Krönika

Jag fick en vacker turkos cykel i stället

Krönika. Jag är uppvuxen i en by i Västmanland. Min tyska mamma var ensamstående och min biologiska far satte plikttroget in underhållet på hennes konto varje månad. Än i dag förstår jag inte hur hon fick ihop det jo… hon var ett ekonomiskt geni! Hon vände och vred på varenda krona. Hennes tid och ork gick åt för att få allt att funka.

Hon jobbade som spritkassörska i Avesta och när hon inte jobbade tog hon hand om ett hus och en gigantisk trädgård där hon bland annat odlade morötter, potatis, lök, bönor och sallad. Vinbär och hallon förvandlade hon till saft och sylt och äpplena blev äppelmos. Nämnde jag att hon hade utbildat sig till husmor i Hamburg?

Hon slet ut båda höfterna, fick ”nya” höfter men eftersom hon slitit och arbetat sedan hon var tonåring, orkade kroppen inte mer och hon blev tidigt sjukpensionär. Plötsligt fanns det ännu mindre pengar att röra sig med.

När mina kompisar fyllde 15 köpte deras föräldrar EPA-traktor eller moppe till dem. Jag fick i stället en vacker, turkos cykel med bockstyre och 12 växlar som hon hade kommit över billigt.

När jag skulle börja gymnasiet, sålde mamma huset för en spottstyver och vi flyttade till Sala. Hon köpte en ny bil (begagnad men ny för henne). När det var dags för mig att ta körkort, fick jag övningsköra med henne och hon betalade teorin men sedan tog pengarna slut och det blev inget körkort.

Jag flyttade hemifrån när jag hade gått ut gymnasiet. Mamma hade inte längre råd att betala hyran och var tvungen att flytta till sommarhuset som min mormor hade köpt till min morbror. Där fick hon bo på nåder tills hon kom på fötter igen.

Vid 18 års ålder skulle jag försörja mig själv. Mitt första jobb var som guide i Sala Silvergruva. Jag minns speciellt en gång då kylskåp och skafferi gapade tomma men jag hade en drickaback som jag gick och pantade. Tack vare panten kunde jag äta fram till löningen.

Den turkosa cykeln följde med mig ända till Stockholm där någon stal den utanför Centralstationen. Jag sörjer den fortfarande.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Våga tycka till om ekonomi

Ekonomi. I boken Dyrtider går Elinor Odeberg till attack mot Riksbankens oberoende och slår ett slag för att vanligt folk ska våga tycka till om ekonomisk politik.

Håret är alldeles för långt, tycker arbetssökande Bror Hellman. ”Men jag har inte råd att klippa mig förrän nästa månad”, säger han som tvingas spara in på allt.

”Snart tar a-kassan slut”

Privatekonomi. Att söka jobb är en heltidssyssla – med låg ersättning. Det vet Bror Hellman som dras med lån efter behovsanställning och lång sjukskrivning. Tyngst är att tvingas be sina pensionerade föräldrar om pengar.

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Jobbigt leva i dyra tider

Ledare. Dödsiffran är den högsta sedan 2011. Till sista juli år hade 28 personer mist sina liv när de har utfört sina arbetsuppgifter. En trend som absolut inte ska peka uppåt.

Ta tag i det som plågar taxi

Debatt. Taxibranschen har en viktig funktion när det gäller att erbjuda säkra och pålitliga transporter till människor. Trots denna viktiga roll har branschen ställts inför djupgående strukturella utmaningar som har haft negativa konsekvenser både för förare och taxibolag.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

AI – himmel eller helvete?

Ny teknik. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

När längden faktiskt har betydelse…

Långa ekipage. Det här blir en krönika med många tekniska detaljer. Det kan inte bli annat då det bokstavligt talat handlar om stora och rätt knepiga saker. Buden är många: första juli (inte troligt), augusti, september 2023 eller mitten av 2024. En dag kommer det hur som helst att ske: att vi får upp till 34,5 meter långa ekipage på våra vägar!

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

Jäkligt tuffa tider för våra medlemmar

Ordförandeord. När dessa rader skrivs, har vi precis landat taxiavtalet. Jag brukar vara återhållsam men för en gångs skull kan jag säga att avtalet är ganska bra, både för branschen och våra medlemmar.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Jag fick en vacker turkos cykel i stället

Pengar. Jag är uppvuxen i en by i Västmanland. Min tyska mamma var ensamstående och min biologiska far satte plikttroget in underhållet på hennes konto varje månad. Än i dag förstår jag inte hur hon fick ihop det jo… hon var ett ekonomiskt geni! Hon vände och vred på varenda krona. Hennes tid och ork gick åt för att få allt att funka.

Strejkar vi för lite i Sverige?

Avtalsrörelsen. Mitt svar är ett rungande ja! I skrivandets stund vet jag inte hur det har gått för bevakningsavtalet. Jag vet bara att jag och många med mig är redo att sätta på oss strejkvästarna och ställa oss på barrikaderna.

Vi medlemmar i Transport är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Jobbigt leva i dyra tider

Ledare. Dödsiffran är den högsta sedan 2011. Till sista juli år hade 28 personer mist sina liv när de har utfört sina arbetsuppgifter. En trend som absolut inte ska peka uppåt.

Inte konstigt att det råder taxiförarbrist

Insändare. ”Svårt att få tag på taxi en lördagskväll”, ”Lång väntan på sjuktaxi”, ”Färdtjänstresan försenad”. Vi har alla sett rubrikerna den senaste tiden och bristen på taxiförare är ingen nyhet.

Stoppa alla dödliga olyckor på jobben

Debatt. I år har 28 personer åkt till sina arbeten för att aldrig komma hem igen. Antalet dödsfall på arbetet i år är det högsta för perioden januari till och med juli sen 2011.

Ett dystopiskt gigsamhälle är inte alls långt bort

Debatt. En framtid där allt fler arbetare måste ta gigjobb är inte svårt att föreställa sig. Det skriver Sirin Celik, statsvetare och utredare på Transportarbetareförbundet, som deltagit i det EU-finansierade projektet "Dont GIG Up, Never!". Celik har för Transport genomfört fallstudier på tre svenska plattformsföretag – ett arbete hon nyligen presenterade vid den avslutande konferensen i Rom.

Transports avtalsrörelse är demokrati på arbetsplatsen

Debatt. ”Då kommer bilen inom en kvart och kör er hem. Varsågod, hejdå!” Jag lägger på och tittar på klockan. Jag slutade för länge sedan men samtalet drog ut på tiden, det har ringt mycket i dag och flera kollegor har inte tagit sina pauser.

Vi måste prata om hur vi arbetar

Ordförandeord. Avtalsrörelsen rullar vidare. Flera avtal är klara men vi har många kvar. Det kanske inte är alla som vet att Transport förhandlar 27 kollektivavtal i den här avtalsrörelsen. Det är ganska många för ett förbund i vår storlek. Ungefär hälften är i hamn.

Se till att det finns lärare till yrkesutbildningarna

Ledare. 327 473 personer var i april inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Uttryckt i procent blir det 6,3 procent. Öppet arbetslösa i Transports a-kassa samma period var 3 515 stycken och ytterligare 4 057 personer ingick i något program. Jämfört med hur det såg ut i april förra året så syns en viss ökning. Detta samtidigt som marknaden skriker efter chaufförer.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.