Högakustenbron. Foto: John Antonsson
Vägsträckan

Höga kusten fortsätter att skjuta i höjden

Ångermanland. Bland bensinstationer, vägkrogar och höga toppar. Transportarbetarens turné bland ikoniska vägsträckor har nått Höga kusten.

För 10 000 år sedan hade det mesta av inlandsisen smält bort. Det var ett stort uppdämt tryck underifrån efter alla år av tung is. Marken ville upp, resa sig mot skyarna. I början gick det fort och för 7 000 år sedan hade landet höjts med 200 meter.

För en dryg månad sedan hade landet höjt sig ungefär 286 meter från den tid då Höga kusten blev isfritt.

Det är faktiskt så att marken fortsätter att stiga. För den som planerar att bli övermänskligt seglivad, ja på gränsen till odödlig, hägrar en framtid där det går att fira sin 3 000-årsdag med att ta en dagstur på land mellan Umeå och Vasa. Men just nu ser det ju ut som det gör och det är vatten i viken ett bra tag till.

Priset för utsikten från Skuleberget är en dryg timmes vandring längs bergets leder.
Priset för utsikten från Skuleberget är en dryg timmes vandring längs bergets leder. Foto: John Antonsson

Höga kusten, var ligger den egentligen?

Kommer du norrifrån är resan upp på Höga kusten mer en känsla än en exakt geografisk punkt. Du har just kört 40 knyck genom Örnsköldsvik. Tagit höger i rondellen efter Paradisbadet och passerat vägkrogen Örnen, gasat förbi Bjästa och där någonstans känner du i hela kroppen att bilen är på väg uppåt.

Kullarna blir högre. Tallarna närmare solen och så kommer skylten som säger att du kört in i ett världsarv. Höga kusten utsågs till världsarv av FN-organet Unesco år 2000.

Kommer du söderifrån är det enklare. Härnösands kommun håller kanske inte med. Men för de flesta av oss är bron markören som säger att här börjar Höga kusten.

Paus på parkeringen.
Paus på parkeringen. Foto: John Antonsson

På parkeringen vid hotellet som finns på höger sida just efter att du kört över Höga kusten-bron står några färdtjänstchaufförer vid sina taxibussar. Solen skiner. Över barrträdens toppar, under bron, ser vi Ångermanälvens ständiga utflöde till Bottniska viken.

– Det är det finaste stället vi har, säger Erol Göransson som jobbar med att köra färdtjänstbuss för Byberg Nordin.

Jag frågar hans kollega Niklas Skåner om det finns många fina ställen att ta en lunchpaus på.

– Ja, men det är sällan vi står stilla så länge att vi hinner det.

Niklas Skåner ska alldeles strax rulla västerut, mot Kramfors.
Niklas Skåner ska alldeles strax rulla västerut, mot Kramfors. Foto: John Antonsson

De sätter sig i taxibussarna och kör vidare. De har kört anslutningstrafik. Nu drar den ena västerut och hem mot Kramfors. Den andra kör norrut, till Örnsköldsvik.

Jag tar ut på E4:an och fortsätter norrut. Jag kör förbi skyltarna vid E4 och försöker registrera vart omvägar hade kunnat ta mig. Den fina rastplatsen med utsikt över havet är helt tom. Ingen att surra med där. Så jag kör vidare. Förbi skylten som säger att du kan ta höger till campingen vid Norrfällsviken. Ännu ett guldkorn jag upplevt som barn och 30 år senare med mina egna. Men vi ska inte besöka rullstenarna (också ett minne från inlandsisen) utan kör vidare. Till ett annat viktigt stopp. OKQ8 i Ullånger. Inte det smidigaste stället att stanna på för en lastbilskusk. Men för bilburna som jag är det gott om plats på parkeringen och tomt runt picknickborden. Jag går in i bensinstationen och väntar lite med att prata med biträdet. Kön håller i sig och sist att gå ut genom dörren är en tankbilschaufför som dröjt kvar en stund och surrat efter att han köpt sina cigg.

Katrin Åsberg bor 250 meter från jobbet på macken i Ullånger.
Katrin Åsberg bor 250 meter från jobbet på macken i Ullånger. Foto: John Antonsson

Hon som jobbar den här dagen heter Katrin Åsberg och hon gillar jobbet.

– Det är olika varje dag. Det är det som är det roliga. På somrarna är det många turister och mycket jobb.

– Alla i byn och de som bor runt omkring kommer hit. Förr var det mycket spel, säger Katrin Åsberg och pekar åt sin högersida mot den gamla spelhörnan som nu är en så kallad loungedel.

