Ordförandeord. Jag har min bakgrund inom terminal och lager. Jag gillade mitt jobb och det var också det som lade grunden till mitt fackliga engagemang.
Det fanns saker att jobba på när det gällde villkor på min arbetsplats, men vi hade en schyst dialog med arbetsgivaren och det gick att förändra saker tillsammans.
Därför blir jag bekymrad när jag ser utvecklingen inom lager och terminal, inte minst i kölvattnet av e-handelns framfart. Det handlar ofta om att se till att vi inte backar årtionden tillbaka i tiden när det gäller villkor och arbetsmiljö.
Låt mig ta ett exempel. Det finns ett stort lager i nordvästra Stockholm där över 500 personer arbetar. Samtliga för anläggningens enda kund, en gigantisk e-handelsaktör. Lagret är toppmodernt, åtminstone tekniskt och utseendemässigt.
Men det gäller inte arbetsmiljön. Förhållandena är orimliga. För dessa 500 personer finns 17 mikrovågsugnar. Det finns tio toaletter där du blir klockad om du inte är tillräckligt snabb. Och strax före årsskiftet fick vi ta upp risken för ett skyddsstopp när vi insåg att det ingick i arbetsuppgifterna att lukta på returer för att avgöra om till exempel underkläder och byxor var använda innan de skickades tillbaka. Du får inte prata med någon när du jobbar och du får inte ha något i fickan.
Ni hör ju själva. Det är 1930-talet all over again. Nu har vi inlett en dialog med arbetsgivaren som själv insett att de tappat greppet och behöver vår hjälp. Om det beror på ett drev i en kvällstidning eller inte ska jag låta vara osagt.
Och apropå företag som har en del att jobba på: Vi har länge försökt förmå Ikea att ta större ansvar för de transporter som denna möbeljätte köper, men hittills utan resultat. Jodå, det kommer många vackra ord om hur viktigt det här är, och Ikea vill gärna slå sig för bröstet när det gäller hållbarhet. Men när det handlar om transporter har de totalt misslyckats med att ta ansvar.
Vi ser att många underleverantörer har usla villkor och inga riktiga anställningskontrakt. Ibland är det faktiskt rena rama gangsterföretag, och det måste vi väl ändå utgå ifrån att det inte är något som Ikea vill förknippas med? Vi har sträckt ut handen till dem förr för att hjälpa dem bringa ordning i logistikkedjan.
Nu gör vi det igen. Häromveckan hade vi möte med fackliga representanter från en rad europeiska länder samt ordföranden för Europeiska Transportarbetarefederationen (ETF), Frank Moreels. Syftet var just att diskutera hur vi ska hantera Ikea.
Vi hoppas naturligtvis att företaget ska vara intresserat av att öppet och ärligt diskutera problemet med oss. För att baxa hem den diskussionen är jag helt öppen för att arbeta med någon slags kampanj mot Ikea. Tidigare har vi varit försiktiga, kanske för försiktiga. Men nu räcker det. Om de inte gör något åt sitt logistikhaveri så är dålig stämning bara förnamnet på vad de europeiska transportfacken gemensamt kan bidra till.
Men där ska vi väl inte behöva hamna, Ikea? Nog är ni väl intresserade av att ha hållbara transporter och att inte ge business till gangsters? Låt oss talas vid om saken.
