”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”
Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.
It takes one to know one heter det på engelska. På svenska brukar det heta att man genom sig själv känner andra. Kanske är det så i Joakim Borgs fall. Efter en bitvis stökig uppväxt där utgången kunde bli destruktiv mognade han och engagerade sig i föreningslivet för att just hjälpa andra.
– Det är det absolut finaste man kan göra, att hjälpa andra människor. Det är precis vad både det fackliga och det politiska arbetet handlar om, säger Joakim Borg, lokalombudsman på Transport i Västerås och Socialdemokraternas fjärde namn på Västmanlands riksdagslista.
Det var under högstadieåren hemma i Älvkarleby utanför Gävle som stökigheterna började. Joakim, eller Jocke som han oftare kallas, blev rejält mobbad. Skolarbetet blev lidande och utgången för Jocke kunde ha blivit lite hur som helst.
– Jag började på fordonsprogrammet på gymnasiet, pappa var bilmekaniker så det kändes rätt naturligt just då, men jag kände mig inte hemma på fordonsprogrammet så jag bytte till barn och ungdom.
Det gick lite bättre för Jocke på barn och ungdomsprogrammet. Helt rätt kändes det ändå inte. Han började på individuella programmet, ett program som på tidiga 1990-talet inte var lika utbyggt som i dag, och där träffade han Håkan.
– Håkan hade en ängels tålamod. Han blev en förebild för mig. Jag fick praktik som elevassistent och jag jobbade extra på en fritidsgård. Jag började känna att det här var det jag ville göra, att hjälpa andra som kanske inte har det så lätt.
Hittade sig själv
Efter några år flyttade Jocke till Stockholm då han fått jobb på Ösmoskolan för att arbeta med högstadieungdomar som hade det jobbigt. I Stockholm träffade han Helena, hon som kom att bli hans fru. Och han hittade sig själv.
– Det är något väldigt fint och privilegierat att få hjälpa andra människor på deras väg. Det är det vi gör kollektivt i facket, vi hjälper varandra.
Om vi backar bandet till början av 1990-talet igen och de jobbiga högstadieåren så var det många unga som såg kampsportfilmer där hjältarna kunde karate och vann över sina motståndare, hur mycket underdog de än var i början av filmen. I filmen Karate Kid från 1984 blir nyinflyttade Daniel mobbad och misshandlad, bland annat på karateklubben han sökt sig till. Framför allt är det killen Johnny som är den onda. Ett karatemästerskap står på spel och Daniel – Karate Kid – tar hjälp av mr Miyagi. En hård träning inleds som börjar med att Daniel, till sitt stora förtret, vaxar bilar och målar plank.
Kampsport
Hur det gick? Utan att spoila filmen så är det en riktig hjältesaga. I det verkliga livet flydde Jocke in i filmernas värld. Han ville också kunna ge igen, att kunna sätta sina mobbare på plats. Och han började träna kampsport.
– Från början var det jujutsu men jag gick snart över till karate. Precis som i Karate Kid träffade jag min mr Miyagi som fick mig att förstå att karate inte bara handlar om att slå ner sin motståndare, det handlar om mycket mer än så, säger Jocke.
Det var flera personer som tillsammans utgjorde mr Miyagi för Jocke. Ledare i karateklubben. Ledare som såg till att alla var med och att träningen också handlade om glädje, om att ha kul, lika mycket som om själva den fysiska träningen. Jocke började också intressera sig för österländsk filosofi.
– Jag började lära mig självmedvetenhet och kroppskontroll, det är något som jag kunde ta med mig in i vardagen för att ge mig lugn.
Under den här tiden provade Jocke också på att spela teater och rollspel.
– Jag fann en kreativ sida som lärde mig att inte ta mig själv på för stort allvar. Det är något som är till verklig hjälp i arbetet med andra människor. Alla kan göra fel, även jag, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är vad man gör efteråt.
Karate
Jocke tränar fortfarande karate (han har blått bälte i stilen Kimura Shukokai) och han är även tränare för barngruppen där hans dotter Mary-Jill går.
Hur får han tid till det?
– Ja det är en bra fråga. Jag tränar för att må bra, både mentalt och fysiskt. Det är träningen som gör att jag orkar med att engagera mig.
För Joakim var det naturligt att engagera sig i föreningar då han växte upp i Älvkarleby. Han och hans syster uppmuntrades av föräldrarna, pappa bilmek och mamma sjuksyster, att delta i olika idrottsföreningar.
– Föreningslivet var mycket mer levande då, det är något jag kan sakna i dag. Hur ska vi få folk att engagera sig i föreningar, idrott, fackligt och politiskt? Det är inte längre en lika naturlig bild i samhället och det tycker jag är synd.
Facket
Den tidiga kontakten med föreningslivet kanske var det som gjorde att Jocke kom att engagera sig som fackligt förtroendevald i Transport. Efter tiden i Stockholm och Ösmoskolan flyttade han och Helena till Gävle. Helena började plugga på lärarhögskolan och Jocke fick jobb på bevakningsföretaget Falck. Jockes vidare utbildning sattes på paus.
– Tanken var att när Helena var klar med sin utbildning så skulle vi byta. Då skulle det vara min tur att plugga och hennes att arbeta. Så blev det inte riktigt.
I stället blev Jocke 2011 blev vald till regionalt skyddsombud (RSO) i Gävleavdelningen. Efter några år gick han Transports interna ombudsmannautbildning och gjorde då sin praktik med Anna Ryding i Västeråsavdelningen. När Anna sedan valdes till förbundskassör på kongressen 2017 blev hennes tjänst på Västeråsavdelningen ledig. Jocke sökte tjänsten och fick den.
Flytt till Västerås
Sommaren 2017 flyttade han till Västerås och den 1 september samma år kom familjen efter. Helena med sin lärarutbildning fick snabbt jobb på Realgymnasiet.
– I dag bor vi i en hyresrätt i området Viksäng och här trivs vi jättebra. Västerås ligger på bra pendlingsavstånd till Stockholm också.
Vad händer om du väljs in till riksdagen efter höstens val?
– Jag står som nummer 4 på listan för Socialdemokraterna i Västmanland och om jag kommer in i riksdagen tar jag tjänstledigt från Transport. Men vi kommer inte att flytta till Stockholm. Jag är på Västmanlands lista och då är det viktigt att vara kvar i sin valkrets för att lyssna på vad väljarna här vill, tycker jag.
Vad är dina viktigaste frågor om du blir invald i riksdagen?
– Att få ordning och reda i upphandlingar och att stärka våra sociala och rättsliga villkor. Trygghet i anställning, omställning och arbetsmiljö är också något jag brinner för. Just arbetsmiljö där vi i dag lever med krav på att vi ständigt ska vara nåbara. Det skapar stress och folk blir utbrända på sina jobb. Det har också blivit tuffare med rimliga rehabiliteringar. Det finns mycket som kan förbättras om vi vill att människor ska ha ett hållbart arbetsliv.
Om du ser tillbaka på den väg du tagit fram till i dag, är det något som du skulle ha gjort annorlunda?
– Nä det skulle jag inte. Jag är nöjd
med den jag är. Det här är vad man får. Det här är Jocke. Visst, jag kanske skulle ha sett till att slutföra gymnasiestudierna om jag kunnat leva om mitt liv. Fast jag kan alltid ta upp studierna igen, säger Joakim Borg.
