”I dag har jag mitt drömjobb!”
Månadens medlem. Nicklas Nilsson drömde om chaufförsjobb redan som liten grabb. Men när det var dags att börja övningsköra fick han inte ens ratta en personbil. Hindret var en diagnos – som inte stämde.
– I dag har jag mitt drömjobb, säger han när vi möts i lunchrummet på VM-frakt i Malmö.
Under förmiddagen har han lossat i Lund, Trelleborg och Ystad plus lastat i Malmö. Men vägen till chaufförsjobbet har varit lång. Den innehåller fem onödiga år i särskola, kraftigt försenad yrkesutbildning och arbetslöshet …
Sjuan i högstadiet var ingen bra tid för Nicklas Nilsson. Överviktig, mobbad och utan kompisar i skolan, föräldrar som skulle skiljas. Han orkade inte med undervisningen. Psykologen bedömde att han var utvecklingsstörd och behövde gå i särskola.
– När jag gick där tyckte jag att det var något som inte stämde. Jag arbetade ju mycket fortare än de andra.
I själva verket lider Nicklas Nilsson av dyslexi, läs- och skrivsvårigheter, och har lite svårt att koncentrera sig ibland. Han är inte utvecklingsstörd, konstaterade en ny psykolog, som undersökte honom när även gymnasielärarna tyckte att något inte stämde.
– Så efter fem år kunde jag börja läsa in högstadiets svenska, matte och engelska, berättar han. Men när jag skulle söka in på transportgymnasiet var jag för gammal, jag hade fyllt 20.
Därav arbetslösheten innan han, till slut och trots tidigare diagnoser, fick ett jobb och kunde börja tjäna pengar till körkortet. Som följdes av budbilsjobb och sedan yrkesförarutbildning på komvux.
Men den där fördröjningen gjorde att han stämde sin gamla hemkommun, Vellinge.
Priset blev 269 188 kronor. Så mycket kostade det Nicklas Nilsson att söka upprättelse – och försöka få ersättning för de förlorade åren. Tingsrätt och hovrätt kunde inte utesluta att han kanske ändå var lite utvecklingsstörd när han placerades i särskolan. I höstas hamnade räkningen på kommunens advokatkostnader hemma på hans hallmatta.
Pengarna betalar han av från sin chaufförslön. En insamling har startats av hans mammas kollega i Coopbutiken. Hon heter Christel Archenholtz och samlar pengarna via Facebook.
– Framtiden? Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är timanställd, men jobbar nästan heltid. Drömmen är kanske att någon gång bli min egen åkare, eller åtminstone ha en egen lastbil.
