”Jag är verkligen ingen bråkstake”
Månadens medlem. Allonias Sebhatu är fackskeptikern som blev fackkämpe. Han jobbar hårt för att organisera taxiförare i Stockholm. Men någon bråkstake anser han sig inte vara.
– Jag försökte verkligen undvika att ta kampen, men till slut hade jag inget val, säger han.
Allonias Sebhatu tvingades in i taxibranschen. Han hade jobbat i flera år som frilansande tolk och översättare, men plötsligt blev uppdragen färre och färre och till slut tvingades han sätta firman i konkurs.
– Jag var tvungen att jobba för att kunna försörja min familj och mig själv.
Taxi blev lösningen. Till en början gick det bra. Men sedan blev lönen också som taxichaufför alltför låg.
– Det gick inte att klara sig på jobben, man körde 12–13 timmar och fick ändå en jättedålig kassa. Då blir man arg.
Men att det skulle blir facklig kamp för bättre villkor var långt ifrån självklart. Allonias hade dåliga erfarenheter av facket sedan han som ung jobbade som köksbiträde. Då var han medlem i Hotell- och restaurangfacket (HRF). Men när han då fick sparken tyckte han att de inte stod upp för honom och blev väldigt besviken.
– Jag litade inte på facket alls och blev faktiskt inte medlem i förrän förra året.
Vändningen kom när Transport värvade medlemmar på Arlanda och han började prata med Saied Tagavi, som är engagerad i taxi- och bussektionen i Transport, avdelning 5.
– Det blev en riktigt het diskussion. Men jag var imponerad av hans argument. Han fick mig att förstå att facket inte kan göra allt, att vi måste fixa saken själva, och organisera oss för att kunna få stöd.
Och så blev det. Allonias Sebhatu började värva medlemmar för att starta en fackklubb, men Taxi kurir kallade upp honom till disciplinnämnden och drog in hans tillstånd. I praktiken blev han därigenom av med jobbet. Taxi kurir hävdar att det beror på att han sagt nej till för många körningar. Konflikten har uppmärksammats både av Tranportarbetaren och av radio och teve.
– I början kändes det väldigt jobbigt, men för varje dag som jag fortsatte strida kändes det mer och mer rätt. Och taxibolagen blev mer och mer rädda. Så i dag känns det bra.
Att Allonias Sebhatu är duktig på språk märks under intervjun. Hans mobil ringer flera gånger och han svarar omväxlande på sina båda modersmål tigrinja och amarinja (språk som talas i Etiopien och Eritrea). Han har gått i fransk skola, skriver dikter på engelska och pratar för det mesta svenska.
Hans pappa kom till Sverige som politisk flykting från Etiopien och när Allonias var 16 år kom han efter för att undvika militärtjänst. Senare kom även hans sex syskon till Sverige.
Språkkunskaperna har han haft stor nytta av i det fackliga arbetet. Många personer med invandrarbakgrund kör taxi och självklart är det en fördel att kunna mer än bara svenska när man ska rekrytera medlemmar.
I dag jobbar Allonias Sebhatu delvis för Nynäshamns taxi och delvis fackligt för Transport. Han ser ljust på framtiden.
Jonas Ohlin
