”Dags att skrota industrins lönemärke”
Löner. I snart 25 år har det så kallade märket, där industrins fack och arbetsgivare sätter normen för löneökningarna, styrt förhandlingarna för alla andra fackförbund. Resultatet av det är att tjänstemännen har ökat sina löner betydligt mer än arbetarna.
Det visar en undersökning som Transportarbetaren har gjort. Undersökningen visar också att en klar majoritet av LO-förbundens ordföranden är kritiska till att industriförbunden ”sätter märket” och att de vill se en ändring.
Till exempel har en ingenjör i metallindustrin i snitt ökat sin lön med 117 procent sedan 1997. En maskinförare inom samma metallindustri har ökat sin lön med 87 procent.
För fordonsförarna stannade löneökningen på 81 procent och för säkerhetspersonalen med 67 procent. Inte ens undersköterskorna med 92 procent eller lärarna i grundskolan med 99 procent har haft en löneutveckling som ingenjörerna i industrin. Allt enligt lönestatistik från SCB.
Med en inflation sedan 1998 på 34 procent så innebär det reallöneökningar för alla. Men några har alltså fått betydligt mer.
– När IF Metall och Unionen har kommit överens med Industriarbetsgivarna är det den procenten som gäller. Inte en promille till. I alla fall inte för de övriga LO-förbunden, säger Transports ordförande Tommy Wreeth.
– Våra branscher inom åkeri, bevakning och renhållning har varit väldigt lönsamma och det är konstant brist på förare. Trots det har industrins märke hämmat löneutvecklingen. Det måste bli en ändring.
En majoritet är kritiska
Transportarbetaren har frågat samtliga ordföranden i LO och TCO om deras syn på märket och löneökning utöver avtalet, så kallad löneglidning. Resultatet är tydligt, industriförbunden gillar märket som det är och får sympati av tjänstemännen i Vision, Forena plus Akademikerna i SSR. Men en majoritet av ordföranden är kritiska.
– Det fattas 5 000 förare och det är klart att höjda löner skulle locka folk till yrkena. Det blir fel när industrin håller tillbaka de sektorer som går bra, säger Tommy Wreeth.
– Lönerna ska och måste vara olika. Men det är fel att industrin har monopol på lönenormen.
Och han får medhåll av många ordföranden.
– Vi behöver ha koll på lönebildningen, men det kräver en bredare krets, inte bara industrin, säger Elektrikerförbundets ordförande Urban Pettersson.
– Ja, märket måste definieras, säger Målarnas ordförande Mikael Johansson.
Måste ses över
Byggnads Johan Lindholm är inne på samma linje och menar att märket måste ses över. Och för Byggnads är situationen som inom flera LO-förbund att det varit låg eller ingen löneglidning. Samma svar får Transportarbetaren från Seco:s Gabriella Lavecchia som också anser att märket behöver ses över och att löneglidning i princip inte förekommer.
Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius:
– Det är bra att arbetsmarknadens parter har något att förhålla sig till, men det har ju inte rättat till skillnaderna i lön mellan män och kvinnor. Det behöver verkligen ses över.
Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro fortsätter kritiken av märket:
– Industrimärket är ett problem för den kvinnodominerade välfärdssektorn och bör skrotas. Vi behöver få löneökningar på betydligt mer än märket för att ”komma i kapp” mer manligt dominerade branscher där likvärdiga yrken med samma svårighetsgrad tjänar väsentligt mer och får en högre livslön.
– Vi har i vår Livslönerapport konstaterat att det skiljer 30 procent i livslön mellan exempelvis en IT-ingenjör och en barnmorska eller specialistsjuksköterska trots att de har ungefär lika lång utbildning och samma svårighetsgrad i yrket.
Kritik från många håll
Britta Leijon, ordförande för tjänstemännen i ST, säger:
– Märket har fyllt sin funktion. Men eftersom arbetsmarknaden hela tiden utvecklas så måste även synen på märket följa med sin tid och det sker ju diskussioner.
Med andra ord finns det kritik från många håll i den fackliga världen. Både från kvinnodominerade förbund som Vårdförbundet, men också från traditionellt manligt dominerade som Transport, Byggnads, Målarna, Seco och Elektrikerna.
Handels ordförande Linda Palmetzhofer är lite kluven:
– Handels har påtalat att lönebildningsregimen måste bestå både av lönekostnadsnormering och fördelningsnormering. Det fungerade väl fram till 2010, men har fungerat sämre efter det.
Många hänvisar till att märket gett reallöneökningar och att det sett till att hålla inflationen nere. Men en utblick mot eurozonen, som inte haft några industrimärken att förhålla sig till, visar att inflationen i princip varit densamma. Inflationen i Sverige har varit cirka 38 procent sedan 1998 jämfört med drygt 45 i eurozonen. Men med tanke på att kronan förlorat i värde mot euron blir resultatet ett nollsummespel.
– Industrimärket är helt klart omodernt och en kvarleva från förr. Vi behöver andra riktmärken för att få upp lönerna för Transports medlemmar, säger Tommy Wreeth.
