Davids krönika. Den skramlande gamla SL-bussen känns ändå mjukt och varmt gungande där vi färdas över Värmdölandet. För vi sitter längst fram vid föraren, Dennis ”Busskungen” Sekayise, med afrikanskt tunggung i bilradion.
Han ropar till passagerarna genom högtalarna: ”där till höger bor de rika och där lite längre fram bor de fattiga”.
När skolungdomar stiger på ”high-fivear” han varenda en och då han får reda på att någon fyller år blir det allsång och applåder i hela bussen!
Men Dennis, en gång utsedd till den näst populäraste Nackabon av en lokaltidning, har hamnat i ett vanstyre. Och då tänker jag inte på Uganda som han lämnade som elvaåring med sina föräldrar, utan på Region Stockholm och kollektivtrafiken.
Miljöpartiet och dess trafikregionråd Anton Fendert har dragit in var sjätte buss, 180 000 avgångar per år i Stockholm. Och därmed ordnat ett monumentalt kaos och trängsel på bussarna, om de ens kommer.
I fattiga Fisksätra, där Dennis bor, kan man få vänta en timme på bussen medan det nog fungerar bättre i välbeställda Danderyd.
I sin ilska uppmanade Dennis folk på Instagram att inte betala för bussresorna. Onekligen ett ovanligt grepp för en bussförare och förmodligen grund för avsked.
Men bussföretaget har hållit låg profil, kanske i vetskapen om att han faktiskt har rätt. Och nu har SL:s ledning lovat bättring. Även i de som politiker så föraktfull kallar för ”utanförskapsområden”.
Dennis har blivit vår vän och tanken slår mig: tänk om fler ute i ”orten”, började reagera som han mot orättvisor.
Mot svartmögliga lägenheter med ockerhyror, mot att fritidsgårdar läggs ner, mot skolor med för lite personal och mot den segregerade arbets- och bostadsmarknaden.
Tänk om ”gängen” vände sin vrede mot politiker, fascister och institutioner i stället för att bekämpa varandra. En tusendel av all den energi de lägger på att slåss skulle räcka till att få ett tusen gånger bättre samhälle både för dem och för oss!
