;
Debatt

Aldrig privat – alltid övervakad

Debatt. Det finns tekniska system med förmåga för arbetsgivaren att hålla koll på de anställda, var de är, hur de framför sitt fordon och kameror som övervakar vad de gör eller inte gör, vad de skriver i mejl och sociala medier med mera.

Utöver detta så finns det även arbetsgivare som vill veta om de anställda har anlag för sjukdomar, om de har en riskkonsumtion av alkohol eller om de befinner dig i en riskgrupp för missbruk genom att få tillgång till de resultat av blodprovsanalyser som företagshälsovården har tillgång till.

Ett företag som heter Verifiera tillhandahåller en rättsdatabas med offentliga handlingar från svenska domstolar och myndigheter, till de som betalar för det, som bland annat kan användas vid en anställningsprocess. Eftersom företaget har ett utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsförordningen så är det till stora delar undantaget från reglerna i Dataskyddsförordningen.

Det kan gälla avgöranden om överklaganden av Försäkringskassans beslut om rätt till sjukpenning, sjukersättning och assistansersättning samt mål som gäller lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.

Några av de tekniska systemen gynnar de anställda, underlättar deras arbete och gör det säkrare. Men en del av systemen används bara av arbetsgivarna i syfte att övervaka och kontrollera de anställda.
När företagen vill införa system som övervakar de anställda så är det samma argumentation som återkommer.

  • Det är för de anställdas säkerhet.
  • Det är för att inte de anställda inte ska misstänkas för någon oegentlighet.
  • Det är för att förbättra arbetsmiljön.
  • Det är för att de vill kunna hjälpa de anställda.
  • Vi kommer aldrig realtidsövervaka de anställda.

Varför övervakas och kontrolleras tjänstemän och chefer inte i samma utsträckning som de kollektivanställda?

Även om företagen inte realtidsövervakar de anställda så finns den möjligheten, vilket skapar en känsla av att man som anställd hela tiden är övervakad.

Om företagen vill de anställdas bästa, varför nekar man då ofta till att skriva under våra överenskommelser? Dessa är framtagna för att ta vara på de anställdas intresse av att veta att man hanterar systemen korrekt, och enligt Dataskyddsförordningen.
Om företagen är måna om sina anställda, varför fungerar då deras rehabiliteringsarbete ofta så dåligt?

Ska en person som avtjänat ett straff även bli dubbelbestraffad och utestängd från delar av arbetsmarknaden i framtiden?

Ska man inte kunna få ett arbete för att man har haft, eller har, anlag som gör att man eventuellt kommer att utveckla en sjukdom i framtiden, även om man i dag är fullt frisk?

Ska man inte få det jobb man söker för att man bär på gener som gör att man lättare kan drabbas av ett missbruk?

Hur mycket övervakning och kontroll på våra arbetsplatser ska vi acceptera och när blir det så obehagligt att vi reagerar?

Hur högt värderar vi vår personliga integritet och hur mycket makt över våra liv ska arbetsgivarna få?

Skulle vi acceptera övervakning av vårt privatliv med samma argument som arbetsgivarna använder för övervakning på arbetsplatsen?

De tekniska systemen utvecklas och spelar en allt större roll på våra arbetsplatser. Men ska de användas till att människor sorteras i A-, B- och C-lag? Och hur mycket kontroll över våra (arbets)liv ska vi tillåta att arbetsgivarna får?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lilly Hallberg. Foto: Petrus Iggström

Jag är också ”en sån”

Kommentar. Jag trodde att jag var en sådan som skrev om andra som råkade ut. Inte ”en sån” som själv drabbades. Alltså utsattes för det som i dag definieras som trakasserier; i hög grad oönskad uppmärksamhet på jobbet.

Utsatthet. Illustration: Ingrid Fröhlich

Från slippriga kommentarer till övergrepp – transportare vittnar om utsatthet

Arbetsmiljö. På väg till julbordet skämtade kollegorna om att Erika såg ut som en porrstjärna. Nora hörde grabbgänget på kundföretaget tala om henne som ”skadat gods”. För Julia slutade festen med ett fysiskt övergrepp.

För många utsatta blir konsekvensen att det är de själva som tvingas byta arbetsplats, eller till och med yrke, och förövaren kan jobba vidare som om ingenting hänt. Foto: Dexter Svärd Huss

”Du är inte ensam – det finns stöd att få”

Arbetsmiljö. Efter åkeriets årliga julfest utsattes Julia för ett övergrepp av en man som hon tidigare uppfattat som ”helt normal och vettig”. Så blev hennes väg ut ur traumat.

Dags att tala högt om pengar

Redaktionens krönika. Hej Läsare! Jag hoppas verkligen att den här texten är daterad när du läser. Och att Sverige har en ny regering. Lite i skuggan av regeringsbildningen har avtalsrörelsen dragit i gång.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

What goes up must come down!

Ekonomi. För många år sedan jobbade jag i Köpenhamn och bodde på ett vandrarhem. Där fanns också ett gäng arbetslösa arbetare från det då krisdrabbade England. Var och varannan kväll var de ute på stan och festade och slogs.

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering. SVT och Aktuellt verkade liksom 90 procent av dagspressen vara på den borgerliga sidan. Varje dag tiden före valet toppades nyheterna med hur ”oeniga” de ”rödgröna” var.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

När rotlösheten lämnade henne i fred

Hemland. När min mamma kom till Sverige ville hon leva här. Hon blev svensk medborgare och avsade sig med lätthet sitt tyska när hon var tvungen att välja. Hon lärde sig svenska genom Selma Lagerlöfs böcker. Brytningen hördes med i sj-ljuden och ödet spelade henne ett spratt: jag föddes den sjunde juli.

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Civilplikt får inte skapa ett B-lag

Insändare. Polismyndigheten har fått i uppdrag att utreda civilplikt inom skydds- och bevakningsverksamhet. Men facket måste vara vaksamt.

Varför sviker man fattade beslut?

Ordförandeord. Det är med en stark känsla av besvikelse jag skriver denna krönika. Eller förbannad är tyvärr ett bättre ord. Inte mycket har blivit rätt i världen på senare tid, milt sagt. Jag tänker främst på LO:s och medlemsförbundens hantering av samordningen i avtalsrörelsen.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

;