Gömda hamnarbetare söker nytt hem

Rondellbyggnaden vid Slussen i Stockholm ruvar på hemligheter. Uppåt 100 kvadratmeter historiska målningar av hamnarbetare löper utmed väggarna i cirkelform. I dag göms de bakom plywoodskivor och byggnaden ska snart rivas. Den finns en metod som kan rädda målningarna. Men det kräver en sponsor med rymliga lokaler.

Målningarna av konstnären Ingemar Callenberg är en hyllning till ”daglönarna” som slet i hamnen och skildrar deras arbete, förklarar Tite Edberg.

– Vi måste värna om arbetarrörelsens historia och bevara de historiska bilderna till eftervärlden.

Muralmålningarna dök upp när arbetet med att montera ner den elliptiskt formade byggnaden, Kolingsborg, påbörjades. Efter år av olika förslag och proteststormar ska Slussen nu byggas om. Kolingsborg uppfördes på 1950-talet och fick sitt namn efter Albert Engströms karikerade stuverigubbe, ”Kolingen”. Här rymdes både hamnkontor och personalutrymmen, arbetsgivarnas förbund och hamnarbetarnas fack, Svenska Transportarbetareförbundet.

Kontoret låg på översta planet och arbetarna fick hålla till godo med de nedre. Där fanns en stor utropshall med två upphöjda talarstolar. Från dem ropade arbetsgivarna ut jobben, fyra gånger per dag. Stuveriarbetare med tur tog sedan sikte på respektive båt, för lastning och lossning.

Målningarna täcker väggarna i utropshallen och utfördes bit för bit av konstnären med tidskrävande kalkteknik.

– Det är ett ofantligt arbete som ligger bakom, att måla fresco med kalk är väldigt komplicerat, betonar Tite Edberg.

Hon blev bestört när hon läste i tidningen att målningarna skulle förstöras och kontaktade Stadsmuseet. Edberg tipsade om en metod för att rädda målningarna, som utvecklades efter översvämningarna i Florens på 1960-talet. Den innebär att konstverken bestryks med lim. När limmet torkar drar man försiktigt av konstverket från väggen, som en plastfilm, någon meter i taget.

Än så länge är bara en liten bit av konstverket synligt, men det ska avtäckas under våren. Stadsmuseet ska dokumentera målningarna, men saknar enligt Gunilla Rehnström-Olander lämpliga lokaler att visa upp dem i. Både hon och Tite Edberg hoppas att någon eller några lämpliga sponsorer, med gott om utrymme, ska dyka upp.

– I vårt magasin skulle ingen se målningarna, säger Rehnström-Olander.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.

”Nästan allt har blivit sämre för vanliga människor, men bättre för ovanliga rika människor. Valet av socialisten och demokraten Mamdani till ny borgmästare i New York inger ändå hopp. Kanske kan något liknande ske här”, säger Sven-Eric Liedman.

”Politiker måste tänka långsiktigt”

Ödesfrågor. Skit i framtiden – låt oss festa på bensin i fyra år! Idéhistorikern Sven-Eric Liedman spetsar till debatten inför nästa val.

Gör en upptäcktsresa genom Museisverige

Sommar. Fordon, maskiner och verktyg berättar industri­samhällets historia. Landets arbetslivsmuseer visar ett förr med hög igenkänningsfaktor – och erbjuder besökaren att åka med, ofta bokstavligen.

Fråga facket

Måste jag bära upp tidningen?

Transport. Elias undrar om han måste bära upp tidningen då det ibland står en sur gubbe och skäller i trapphuset. Och Linnea vill veta hur det fungerar med röda dagar då hon är timanställd. Transports experter svarar.

Willilam och Fredrik har lastat färdigt inför den femte resan.

De kör dit hjälpen inte når

Hjälparbete. De humanitära behoven vid fronten i Ukraina är akuta. Men att köra hit är livsfarligt och nödhjälp har svårt att nå fram. Vi har träffat tre svenska chaufförer som tagit saken i egna händer.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?