Ordföranden har ordet

Den svenska modellen står pall…

Ordförandeord. Ett händelserikt år närmar sig sitt slut. Jag ska inte summera allt som hänt men i backspegeln kan jag konstatera att Transport har haft att göra.

För min egen del måste jag i alla fall säga att höjdpunkten var att få ert förtroende att leda vårt fantastiska förbund i ytterligare fem år. En uppgift jag är stolt över och ödmjuk inför.

I detta års sista ordförandeord tänkte jag dela med mig av några rader om plattformsekonomi, eller gigekonomi som förespråkarna gärna kallar det. Nu vet vi att det inte handlar om att man tar ett gig här och ett gig där utan att det för de allra flesta är ett vanligt heltidsjobb, minst, fast med mycket sämre trygghet, lön och villkor.

Nu i december förlorade vi en dom i arbetsdomstolen. Vi företrädde en medlem som arbetar som matbud på Foodora men har tvingats till att bli egenanställd. Vi hävdade att medlemmen var anställd och skulle vara berättigad till allt vad det innebär medan Foodora hävdade att han genom egenanställningsföretaget var bemanningsanställd. Domstolen gick på företagets linje och tyckte att vår medlem var bemanningsanställd. Varför är det intressant att ta upp ett förlorat mål då? Jo det visar faktiskt att den svenska modellen kan fungera även för egenanställda. Ivrare för denna ”moderna” anställningsform hävdar ofta att den svenska modellen måste moderniseras för att kunna hantera dessa innovativa anställningsformer. Sanningen är såklart tvärtom. Egenanställning är för de allra flesta ett påtvingat ok i paritet med medeltida anställningsformer och absolut inget modernt eller innovativt. Det finns inget modernt över dåliga arbetsvillkor, det är tvärtom en tillbakagång och inget annat.

Min slutsats är att den svenska modellen verkar klara sig även mot denna attack från riskkapitalister och skrupellösa entreprenörer. Inom ramen för vår vanliga partsmodell kan vi alltså hantera även dessa människor på arbetsmarknaden. Egenanställningsföretagen ska alltså betraktas som bemanningsföretag och inget annat. Med hjälp av bemanningsavtalet kan vi ge arbetstagarna bättre villkor och företagen blir tvungna att ta ansvar. Det ska bli oerhört spännande att se hur de här firmorna ska försöka krångla sig ur ansvaret nu, men jag gissar att sista ordet inte är sagt.

Med denna reflektion vill jag bara passa på att önska ett gott nytt år. Jag hoppas ni får en välbehövlig paus tillsammans med nära och kära. Och jag hoppas att den här nya regeringen får tummen ur och ser till att vi klarar elräkningar och bränslepriser trots att de tydligen märkt att det är lite mer komplicerat än vad de lät påskina i valrörelsen. Kära regering – verkligheten är här för att stanna och något ni måste förhålla er till – även om det verkar vara en nyhet för er.

Vi ses 2023.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Illustration snabbkoll. Illustratör: Mattias Käll

Det här gäller för dig som är behovsanställd

Bevakningsavtalet. I bevakningsavtalet finns en anställningsform som heter behovsanställning. Den skiljer sig en del från andra tillfälliga anställningar.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Nämn aldrig att du kör lastbil!

Davids krönika. Nämn inte att du kör lastbil. I varje fall inte under ett läkarbesök för då kan det gå riktigt illa.

Alexandra Einerstam. Foto: Lilly Hallberg

Får vi stanna eller måste vi lämna?

Krönika. Upphandling. Ordet får mig att rysa av obehag. Upphandling är den process som företag, organisationer med flera använder för inköp av varor och/eller tjänster. I min bransch handlar det främst om bevakningstjänster.

Fusket och utnyttjandet måste få ett slut!

Debatt. Varje år kommer chaufförer från övriga Europa till Sverige för att arbeta. Sex månader i sträck, långt från sina familjer, bor de i sina lastbilar – sover, äter och arbetar till mycket låga löner och ofta orimliga villkor – innan dem åker hem för några dagars vila. Sedan börjar cykeln om igen. Denna verklighet är oacceptabel.

Men våra villkor då?

