Glöm aldrig förintelselägrens offer!

Ingress. Så här i valtider borde jag kanske skriva om vikten av att utnyttja sin demokratiska rättighet och skyldighet att gå till sin vallokal och rösta i kommunal, landstings- och riksdagsvalet den 14 september. Kanske återkommer jag till det i slutet.

Men jag vill börja med att berätta att jag i somras hade möjlighet att besöka Oswiecim, en liten vackert belägen by i södra Polen. Här på denna idylliska plats begicks ett av världen största illdåd någonsin.
På den tiden hette byn Auschwitz. Strax intill ligger Birkenau som tyskarna kallade Auschwitz 2. Polen var centrum för Nazitysklands planer på att göra sig av med världens judar. Auschwitz och Birkenau var effektiva kuggar i dödsmaskinen.

Auschwitz var ett arbetsläger där fångarna varje dag fick utföra rent slaveriarbete för tyska företag, bland dem IG Farben. Samma företag levererade Zyklon B, gasen som användes i gaskamrarna.

Även som besökare måste man gå genom den ökända porten med den cyniska devisen Arbeit Macht Frei (Arbete befriar). Innan man kommer så långt har man kunnat se en kort dokumentärfilm som de ryska trupperna gjorde när de befriade lägret 1945. Filmen ger en försmak av vad som väntar inne i lägret.

Omkring 30 cellblock överlevde nazisternas försök att ödelägga lägret i början av 1945 när de insett att kriget höll på att förloras. I en av byggnaderna visas fångarnas personliga tillhörigheter – som rakborstar, kastruller, bestick och mycket mer. I en annan byggnad återfinns förvridna glasögon, tusentals barnskor, tonvis med människohår samt resväskor med fångens namn och adress målade med stora bokstäver.

Utanför byggnad elva fanns en avrättningsplats där fångarna helt enkelt ställdes upp mot en mur och sköts. Strax bortom denna exekutionsmur fanns en anordning där nazisterna avrättade fångar genom hängning, ofta ett tiotal åt gången.

I byggnad tolv hade lägrets läkare, den ökände Doktor Mengele, sin ”mottagning”. Där experimenterade de med fångarna på det mest bestialiska sätt man kan tänka sig. Vid ett tillfälle skickade han ett meddelande till chefen för SS, Heinrich Himmler, där han stolt berättade om den nya metoden som gjorde att man hann med att sterilisera över hundra kvinnor om dagen. Vidare utfördes fruktansvärda experiment av allehanda slag på fångarna. Den absoluta majoriteten av dem plågades ihjäl, men det fanns de som överlevde – och som kunde berätta.

Auschwitz 2, eller Birkenau som är det namn på dödslägret som de flesta känner till, var nästan än värre att besöka. Där dödades mer än en miljon människor på ett systematiskt vis. När judarna anlände efter flera dagars transport i en tågvagn utan vare sig vatten, mat eller hygieniska faciliteter var fångarna utmattade och de flesta led av svår diarré. Då stod nazisterna där och sorterade ut dem som skulle till arbetslägret och dem som skulle skickas till en säker död i gaskammaren.

Jag var djupt tagen efter besöket och tänkte på hur nazisternas skräckvälde kunde få växa fram i trettiotalets Tyskland. Efter några minuter insåg jag att social oro, hög arbetslöshet och orättvis fördelning av samhällsresurserna måste ha varit en bidragande orsak.

Då slog det mig plötsligt att det är precis så som det är i dagens Europa – så låt oss därför vara vaksamma och se till att nazister, fascister och andra antidemokratiska rörelser aldrig mer får grogrund i vårt demokratiska samhälle. Det är också något att tänka på när vi står vid valurnorna den 14 september.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Vad är rasisterna så rädda för?”

Debatt. Sverige har varit omgärdat av vinterskrud och kyla som sig bör för årstiden. Tidningsrubrikerna har under vintern beskrivit det som en nyhet att vi har under minus 25 grader i de norra delarna av landet. I denna tid har vi människor som kommit till Sverige från varmare breddgrader. Människor som är på flykt.

”20 år med mörka krafter”

Krönika. I år är det tjugo år sedan en färgad man klev av bussen i skånska Klippan för att i nästa stund kallblodigt huggas med en kniv i hjärtat. Mannens namn var Gerard Gbeyo, en asylsökande flykting från Elfenbenskusten. Enda orsaken till dådet, som framkom i polisutredningen, var att han var färgad.

”Alla kan bidra till ett öppnare samhälle”

Debatt. Fackföreningsrörelsens idé och uppdrag vilar på den fasta övertygelsen att alla människor har lika värde och lika rätt, och redan den grundbulten förklarar varför Sverigedemokraterna och andra ljusskygga partier ser oss som sina främsta motståndare.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.