéer om uppsökeri eller företagsbesök att kontakta lokalavdelningen.
Slutligen hoppas jag att ni alla får en skön sommar och att så många som möjligt tar del av vaccineringen mot covid-19.
