Slutreplik. Nyligen svarade Vänsterpartiet på min debattartikel om plattformsdirektivet. Direktivet kommer nu gå vidare till förhandling med medlemsländernas regeringar. Vi är överens om att plattformsekonomin måste regleras, brytfrågan är hur och vem som ska ha inflytande över processen. Slutsatsen är att svensk arbetsmarknad ska skyddas från arbetarfientliga, högerkonservativa politiker.
Jag förväntar mig inte att den högerkonservativa regeringen kommer ta ansvar och inkludera arbetsmarknadens parter i genomförandet av plattformsdirektivet. Därför vill jag ha en tydligare garanti för vår framgångsrika arbetsmarknadsmodell.
Björk och Weidby (V) säger att genomförandet av direktivet kan göras med hänsyn till vår arbetsmarknadsmodell, att det ska ske i nära dialog med arbetsmarknadens parter. Det är intressant att arbetsmarknadens parter, fackförbund och centralorganisationer inte drar samma slutsats. Jag håller med om att parterna ska vara delaktiga men undrar var denna blinda tillit kommer från.
Ett problem är inte ur världen bara för att ett EU-direktiv kommer till stånd. Vad som behövs är en hälsosam dos skepsis – och insikten att lagstiftningen först ska genomföras i praktiken och testas skarpt innan det är dags att jubla.
Sverige har den mest högerkonservativa regeringen i modern tid. Jag minns allt för väl konsekvenserna efter att högern 2010, i och med regeringsmakten, fick öppet mål att lagstifta på arbetsmarknadsområdet. Laval-lagen stiftades och begränsade fackföreningarnas möjlighet att teckna kollektivavtal på svenska arbetsplatser. Liknande risker syns i minimilöndirektivet och plattformsdirektivet.
Tilliten för att en högerregering ska agera efter arbetares intressen är försvinnande liten.
