Föräldraroll och drömyrke – en omöjlig ekvation?
Arbetstider. För chauffören Per Petersson ledde åkarens beslut att plussa på två timmar till kris. Som ensamstående pappa lever han nu med ständig stress, logistiken för det egna livet är bara löst september ut. Sonen går alltid först.
(UPPDATERAD 2024-09-19)
Sensommar i Skånes-Fagerhult hos familjen Petersson: Det röda huset på en höjd, hunden Hugo som hoppar välkomnande i hundgården, en husvagn för utflykter på gårdsplanen. Bakom en nyanlagd uteplats finns en körslinga i skogen. Livet ter sig både idylliskt och kul så här i sommarlovstider.
Åttaårige Rasmus är denna vecka hos mamman, som bor i Kalmartrakten. Pojkrummet är fullt med arbetsfordon, modeller av långtradare och maskiner. ”Han vet vad han ska bli” enligt pappan, Per Petersson. Precis som han själv gjorde.
I hallen hänger ett jättelikt schema över deras tider. Hemmet är trevligt. Och väldigt välorganiserat.
– Det måste man vara, det finns ingen annan som kan ta ansvaret, säger Per.
Byta schema
Strax före jul förra året började problemen att få det så kallade livspusslet att gå ihop på allvar. Pers arbetsgivare, ett större åkeri, beslutade att han skulle byta schema. Det nya schemat innebär för Pers del tio timmars arbete, 05.30–16.30, och lediga torsdagar. Majoriteten av åkeriets chaufförer hade redan tidigare så långa dagspass.
– Jag tänker att det egentligen inte är personligt, jag har en bra relation med chefen på plats och har jobbat med både honom och hans pappa innan. Tidigare har de också alltid varit tillmötesgående, som när jag separerade från Rasmus mamma, säger Per Petersson.
– Det här var som en omvänd hand.
Per Petersson visste att det inte skulle fungera att jobba så långa pass. Sonen Rasmus bor heltid hos honom och går i skolan i Fagerhult, mamman i Kalmartrakten. Några nära anhöriga finns inte i närheten. Fadern är åldrig och bor liksom Pers båda syskon dessutom inte i trakten och mormor, Pers mor, är inte längre med.
Arbetsdagen startar innan sonens fritids öppnar.
– Jag har löst det på annat vis, tack vare en utomstående. En fantastisk person, en kvinna som kan komma vid 5 varje morgon och åker med till skolan. Men samtidigt, det är att vara beroende av en utomstående. Och det kostar…
Förhandlingsmöte
– Jag försökte in i det sista behålla åttatimmars-tjänst, säger Per.
Han vände sig till facket och upplevde bra stöd från Halmstadsavdelningens ombudsman och skyddsombud: ”De försökte, men sa också innan förhandlingsmötet att jag inte skulle ha så stora förhoppningar”.
Åkeriet följde regelboken, var behjälpligt, och gick igenom ändringen av arbetstidsschemat i förhandlingen. Men var också stenhårda med att driva igenom de nya tiderna.
Attityden från arbetsgivaren: Ta jobbet eller säg upp dig.
– Tanken att de vill att man ska tröttna och säga upp sig ligger i bakhuvudet. Inte så att de gör det aktivt men känslan att de inte vill ha en kvar finns ibland.
Samtidigt vet Per Petersson sitt värde: Han har arbetet 30 år i branschen, kan hela området åkeriet kör på, vet att ledningen vet att han ställer upp och får saker lösta.
Sonen viktigast
Mycket har ändrats i åkeribranschen under åren, men Per känner igen inställningen när det handlar om att hämta från förskola eller vara hemma för vård av sjukt barn; ”kan inte kärringen ta det?” även om det aldrig sagts rakt ut.
– Så är det ju. Men är Rasmus sjuk stannar jag hemma och har han studiedag tar jag föräldraledigt eller semester. Det är att markera både för åkeriet och sonen.
– Annat är svårt att lösa. Säg att jag en dag sitter i Falkenberg och skolan ringer om att Rasmus blivit akut dålig. Det är inte bara att avbryta jobbet och gå och hämta honom.
Letar nytt jobb
Per fick erbjudande om att börja på sin nuvarande arbetsplats för sex år sedan och villkoren var mycket bra. Jobbet var roligt och det var inga problem med långa körningar när han levde ihop med Rasmus mamma. Han hade också bland annat möjlighet att ta hem den helt nya lastbilen han körde.
Men sådant är mindre viktigt i dag. I stället handlar det framför allt om arbetstider som går att förena med sonens schema, en arbetsdag mellan klockan 7 och 16. Det är också sådana jobb han söker och hoppas kunna få inom de närmaste åren. Dagtid och inom en radie av tio mil hemifrån.
Han talar trots allt med förståelse om arbetsgivarens situation. Transport är en tuff bransch med hård konkurrens.
– Jag mår inte bra av att säga nej, det är som en personlig kris. Det är inte roligt att känna att man förvandlas till en gnällröv när de hör av sig från jobbet, jag känner att jag sviker både åkeriet och mig själv.
Med nuvarande schema blir det omöjligt att kombinera föräldraskapet med yrket, enligt Per.
– Helt ärligt kan jag säga att jag älskar mitt jobb och egentligen trivs jättebra. Men jag älskar min son ännu mer, och nu tvingas jag söka annat jobb för att få pappalivet att gå ihop. Det kan inte vara meningen det ska behöva vara så år 2024!