Debatt. Läste i senaste numret av Transportarbetaren om Andres som fick gå efter att han drack energidryck på sin mack. Eftersom jag själv är stationsanställd så fick det mig att tänka på några saker.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Lilly Hallberg

Får vi stanna eller måste vi lämna?

Upphandling. Ordet upphandling får mig att rysa av obehag. Upphandling är den process som företag, organisationer med flera använder för inköp av varor och/eller tjänster. I min bransch handlar det främst om bevakningstjänster.

Vem vinner på väskförbudet?

Säkerhet. Det är snart ett år sedan som polisen införde ett förbud mot väskor på evenemang som kräver polistillstånd eller som måste anmälas till polisen. För bevakningsbranschen har det inneburit ”klirr i kassan”.

Läs, annars ryker skärmtiden

Läsning. Vi lever i en tid av digitala skärmar och är ständigt uppkopplade. Mobilen (och andra skärmar) erbjuder oss ständiga belöningar och för att få dessa belöningar, krävs ingen nämnvärd ansträngning.

Vägens hjältar förtjänar uppskattning

Debatt. Dygnet runt, sju dagar i veckan, sommar, vinter, höst och vår. Vilka jag pratar om? Det är vägens hjältar, de som ser till att tidningen kommer till din postlåda, de som kör taxibilen som tar dig till flyget, de som levererar paketen du har beställt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Nämn aldrig att du kör lastbil!

Hälsa. Nämn inte att du kör lastbil. I varje fall inte under ett läkarbesök för då kan det gå riktigt illa.

Verkligheten

Musik. Det är tråkigt att diska. Så jag ställer upp cd-spelaren på köksbordet, stoppar i en gammal cd med The Latin Kings – och hoppas att det ska gå bra den här gången. Det gör det inte. Efter en stund försvinner musiken och i stället kommer ett ”tock tock, tock tock” ur högtalarna.

Bokmöten i trolltider

Läsning. Luft, kraft, styrka gav årets seminarium Boken på arbetsplatsen på Runö kursgård i Åkersberga. Arrangörer var Transport, Kommunal och Byggnads. Det handlade om arbetsplatsbiblioteken, ungefär som de vägkrogsbibliotek Transport ännu driver.

En svårhanterad avtalsrörelse väntar

Ordförandeord. Jag tror att det blåser upp till en rätt rörig och svårsamordnad avtalsrörelse 2025. Avtalsrörelsen är, som många av er vet, perioden då vi fastställer villkoren i våra kollektivavtal. Och frågan är om vi ska vara med i en samordnad avtalsrörelse med LO eller inte.

Pengar men också tid

Ledare. Så stor löneökning skulle du haft för att matcha pris­ökningarna. Det var en rubrik i Dagens Nyheter (DN 9/9–2024 ) som fångade mitt intresse.

Förvånande, märkligt, underligt

Ordförandeord. Till min stora förvåning har vår motpart Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) skickat in en stämning till Arbetsdomstolen mitt i semesterperioden. De stämmer oss med anledning av vårt sympativarsel till stöd för IF Metall i konflikten med Tesla gällande tecknande av kollektivavtal.

Alla har inte god arbetsmiljö

Ledare. Stockholms stora pridetåg som brukar anordnas vid månadsskiftet juli/augusti är för mig ett första tecken på att semestern närmar sig sitt slut och att jobbet väntar. Men det är inte alla förunnat att ha ett jobb att gå till. Arbetslösheten är den högsta på tio år. Nästan en av tio, 9,4 procent mer exakt, var arbetslös i juni.

Ge oss tydliga regler om laddstationer

Arbetsmiljö. I Sverige och världen pågår en omställning från fossila bränslen till förnybar energi. Transportsektorn har pekats ut som en stor miljöbov som måste minska sin miljöpåverkan. Nu förväntas i stort sett varje företag med fordon – oavsett om de är privata eller yrkesmässiga – installera laddningsplatser för elbilar.

Solen går upp över fälten. Foto: Martina Hansen

Tidningsbudens akademi

Tidningsbud. För många år sedan satt jag på Tidningsbärarnas kundtjänst och väntade på nästa samtal. Då fick jag en fullständigt galen idé. Tänk om det krävdes högre utbildning för att få dela ut morgontidningar. Hur hade det sett ut?