Danijel Kovacic, uniformsklädd och klar för nästa flygning.

Flyg. Högt ovan molnen har flygvärden Danijel Kovacic upplevt både frierier, svimningar, magsjuka och en misstänkt hjärtinfarkt. Jobbet är fantastiskt, tycker han, men pandemin kom med sänkt lön och sämre arbetsvillkor. Därför engagerade han sig fackligt.

Danijels tidigaste pass börjar 05.15, med det senaste kan han gå av först vid midnatt. Ibland på Arlanda andra gånger i andra städer i Europa. Han räknar upp London, Barcelona, Las Palmas, Umeå, när vi ses mellan flygningarna på ett kafé i Arlandas Sky City. En uniformsklädd flygvärd hastar förbi med rullväska.

– Vi ses i morgon mot Malaga, ropar Danijel och får en vinkning och ett brett leende till svar.
Kollegorna är underbara. Man blir ett tajt gäng, skojar och hjälper varandra när man jobbar så tätt ihop i luften, berättar han.

Bytte bana

Flygintresserad har Danijel alltid varit. Därför bytte han bana från vård till flyg 2018. Han hoppade in som vårdanställd när flygandet störtdök under pandemin, under permittering och varsel inom flygbranschen. Men nu blir han flyget trogen och jobbar på för högre löner, liksom bättre schemaläggning och balans mellan tidiga och sena pass. Mellan arbete och fritid.

Vården gav för många tunga upplevelser av sjukdom och död att bära med sig hem. Samtidigt har villkoren stramats åt inom flyget. Förr var det högsäsong under semestertid, jul och nyår. Nu gör bristen på personal arbetet mer ”maxat”.

– Det leder till att man ofta är väldigt trött och det kan på sikt påverka säkerheten uppe i luften, som alltid är prio ett. Den låga grundlönen på cirka 21 500 kronor måste höjas. Nu tvingas folk sluta eller gå över till charter, som har färre starter och landningar. De älskar jobbet, men de har inte råd att stanna kvar.

Personalbrist

Före coronan var det ont om jobb. Nu skriker flygbranschen efter personal, berättar Danijel. Han stödjer armbågarna på kafébordet och tatueringarna på hans föräldrar, pappa Rade och mamma Nada, avtecknar sig på armarna.

– Jag ville ha något som jag inte ångrar sen. Det är en sorts hyllning till mina föräldrar som flydde från före detta Jugoslavien under kriget. Visa vad de betytt för mig.

Pappan jobbade som målare. Mamman var guldsmed, men tog arbete på bland annat varuhus och som tunnelbaneförare. Danijel är född i Sverige. Han jobbar fem dagar i sträck och har sedan ledigt i fyra. Första lediga dagen är han helt slut, orkar bara med lite tvätt och plock.

– Tröttheten som kommer av låg syresättning på hög höjd är svår att beskriva. Ungefär som bakfylla, man är inte riktigt närvarande.

Danijel Kovacic stryker med handen över tatueringen på vänsterarmen. En klocka. Vad betyder den?

– Det är hemligt, säger han och ler.