Krönika

Den hårda vägen

Davids krönika. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Sedan trettiotalet, då de konkurrerade ut mindre tillverkare som Tidaholm och utländska märken som Ford, är det som om de tävlat i ett slags ilsket syskonförhållande.

Modeller som Volvo Titan och Scania Regent slogs i mitten av femtiotalet om åkarnas och chaufförernas gunst. Volvo vann tillfälligt med turbon som ökade dragkraften i de redan då tunga långtradarna. Scania kontrade med 50 000-milamotorn till åkarnas och chaufförernas fromma.

Volvos svar kom med hytterna som gick att tippa för bättre service medan Scania harvade på med lastbilar där motorn knappt gick att komma åt utan att riva halva bilen.

Men så i slutet av sextiotalet kom det verkliga dråpslaget från Scania: V8:an. I år fyller den femtio och var något av ett underverk med sina 350 hästkrafter. I stället för de runt 250 de sexcylindriga motorerna gav.

Många åkare tyckte det gått för långt och föredrog de gamla svagare bilarna. Vad skulle man med så mycket kraft till? I dag ger V8:orna över 700 hästkrafter …

Scania har numer devisen ”kunden i fokus”. Men frågan är om den är så klok? För nästa smäll i kriget om marknaden kom från Volvo med F12- och F10-bilarna. De hade föraren i fokus i stället, med fyrpunktsfjädrad hytt och låg ljudvolym. Till skillnad från Scaniorna som bullrade på med sina V8:or.

Två kulturer utvecklades, den lite ”manligare” mullrande, kraftiga, något stötiga men stabila Scanian. Och den mer (vågar man säga det?) ”kvinnliga” Volvon som gungade fram tyst och mjukt längs vägen.

I dag, när motorerna knappt hörs i något av märkena, har man stigit ännu en nivå och nu är det bränsleekonomi och nya drivmedel som gäller.

Men en lastbil är som ett Kinderägg med tre önskningar i en: transportkunden vill förstås att allt ska vara billigt,

åkaren att bilen ska löna sig och chauffören vill ha en bra arbetsplats, gärna med lite pondus.

Förr sa man ofta att Volvons hytt och Scanians motor borde slås ihop till en ”Scalvo”. Men, vem är det egentligen som bestämmer vilken lastbil som ska köpas?

I slutänden är det nog chaufförerna. Åkarna har lärt sig den hårda vägen att chauffören kräver körbarhet och komfort och är alltså vinnaren i de två företagens kamp. En lönsam kamp i industrins Sverige när det är som bäst!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lennart Gustafsson:
    28 december, 2019

    Scanias motor 40,000 mil utan motorrenovering skall det väl vara , tycker mej komma ihåg den gula skölden som skulle sitta i grillen

  2. Erik:
    25 december, 2019

    Idag finns det ju fler att välja på
    Men alla är nog lika bra idag.

Lästips:

David Ericsson

Virusets väg

Davids krönika. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Davids krönika. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga.

Högst upp på hytten. Mikael Rinne monterar utrustning till trailerdragaren som kommer att testas på elvägar i Tyskland.

Laxå Special – en lång historia om ovanliga fordon

Fordonsfixare. I det nedlagda pappersbruket har fordonsskräddarna flyttat in. Specialisterna, som bygger om och anpassar lastbilar helt efter kundens önskemål.

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Virusets väg

Corona. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Frihet. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga. Jag tror att sanningen är mer komplicerad än så. Arbeten har nog alltid behövt göras men frågan är till vilket pris.

Att läsa med öronen!

Läsning. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Ett stort svek mot svenska arbetstagare

Ordförandeord. Vi närmar oss slutet av detta minst sagt annorlunda, och ur många olika aspekter tuffa, år. Vi har tvingats hantera en pandemi som påverkat oss alla personligen. Och den har också påverkat förbundets verksamhet på flera områden. Bland annat fick vi skjuta fram avtalsrörelsen, en åtgärd som inneburit ett väldigt komprimerat arbete i slutet av året.

Socialdemokraterna säljer sin själ

Debatt. Villkoren som arbetare i Sverige har före 1900-talets början varit allt annat än bra. Vilket leder till att arbetare i slutet 1800-talet går ihop på arbetsplatserna, som med tiden blir fackföreningar.

Bered dig på ett liv som fattigpensionär

Ledare. Är du strax över 20 år och lastbilschaufför? Då kan du på ålderdomen se fram mot ungefär 11 400 kronor i pension från staten, förutsatt att du pallar att köra till fyllda 65 år.

Arbetsgivarna agerar respektlöst

Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.

För dagbok på jobbet

Insändare. För ni dagbok i ert arbete? Om inte, varför? Min far var noga med att se till att jag förde dagbok, när jag började köra för elva år sedan.

Pungsparka tillbaka i las-debatten!

Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).

Hyllningsrop med lukt av hyckleri

Ledare. På senare tid har hyllningskören över den svenska modellen och kollektivavtalen nått stormstyrka. Det finns snart ingen tongivande debattör, ledarskribent eller företrädare för näringslivet, facket eller rikspolitiken som inte uttalat sitt stöd för tanken att det är arbetsmarknadens parter som själva ska göra upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.

Vad är trygghet för en arbetare?

Ordförandeord. Under senare tid har jag allt oftare funderat på vad som är trygghet för en arbetare. Hur jag än vänder och vrider på frågan så landar jag i att det rör sig om en trygg anställning och en vettig arbetsmiljö.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.