Krönika. Om det är något som betytt mycket för svensk åkerinäring så är det USA och den amerikanska drömmen.
Fram till början av åttiotalet bestämde myndigheterna i Sverige hur många lastbilar det fick finnas i ett län. Då var ett av få sätt att starta åkeri att köpa en lastbil med trafiktillstånd.
När marknaden släpptes fri kunde vem som helst leasa en lastbil för 24 procent i ränta med ett oklart restvärde.
I samband med detta uppstod den amerikanska drömmen med ”owner operators”, alltså enbilsåkare med dragbilar såsom i Amerika. Allt påhejat i publikationer som tidningen Trailer med bilder på fantasifullt motivlackade bilar, ofta med halvnakna damer i solnedgång på hyttsidorna.
Problemet var att så gott som ingen av dragbilsåkarna på den tiden hade minsta hum om ekonomi. De körde för samma usla milpengar som många av dagens utländska åkerier. Därmed slog de ofta ut mer seriösa åkare som betalade sina skatter och löner efter avtal.
Men transportköparna var nöjda när de kunde komma upp på fiket i Stigs center i Göteborg på fredagskvällarna och hålla auktioner om lägsta milpengen med åkare som ville hem till Stockholm.
Lite dåligt blev det dock för dem vid något tillfälle då åkaren ställt av trailern i Alingsås efter ett skambud. ”Polletten tog slut där”, sa han.
Orsak och verkan, till slut gick nästan alla de här enbilsåkarna i konkurs när moms och skatter kom i kapp och leasingbolagen ville ha sitt.
Till dess var ändå känslan av frihet stark då man körde sin V8:a (jo, jag var med men hörde till dem som ändå hade hyfsat betalt). Den motivlackade amerikanska drömmen kraschade till slut och åtminstone jag förstod att ordning och reda, schysta villkor och pengar på fredag, är det som gäller för ett bra liv.
Samma sak verkar nu drabbat hela världen. Frihet och att alltid tänka på sig själv är en sak. Men USA är lika bankrutt i grunden som vi var och blir alltmer diktatoriskt. Så det är lika bra att lämna det idealet och bojkotta landet. Så som vi kanske borde gjort med den amerikanska drömmen redan från början.