I loungen finns en särskild lyx. Jag har som journalist jobbat i landets alla delar och stannat på många mackar. Att få sitta med ryggstöd i en vanlig mjuk plats är ovanlig lyx på en mack.

Men det är dags att rulla vidare. Den här journalisten har bara lite tid på varje plats. Måste vara i Piteå på kvällen.

Så jag sätter mig i bilen och kör fram till stoppskylten och slår på blinkersen mot vänster. Nästa stopp blir Docksta. Jag ska köpa köttbullar, inte tofflor.

Gunilla Hallin, Inga-lill Borgersen, Maria Öjdeby och Margareta Berglund tar en fika efter lunchserveringen på Dockstabaren.
Gunilla Hallin, Inga-lill Borgersen, Maria Öjdeby och Margareta Berglund tar en fika efter lunchserveringen på Dockstabaren. Foto: John Antonsson

Dockstabaren ligger på vänster sida i norrgående riktning. Den vilar i ett enplanshus med vägkrog i ena änden, Preem-mack i den andra. Ett stenkast bort tillverkas tofflor och lastbilar kan tankas.

Jag kliver in till en vägg av minnen från tidigare tidningsartiklar.

Maria Öjdeby är beredd på att ta en matbeställning, men när jag vill ställa frågor försvinner hon in genom köket och hämtar ägaren Jan-Åke Wallinder.

Det var hans föräldrar Olle och Greta som öppnade vägkrogen i Docksta 1951. Då gick vägen längre upp i samhället. Sedan nya E4 blev klar har Dockstabaren varit på samma plats.

– Morsan jobbade i köket och jag var med och tittade när de byggde upp det. Farsan var ju snickare i grunden och byggde mycket själv, säger han.

I slutet av 1980-talet tog Jan-Åke över krogen.

Dockstabaren serverar vad Jan-Åke kallar ”vanligt husman”. Dagens lunch kan vara bruna bönor med fläsk eller falukorv med stuvade makaroner. Nyaste rätten på à la carte-menyn är kebab, det var så många som hade bett om det.

Dockstabarens ägare Jan-Åke Wallinder. Foto: John Antonsson
Dockstabarens ägare Jan-Åke Wallinder. Foto: John Antonsson

Enkelt men inte simpelt, beskriver Jan-Åke maten.

Populärast är köttbullarna, de rullar de själva. När jag besöker Dockstabaren har sommaren inte kommit. Men kökspersonalen är i full rull med att rulla köttbullar till alla barn bland sommarturisterna. Turisterna blir fler och fler för varje år. Skuleberget med klättring och camping ligger på promenadavstånd bort. En liten sträcka till och där finns Skuleskogen med sina halvöar, slåtterstenar, grotta och skrevan från Ronja Rövardotter.

Köttfärslimpan, köttfärsbiffarna och köttbullarna är populära och kökspersonalen använder 100 kilo köttfärs i veckan. Allt kött kommer från Sverige.

– Jag brukar säga att det är som med chaufförerna. Det kanske är lite billigare om man köper från utlandet, men varför är det så? Förmodligen är det något som inte är riktigt rätt, säger Jan-Åke.

Sista åren har det varit bra med turister. Under pandemiåren var det många svenskar i södra Sverige som berövade på chansen att resa utomlands valde att köra norrut och utforska världsarvet. På ett sätt är det lite som det var förr.

Då hade Dockstabaren öppet dygnet runt. Chaufförer stannade och åt. Men också busslaster av människor på väg mot Stockholm eller vidare. Det var då. Innan flyget blev billigt.

Hela lokalen vittnar om en svunnen tid. Bardisken är platsbyggt av ett snickeri i Örnsköldsvik, sofforna har galonklädsel och stolarna kommer från svenska Gemla.

– Det går nästan inte att få slut på dem.

Stolarna står stadigt och närmar sig himlen med åtta millimeter om året. Vi får se hur högt de når innan det är dags att byta ut dem.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Svinesundsbron. Foto: Pernilla Ahlsén

Historiskt viktig väg i väst

E6 Svinesund–Uddevalla. Hundra år efter unionsupplösningen invigdes den nya bron över Svinesund. Tullstationen på svenska sidan visar att bron från Norge i dag utgör EU:s yttre gräns. Någon passkontroll finns inte men yrkesförare måste anmäla gods som förs in.

