Farouk skriver om livet bakom ratten
Månadens medlem. Farouk Abdulla har skrivit i hela sitt liv. Sin första bok skrev han som 14-åring redan 1963. Den tolfte och senaste kom i år och handlar om hans nuvarande liv bakom ratten, som taxichaufför i Stockholm.
Farouk Abdulla kommer från Irak och har också arbetat i Libyen. Som ”journalist” för diktatorn Muammar al-Khadaffi.
– Vi tvingades att ljuga, man fick aldrig säga emot honom, berättar han.
Farouk pekar på koppen med kaffe framför sig och förklarar att om Khadaffi sa att det var saft i glaset så var det bara att nicka och hålla med.
När han skulle ta sig därifrån och till släktingar i USA hamnade han i Sverige av en slump. Ett missförstånd med visum och tågbiljetter i Tyskland gjorde att han kom till skånska Trelleborg i stället för Düsseldorf.
– Det bästa felet i mitt liv, säger han.
Först bosatte Farouk sig i Åsele i Västerbottens inland, men han flyttade söderut i jakt på arbete.
– Det är mitt paradis. Åselse har många fina människor, men där finns inga jobb. Och jag vill inte leva på socialbidrag. Jag vill jobba och tjäna pengar.
Och jobbat har han verkligen gjort. Han har drivit företag och importerat lamm från Manchester och kyckling från Danmark.
– Men om man är ärlig inom köttbranschen tjänar man inga pengar och jag ville inte fuska så jag slutade.
Farouk har jobbat på äldreboende, inom vården som mentalskötare, på Volvofabrik och på Metallverken i Västerås. Han har haft livsmedelsaffär och sålt reservdelar till datorer. Sedan några år tillbaka kör han alltså taxi.
Farouk har svårt att svara på frågan varför han skriver. Det bara är så. Och han har alltid gjort det.
– Om jag inte skriver kanske jag dör, det sitter i blodet.
Farouk Adbulla skrev sin första bok som 14-åring, den handlar om en kille som rymmer från orättvisor och kämpar för rättvisan, enligt honom själv.
Han skriver på arabiska och översätter sedan. En vän till en vän jobbar ideellt som redaktör och korrigerar språket.
– Det är inte rättvist att säga att jag har skrivit, han har säkert gjort 50 procent, säger han ödmjukt.
I taxin i väntan på kunder blir det ofta gott om tid över till att både tänka och skriva. Ibland går det så långt så han ber kunder ta en annan bil eftersom han vill hinna skriva klart.
– Några av mina kollegor tycker att jag är duktig. Andra säger att jag förlorar både kunder och tid.
I boken Jag kör taxi i Stockholm skriver Farouk om vardagen som taxichaufför. Om otrevliga och trevliga kunder, taxiköer, långa körningar och stulna kreditkort. Han skriver om aggressiva chaufförer och om kissnödiga chaufförer som druckit för mycket kaffe. Han skriver om sin kärlek till Sverige – och så uppmanar han alla att gå med i facket för att kunna förändra allt som är dåligt i branschen.
När Farouk började köra taxi tyckte han det var roligt och gick bra, men snabbt upptäckte han många fel.
– På nätterna är det maffian som har makten, polisen gör ingenting, säger han.
Han har själv blivit knivskuren och råkade ut för en smitning bara några timmar innan vi ses för intervjun. En smitning som han får betala för själv. Farouk är arg på alla som kör svarttaxi och irriterar sig på polisen och på politiker som han tycker gör alldeles för lite för att stävja fusket inom branschen.
Ute vid taxistolpen där han har parkerat bilen öppnar han bakluckan och visar stolt upp en bok med arabiska bokstäver. Titeln är, fritt översatt Krig och våldtäkt.
–Den här har jag skrivit, den ska bli film i Hollywood.
Nåja, det är förhoppningen i alla fall. Farouk Abdulla har haft kontakt med en amerikansk regissör som intresserade sig för historien och uppmuntrat honom att översätta den till engelska, något som nu är på gång.
