Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.
I skrivande stund är vi mitt uppe i en brinnande och högintensiv avtalsrörelse. För tillfället för vi förhandlingar inom transportavtalet, miljöavtalet och bevakning. Utöver detta så är i princip alla övriga avtal på gång att börja förhandlas inom den närmaste framtiden.
Vi möts av en arbetsgivarorganisation som är oerhört samordnad runt industrins märke och som utöver det egentligen inte vill utveckla eller stärka kollektivavtalen i någon större omfattning. Intrycket man får är snarare tvärtom. Det mesta gällande löner, arbetstider och arbetsmiljö vill man flytta från fackligt inflytande till någon form av individbaserad verksamhet, där arbetsgivaren ska kunna göra upp med den anställde om det mesta, enskilt.
Vi möts också av en ganska arrogant attityd när det handlar om den så kallade prolongeringen. Den innebar ju att alla avtal flyttats fram sju månader efter utbrottet av covid-19 i våras. Detta komplicerar givetvis förhandlingarna utifrån att vissa branscher drabbats hårt av nedgången medan andra gått igenom krisen mer eller mindre oberörda.
En sak är säker, några mer prolongeringar blir det inte tal om i framtiden. Inte så länge jag kan påverka det. Med några få undantag är arbetsgivarnas nonchalanta och respektlösa agerande mot sin personal, som sliter och har slitit hårt under krisen, i det närmaste chockerande. Företagen kammar glatt hem vinster i kristider utan att för en sekund tänka på de anställda som ligger bakom dessa vinster.
Det finns dock företag som agerar annorlunda och som övriga borde ta lärdom av. DHL är ett av världens största transportföretag. Nyligen delade koncernen ut en så kallad ”covidbonus” på cirka 3 000 kronor till alla anställda inom bolaget, i hela världen.
Detta är ett agerande som flera företag borde överväga att följa, tycker jag. Det är för mig helt orimligt att inte företagen har mer heder och samvete i denna fråga.
Mitt resonemang kring avtalsrörelsen kan låta negativt men för min del är det tändvätska och inspiration. Arbetsgivarnas agerande gör att vi driver frågorna om löner, arbetstider och arbetsmiljö ännu hårdare.
Är det något man kan konstatera så är det att en stark fackförening behövs mer än någonsin.
För övrigt så vill jag under den rådande situationen avsluta med att uppmana er till fortsatt försiktighet och att vara rädda om er. Tillsammans reder vi ut även tuffa tider.
