Ingress. Så här i valtider borde jag kanske skriva om vikten av att utnyttja sin demokratiska rättighet och skyldighet att gå till sin vallokal och rösta i kommunal, landstings- och riksdagsvalet den 14 september. Kanske återkommer jag till det i slutet.
Men jag vill börja med att berätta att jag i somras hade möjlighet att besöka Oswiecim, en liten vackert belägen by i södra Polen. Här på denna idylliska plats begicks ett av världen största illdåd någonsin.
På den tiden hette byn Auschwitz. Strax intill ligger Birkenau som tyskarna kallade Auschwitz 2. Polen var centrum för Nazitysklands planer på att göra sig av med världens judar. Auschwitz och Birkenau var effektiva kuggar i dödsmaskinen.
Auschwitz var ett arbetsläger där fångarna varje dag fick utföra rent slaveriarbete för tyska företag, bland dem IG Farben. Samma företag levererade Zyklon B, gasen som användes i gaskamrarna.
Även som besökare måste man gå genom den ökända porten med den cyniska devisen Arbeit Macht Frei (Arbete befriar). Innan man kommer så långt har man kunnat se en kort dokumentärfilm som de ryska trupperna gjorde när de befriade lägret 1945. Filmen ger en försmak av vad som väntar inne i lägret.
Omkring 30 cellblock överlevde nazisternas försök att ödelägga lägret i början av 1945 när de insett att kriget höll på att förloras. I en av byggnaderna visas fångarnas personliga tillhörigheter – som rakborstar, kastruller, bestick och mycket mer. I en annan byggnad återfinns förvridna glasögon, tusentals barnskor, tonvis med människohår samt resväskor med fångens namn och adress målade med stora bokstäver.
Utanför byggnad elva fanns en avrättningsplats där fångarna helt enkelt ställdes upp mot en mur och sköts. Strax bortom denna exekutionsmur fanns en anordning där nazisterna avrättade fångar genom hängning, ofta ett tiotal åt gången.
I byggnad tolv hade lägrets läkare, den ökände Doktor Mengele, sin ”mottagning”. Där experimenterade de med fångarna på det mest bestialiska sätt man kan tänka sig. Vid ett tillfälle skickade han ett meddelande till chefen för SS, Heinrich Himmler, där han stolt berättade om den nya metoden som gjorde att man hann med att sterilisera över hundra kvinnor om dagen. Vidare utfördes fruktansvärda experiment av allehanda slag på fångarna. Den absoluta majoriteten av dem plågades ihjäl, men det fanns de som överlevde – och som kunde berätta.
Auschwitz 2, eller Birkenau som är det namn på dödslägret som de flesta känner till, var nästan än värre att besöka. Där dödades mer än en miljon människor på ett systematiskt vis. När judarna anlände efter flera dagars transport i en tågvagn utan vare sig vatten, mat eller hygieniska faciliteter var fångarna utmattade och de flesta led av svår diarré. Då stod nazisterna där och sorterade ut dem som skulle till arbetslägret och dem som skulle skickas till en säker död i gaskammaren.
Jag var djupt tagen efter besöket och tänkte på hur nazisternas skräckvälde kunde få växa fram i trettiotalets Tyskland. Efter några minuter insåg jag att social oro, hög arbetslöshet och orättvis fördelning av samhällsresurserna måste ha varit en bidragande orsak.
Då slog det mig plötsligt att det är precis så som det är i dagens Europa – så låt oss därför vara vaksamma och se till att nazister, fascister och andra antidemokratiska rörelser aldrig mer får grogrund i vårt demokratiska samhälle. Det är också något att tänka på när vi står vid valurnorna den 14 september.
