Insändare. Härom dagen deltog jag i en afton tillägnad Stig Dagerman på Tranströmerbiblioteket. Vid hyllorna som rymde svensk skönlitteratur satt fullt med folk lyssnande på två diskussioner.
Den ena om Bröllopsbesvär, Dagermans sista roman. Den andra om en nyutkommen bok om hans liv med skådespelerskan Anita Björk, skriven av deras dotter Lo.
Och jag gladdes åt att leva i ett land som alltid satt folkbildningen högt. Arbetarrörelsen, frikyrkan och nykterhetsrörelsen var krafterna som tillsammans skapade det välfärdsland de flesta av oss växt upp i. Det var bland annat förutsättningen för att en hel generation av författare från arbetarklassen kunde ta plats. Ivar Lo, Moa Martinson, Fridegård och många andra.
Faktiskt världsunikt, försök komma på något annat land där så många på en gång klev fram? Stig Dagerman hörde till generationen efter. Även om han räknas som den främste ångestfyrtiotalisten hade han liknande ursprung och bildningsgång.
Att dra sig från höstrusket in i ett bibliotek eller en ABF-lokal eller Folkets hus för att tillsammans bilda sig och utvecklas passar oss för vi har något som kallas SJÄL att ta hand om. Detta har den historielösa och bildningslösa regeringen inte fattat. Ledda av sverigedemokratiska barbarer tänker de nu förstöra också för studieförbunden.
