Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.
Jag kommer att rösta på det minst dåliga partiet. Jag tänker rösta på ett parti som är ett arbetarparti, ett parti som inte tänker försämra villkoren för oss arbetare. Jag tänker således inte rösta på ett parti som har sålt sin själ till Svenskt Näringsliv på grund av några gratisluncher.
Jag har kollegor som tänker rösta på Sverigedemokraterna i höst. Flertalet som röstar på SD är inte rasister även om partiet i sig är sprunget ur den bruna myllan. De röstar på SD dels för att röra om i grytan dels för att de är missnöjda med Sveriges ”invandringspolitik”. Ja, jag sätter citationstecken kring invandringspolitik då det är ett slarvigt uttryck. Vad menas med det? Flyktingmottagande? De invandrare som bor i Sverige som har permanent uppehållstillstånd eller till och med är svenska medborgare? Arbetskraftsinvandring? Papperslösa? Nåväl, ett som är säkert är att skatteflykten från Sverige kostar betydligt mer än invandringen. Varför upprörs inte fler av det?
Det jag har så in i helvete svårt att förstå är hur man som arbetare kan rösta på ett högerparti. SD, M, KD, L och C (och ibland MP) är alla högerpartier. Det är partier som inte står upp för oss arbetare.
Rent krasst så vill högern ha ett låglöneland à la USA. Högern vill försämra villkoren för oss arbetare. Räcker det inte med att det redan är vilda västern i vissa branscher? Om högern får som den vill kommer det inte att räcka med ett jobb, utan du måste ha två eller kanske till och med tre jobb för att hålla näsan ovanför vattenytan. Rättigheter? Glöm det! Herrskap och tjänstefolk – vilken kategori tror du att du kommer att tillhöra i borgarbrackornas Sverige?
Sverigedemokraterna är ett högerparti. Glöm inte det när du lägger din röst i höst!
