;

Donald Trump – orosmolnet i den amerikanska valrörelsen

Krönika. Äntligen närmar sig våren! Denna tid på året då hoppet gror och allting med ens blir lättare. Vårblommorna med sina vackra färger sticker upp ur dikena, tussilago och snödroppar – och snart nog kommer påskliljorna.

Tyvärr finns också mörka moln på vår ljusnande himmel. Kriget i Syrien och den upptrappade konflikten i Turkiet är ett. Av alla de människor som tvingats fly från Syrien är jag säker på att det stora flertalet inget annat vill än att åka hem igen, och bygga upp sin framtid där i stället för att bli hunsade någonstans i Europa. Men för att deras dröm ska gå i uppfyllelse måste kriget upphöra.

Snart ska vi fira första maj, och då kan vi ställa krav på att världens ledande politiker gör allt som står i deras makt för att få slut på kriget. Vi måste också se till att det ordnas demokratiska val och att en legitim regering bildas. En regering som kan räkna med finansiellt stöd från västvärlden för att återuppbygga en av de äldsta civilisationerna i världen.

Ett annat mörkt moln är den amerikanska valrörelsen. Socialisten Bernie Sanders har visat att framför allt Amerikas unga vill se förändring: Bort med individualismen och kapitalismen och släpp fram det gemensamma och kollektiva. En allmän sjukförsäkring torde stå högt upp på Sanders önskelista, liksom på många amerikanska familjers. En önskan som i USA kan utlösa enorma maktstrider.

Sanders motkandidat bland demokraterna, Hillary Clinton, har medvind i primärvalen. Det förvånar en del bedömare. Glastaket för kvinnliga politiker i Amerika är metertjockt. Det är mer sensationellt om en kvinna väljs till president än när Barack Obama, en afro-amerikan, valdes till samma ämbete för åtta år sedan.

Men det som verkligen oroar är Donald Trump, som ser ut att sopa banan med sina motståndare i det republikanska partiet.

Trump är vulgär och provocerande. Han drar sig inte för att uppmana till våld. Vid flera av hans framträdande har människor som har en annan uppfattning blivit bryskt avvisade. Det har till och med förekommit misshandel av meningsmotståndare i möteslokalen.

I varje demokrati hade en presidentkandidat omedelbart tagit avstånd från denna typ av beteende. Men inte Donald Trump. Det finns exempel på hur han, till publikens ofattbara glädje, mer eller mindre uppviglat folk att ta till våld mot dem som inte delar hans uppfattning.

Hans politiska budskap har så här långt sträckt sig till att han vill deportera elva miljoner papperslösa, införa ett totalt stopp för muslimer vid den amerikanska gränsen samt låta bygga en mur mellan USA och Mexiko. En mur som för övrigt skulle byggas av underbetalda mexikanska arbetare.

Nu är Trump inte den första som hyllar nationalismen med en våldsretorik. Att han har många anhängare beror säkert till stor del på att en enkel nationalistisk retorik kan få starkt fäste i tider med rädsla och stora sociala förändringar, och det är precis det som händer i USA just nu.

Låt oss alla hoppas att det inte blir Donald Trump som ska svära presidenteden utanför kongressen i Washington den 20 januari 2017.

Fotnot: Redaktionen har stängt av kommentarsfältet eftersom Lars Lindgren under rådande avtalsrörelse inte har någon möjlighet att debattera sin krönika.

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Jonas Persson. Foto: John Antonsson

Jonas Persson

…du är sammankallande i valberedningen inför nästa års kongress. Vad innebär det?

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

De talar 1 maj 2026

Första maj. På fredag samlas arbetarrörelsen till sin internationella högtidsdag. Politiker och fackliga ledare talar på en lång rad platser runt om i landet – här hittar du information om några av dem.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;