Davids krönika. Sommaren har varit ljuvlig, lugn, fridfull och med mycket god mat – ja kanske lite för mycket. En viss extra rondör kunde spåras både på mig och på kollegorna vid jobbstarten. Kanske borde man göra något åt det?
För mig finns det i så fall två delvis motstående problem. Jag blir sur och less av att vara hungrig. Och fet av att äta för mycket.
Jag måste ta den där extra mackan på eftermiddagen annars kan jag bli farlig. Kanske inte för andra utan mest för mig själv. Och till exempel ringa arbetsledaren eller vd:n och säga några mer eller mindre väl valda ord.
Förvånansvärt ofta klarar jag mig ändå. Mottagarna kan till och med lova ändring i något ärende. Antagligen för att ordmassan som väller ut ur mobilerna får deras trumhinnor att vibrera. Och för att de inser att jag inte skulle tveka att ringa upp kungen om så behövdes.
Men på sikt är det förstås inte så bra och jag äter för att slippa blodsockerfallet och utbrotten – och blir allt fetare.
Det är väl så för oss som varit med ett tag och börjat våra
”karriärer” med tungt kroppsarbete, att vi lärt oss äta. Men på senare år har vi listat ut hur vi ska komma undan det tyngsta slitet och är mer stillasittande på jobbet.
Matvanorna har vi dock kvar och lassar in vad vi kommer över från tallriken, som om vi snart skulle handlossa trettio ton kaffesäckar.
Förr var lunchen eller frukosten ett slags njutning. Att vila och att få fylla på kroppen med nytt bränsle. Nu kan tallrikarna med backning faktiskt bli till ett dödligt hot.
Tjugo kilos övervikt frestar till exempel på knän och rygg (som att bära på en tjugokilos säck hela dagarna), hjärtat tar stryk och risken för stroke ökar.
Själv väger jag för mycket, 98 kilo på 185 centimeter, med ett mycket tveksamt BMI. Jag tänker ofta på mat och tycker att jag kan vara värd en bulle nu när det är så varmt/kallt, för att solen skiner eller för att det regnar eller snöar.
Jag tror inte på hetsbantning à la Oprah Winfrey som gick ner 30 kilo på några månader och hämtade lika mycket fett från ett slakteri och visade i sin tv-show (hon var snart lika fet igen).
Min metod är att äppelbanta, att alltid ha frukt med mig. Att aldrig äta upp allt på tallriken utan lämna en tredjedel eller hälften. Att satsa på sallad i stället för kött och feta såser. Och inga bullar!
Visst, hungrig blir jag men får å andra sidan nöjet att längta lite efter mat. Och visst kan jag bli förbannad ibland, men man måste inte alltid vara alla till lags!