Högakustenbron, Sveriges svar på Golden Gate – och nästan lika lång. Hängbron över Ångermanälven, nära mynningen, öppnade 1997 och kortar E4:ans sträckning med nära en mil. Foto: John Antonsson

Sverige är rikt på broar

Förbindelser. Broar binder samman land, förkortar vägen och gör det möjligt att gå eller cykla under stora trafikleder. De riktiga långsträckarna tjänar också ofta som symboler för sin hemtrakt. Och Sverige är rikt på broar.

Här fylls drivmedel på. Utvändigt ser de helelektriska lastbilarna vid en snabb anblick ut som vanliga dieselbilar, men saknar vanligt tanklock och har i stället kontakter för laddning. Foto: Annika Hamrud

Miljardstöd till tung laddning

Elektrifiering. Utbyggnaden av ladd- och vätgasstationer för tunga godstransporter ska skyndas på. Energimyndigheten betalar i år ut 1,4 miljarder kronor i stöd med krav på att stationerna ska stå färdiga till nästa höst.

Månadens medlem
Niclas trivs på Gotland. ”Jag kommer nog aldrig flytta härifrån. Vill jag ha storstadspuls kan jag åka till Visby. Men där jag bor är det väldigt lugnt. Jag gillar det. Jag jagar mycket och trivs med att vara ute på landet.” Foto: Pernilla Ahlsén

Niclas brinner för bra arbetsmiljö

Bevakning. Efter 30 år i bevakningsbranschen, varav de senaste 11 på Gotland, kan Niclas Fagerberg jobbet utan och innan. I jakt på en ny utmaning blev han skyddsombud. Nu brinner han för att kollegorna ska ha en bra arbetsmiljö och rättvisa arbetsvillkor.

Kultur
”Ekonomi är inte så svårt som vissa vill få oss att tro, man kommer väldigt långt med lite sunt bondförnuft”, säger Elinor Odeberg.

Våga tycka till om ekonomi

Ekonomi. I boken Dyrtider går Elinor Odeberg till attack mot Riksbankens oberoende och slår ett slag för att vanligt folk ska våga tycka till om ekonomisk politik.

Vägsträckan
Svinesundsbron. Foto: Pernilla Ahlsén

Historiskt viktig väg i väst

E6 Svinesund–Uddevalla. Hundra år efter unionsupplösningen invigdes den nya bron över Svinesund. Tullstationen på svenska sidan visar att bron från Norge i dag utgör EU:s yttre gräns. Någon passkontroll finns inte men yrkesförare måste anmäla gods som förs in.

Sirin Celik presenterade sin fallstudie vid slutkonferensen i Rom den 7 juli.

Gig inte upp!

Plattformsarbete. Vägen är förberedd för en arbetsmarknad där gigjobb blir norm. Det menar Transports utredare Sirin Celik, som deltagit i ett EU-projekt om möjligheter och svårigheter att skapa anständiga villkor för dem som arbetar för plattformsföretag.

Osund konkurrens?
Övervakad rastplats i Jönköping.

Det skulle bli lika lön – blev 32 avgifter

Åkeri. Mer än ett år har gått sedan EU-reglerna som skulle sätta stopp för lönedumpning på vägarna infördes. Facit: 32 sanktionsavgifter för transportföretag som saknat utstationeringspapper och facket saknar alltjämt verktyg att granska företagen som kör tillfälligt i landet.

Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på Transportföretagen. Foto: Albin Händig

”Det behövs fler vägkontroller”

Åkeri. Transportföretagens samhällspolitiska chef Tina Thorsell tycker att det är bra att reglerna från mobilitetspaketet finns på plats, men med nya regler är det en massa barnsjukdomar och ett regelverk som tolkas olika över hela Europa.

Kultur
Collage filmtips

Strejk och kamp – på film

Filmtips. Sveriges arbetsmarknad är nära nog ”bäst” i världen på att inte ha strejker eller konflikter. Det mesta löser sig i förhandlingsrummen. Här är några filmtips om strejk och facklig kamp.

Sommartips 2023
Västernäventyr på småländska. High Chaparall i Kulltorp är förebild för många parker med västerntema. Foto: High Chaparall

Krutrök, karuseller och karameller

Nöjesparker. Klassiker som Liseberg och Skara sommarland. Vilda djur. Sagoteman som i Astrid Lindgrens värld eller Tomteland. Vilda västern-äventyr eller vikingatid för alla åldrar. Landet är fullt av nöjesparker. Här är en lista från norr till söder, 23 ställen sommaren -23. Med aktuella priser så att kostnaden inte behöver bli en humörsänkare redan i entrén.