Bilkameror kräver tillstånd
Framåtriktade kameror i bilar blir allt vanligare i Sverige. Men utan särskilt tillstånd kan användandet vara olagligt. Ändå har länsstyrelsen i Stockholm och Skåne hittills inte fått in en enda ansökan om tillstånd för kameraövervakning i privatbilar.
I Ryssland används bilkamerorna frekvent för skadereglering och fler och fler baltiska åkerier monterar tekniken i sina lastbilar. Trenden växer även hos svenska förare, vilket märks hos försäkringsbolagen. Bilkamerainspelningar av trafikincidenter används allt oftare som bevis när ansvarsfrågor ska avgöras i försäkringsärenden.
Nicklas Hjertonsson är jurist på Datainspektionen. Han förklarar att generellt sett måste man ha tillstånd från Länsstyrelsen för att få kameraövervaka en plats som allmänheten har tillträde till. Det gäller även kameror som sitter monterade på bilar och kameror som filmar inne i taxibilar, tåg och bussar. En kamera som är riktad mot till exempel insidan av en lastbilshytt är däremot okej, eftersom det är en plats där allmänheten inte rör sig.
– För att få tillstånd gäller det att syftet med att använda kameran är att förebygga olyckor eller brott. Att använda bilderna för att ha bevis i en försäkringstvist är ett sådant förebyggande syfte, säger han.
Hittills har varken Länsstyrelsen i Skåne eller Stockholm fått in någon ansökan från en privatperson om att använde bilkamera och därför har något sådant fall ännu inte prövats. Däremot har Länsstyrelsen i Stockholm gett ett bussbolag avslag på en ansökan när företaget ville filma nya chaufförer och hur de körde under utbildningen. Det krävs att en plats är alvarligt drabbad av brott eller olyckor för att ett tillstånd ska ges.
Maria Ricknäs är jurist på Länsstyrelsen i Stockholm. Hon uppger att frågorna om bilkameror har ökat, även om ansökningar om tillstånd lyser med sin frånvaro.
– Vi bedömer bilkameran som vilken kamera som helst. Den ska styras manuellt, det vill säga sättas på och stängas av manuellt och vara handhållen, för att inte vara tillståndspliktig.
Att använda inspelningar som bevis i försäkringsärenden kan också vara problematiskt.
– Om man skulle få ett tillstånd så får man inte lämna materialet till försäkringsbolaget, eftersom tystnadsplikt råder för inspelat material av den här typen. Det får bara lämnas till brottsförebyggande myndigheter, vilket försäkringsbolag inte är.
Flera företag marknadsför nu enkel och billig kamerautrustning som är lätt att montera. För att se hur försäljarna informerar om hur kamerorna får användas ringde Transportarbetaren upp ett företag som riktat in sig på den svenska marknaden. Transportarbetarens reporter uppgav att han var en privatperson som var intresserad av att köpa en bilkamera till sin egen bil och frågade om man behöver skaffa tillstånd.
– Det beror väl på vilken bransch man är i, men den information vi har fått från vår chef är att privatpersoner inte ska behöva något tillstånd. Om du inte sätter den i en bil som står parkerad för länge på samma ställe, 72 timmar eller något sådant, ska det var okej. Men jag kan inte svära på vilken tidsgräns det är som gäller, säger försäljaren.
Nicklas Hjertonsson håller inte med.
– Har man en kamera som är riktad mot en plats där allmänheten rör sig, som gator och torg, så behöver man tillstånd, säger han.
Varaktigheten för uppsättningen av kameran spelar visserligen roll. Nicklas Hjertonsson säger att om man kör runt kvarteret vid ett enstaka tillfälle och filmar krävs antagligen inget tillstånd. Har man en kamera uppsatt med avsikten att filma varje resa till jobbet, borde däremot tillstånd krävas, även om man plockar ur kameran efter varje tur. Här saknas dock praxis, eftersom inget ärende av det här slaget har prövats i domstol.
Det finns också kameror som är undantagna från tillståndskravet, som tillexempel backkameror och kameror som filmar runt sopbilar.
– Om syftet är att underlätta för föraren medan han kör behöver man inget tillstånd alls, säger Nicklas Hjertonsson.
