”Ingen ska dö av jobbet”
9 frågor. Ibland kan uppdraget kännas övermäktigt. Gustav Sand Kanstrup har hunnit med att leda projektet nollvision på Arbetsmiljöverket i två veckor.
1. Vad betyder egentligen nollvisionen?
– Att ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Det handlar både om olyckor och arbetssjukdomar.
2. Finns det generella brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet?
– Ja, vi vet att det finns brister. Vi ser i utredningar om dödsolyckor att det förekommer att arbetsgivare har missat att se risker i sitt systematiska arbetsmiljöarbete. De har inte vidtagit åtgärder som hade behövts.
3. Finns det brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet när det handlar om chaufförsjobb?
– Vi ser ofta sådana brister vid våra inspektioner. En tänkbar frågeställning
i nollvisionen är vad andra kan lära av de dödsolyckor som har inträffat. Det är en fråga för branschen att sprida kunskap när en dödsolycka har utretts av en arbetsgivare, polisen och Arbetsmiljöverket. Kanske skulle vi kunna delta i det arbetet.
4. Finns det anledning att ompröva AV:s generella hållning kring skyddsfordon (TMA) vid händelser på vägarna?
– Nej, vi häver nu de beslut om TMA-krav på vissa vägar som har gällt i delar av landet.
– Det är alltid arbetsgivaren som ska riskbedöma och vidta åtgärder. När det gäller i vilka situationer TMA-skydd ska användas ska arbetsgivarna bjuda in skyddsombud för att bygga upp egna rutiner som underlättar för arbetstagarna att fatta beslut.
– Myndigheten ska inte detaljstyra. Vi har tagit fram information om hur bärgning och annat arbete vid vägarna kan riskbedömas, det finns på Arbetsmiljöverkets hemsida.
5. Finns det anledning att ompröva AV:s hållning att kroppskamera kan ersätta dubbelbemanning för till exempel värdeväktare?
– Den branschen är jag inte insatt i. Jag hart en kollega som jobbar med våld och hot mot ensamarbetare, men frågorna finns ännu inte med i nollvisionsarbetet.
6. Utifrån exemplen TMA och dubbelbemanning: Går Arbetsmiljöverket från generella regler och föreskrifter för att i stället förlita sig mer på arbetsgivarnas riskbedömningar?
– Jag kan inte svara på om det är en utveckling. Vi har ett 70-tal föreskrifter, men vi går inte in i alla arbetsmiljöer eller alla risker. Riskbedömningen och de åtgärder som krävs görs bäst av de som har ansvar på arbetsplatsen.
7. Hur går arbetet med nollvisionen till i praktiken?
– Jag börjar med att kartlägga vilka samarbeten som finns och vilka vi behöver dra i gång. Fokus ligger till en början på dödsolyckorna och fyra områden där de flesta inträffar: trafiken, bland mobila maskiner, i arbete med djur och skog och dessutom fallolyckor. Chaufförerna är prioriterade eftersom de utsätts för flera av de utpekade riskerna. Jag hoppas på samarbeten mellan till exempel transport- och byggbranschen eftersom det finns liknande riskmoment i dem.
– Verket har precis formulerat sin strategi utifrån det politiska uppdrag som vi har fått.
8. Vilka involveras?
– På myndigheten ska alla vara med … inspektörer, statistiker, regelavdelningen, kommunikation. En nyckel är samarbete med arbetsgivare och fack, branschorganisationer och forskningsvärlden. Framgångsfaktorn är att hitta personer som är engagerade, både internt och externt.
9. Hur ser skyddsombudens roll ut?
– Arbetsgivarna är alltid ansvariga för arbetstagarnas säkerhet. De måste ha ett fungerande systematiska arbetsmiljöarbete med dagliga riskbedömningar. Arbetsgivaren måste också bjuda med skyddsombuden i det arbetet, de är jätteviktiga.
