;
Krönika

Den hårda vägen

Davids krönika. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Sedan trettiotalet, då de konkurrerade ut mindre tillverkare som Tidaholm och utländska märken som Ford, är det som om de tävlat i ett slags ilsket syskonförhållande.

Modeller som Volvo Titan och Scania Regent slogs i mitten av femtiotalet om åkarnas och chaufförernas gunst. Volvo vann tillfälligt med turbon som ökade dragkraften i de redan då tunga långtradarna. Scania kontrade med 50 000-milamotorn till åkarnas och chaufförernas fromma.

Volvos svar kom med hytterna som gick att tippa för bättre service medan Scania harvade på med lastbilar där motorn knappt gick att komma åt utan att riva halva bilen.

Men så i slutet av sextiotalet kom det verkliga dråpslaget från Scania: V8:an. I år fyller den femtio och var något av ett underverk med sina 350 hästkrafter. I stället för de runt 250 de sexcylindriga motorerna gav.

Många åkare tyckte det gått för långt och föredrog de gamla svagare bilarna. Vad skulle man med så mycket kraft till? I dag ger V8:orna över 700 hästkrafter …

Scania har numer devisen ”kunden i fokus”. Men frågan är om den är så klok? För nästa smäll i kriget om marknaden kom från Volvo med F12- och F10-bilarna. De hade föraren i fokus i stället, med fyrpunktsfjädrad hytt och låg ljudvolym. Till skillnad från Scaniorna som bullrade på med sina V8:or.

Två kulturer utvecklades, den lite ”manligare” mullrande, kraftiga, något stötiga men stabila Scanian. Och den mer (vågar man säga det?) ”kvinnliga” Volvon som gungade fram tyst och mjukt längs vägen.

I dag, när motorerna knappt hörs i något av märkena, har man stigit ännu en nivå och nu är det bränsleekonomi och nya drivmedel som gäller.

Men en lastbil är som ett Kinderägg med tre önskningar i en: transportkunden vill förstås att allt ska vara billigt,

åkaren att bilen ska löna sig och chauffören vill ha en bra arbetsplats, gärna med lite pondus.

Förr sa man ofta att Volvons hytt och Scanians motor borde slås ihop till en ”Scalvo”. Men, vem är det egentligen som bestämmer vilken lastbil som ska köpas?

I slutänden är det nog chaufförerna. Åkarna har lärt sig den hårda vägen att chauffören kräver körbarhet och komfort och är alltså vinnaren i de två företagens kamp. En lönsam kamp i industrins Sverige när det är som bäst!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lennart Gustafsson:
    28 december, 2019

    Scanias motor 40,000 mil utan motorrenovering skall det väl vara , tycker mej komma ihåg den gula skölden som skulle sitta i grillen

  2. Erik:
    25 december, 2019

    Idag finns det ju fler att välja på
    Men alla är nog lika bra idag.

Lästips:

Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Alexandras krönika. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

John Antonsson. Foto: Petrus Iggström

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

Det var i säck innan det kom i påse!

Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;