Åkeri i Luleå betalade övertid med bildelar
Hot, fusk med färdskrivarkort, fiffel med övertidsersättning och felaktiga löneutbetalningar. Beskrivningen av hur det går till på LE Kerttus Åkeri i Luleå är allt annat än smickrande. Åtta chaufförer har sagt upp sig inom loppet av några månader.
– Jag jobbade där i åtta år. Övertiden fick vi aldrig redovisa i tidböckerna utan skriva för hand på papper vid sidan av. Sen fick vi ta ut tiden i bildelar eller bränsle, att betala i pengar skulle ”bli för dyrt”. Vd:n sa att jag kunde sälja grejerna för att få pengar. Men det är ju jävligt märkligt.
Det säger Stefan, en av de åtta chaufförer som i våras valde att sluta på företaget. Han berättar om ett lynnigt ledarskap där den som inte ville jobba övertid eller sova borta blev hotad med avsked. Han berättar också om ett utbrett fusk med färdskrivarkort för att kunna köra både dag och natt och om lönen som inte betalades ut när den skulle. Stefan har inte fått en lönespecifikation på sex år och har det sista halvåret fått ringa den 25:e varje månad och efterlysa sina pengar.
Anställda som jobbat varje dag flera veckor i sträck med snöröjning har inte fått någon övertidsersättning, berättar han.
– Vd:n säger att vi har jobbat ideellt, men inte fan jobbar jag ideellt. Han hade en skuld till mig på 300 000 kronor. När jag slutade fick jag efter en facklig förhandling 90 000 kronor som han betalade för att bli av med mig. Han tyckte jag var obekväm. Resterande 200 000 kronor får jag aldrig se.
Enligt de chaufförer vi pratat med ska företaget sammanlagt vara skyldigt sina före detta anställda 600 000 kronor i icke betald övertid, felaktiga löner och utebliven semesterersättning.
– Så här har det sett ut i perioder, säger Stefan. Det har hänt att folk som blivit blåsta åkt hem till cheferna och spöat dem för att få ut sina pengar. Då har de fått betalt.
Ytterligare två chaufförer vi pratar med bekräftar bilden av ett tveksamt företag.
– Det var för mycket konstigheter, säger Anders. Jag var anställd som traktorchaufför men tillbringade tid med att svetsa lastbilar utan att ha någon svetsarlicens. Om jag inte gjorde det fick jag höra att jag var en idiot som inte duger något till. Tänk om det hänt en olycka? Jag vet inte hur mycket pengar jag har förlorat. Jag är bara så jävla glad att jag tagit mig därifrån och har bra rykte som chaufför så att jag kunnat få ett nytt jobb.
– I början var det bra och ledningen var tillmötesgående på alla sätt, berättar Niklas. Men ju längre tiden gick, desto mer sågad blev man varje morgon. Det var gap och skrik om allt man skulle göra. Man skulle köra i vått och torrt.
Han berättar om hur han renoverat hela sin bil med delar från företaget som motsvarar det belopp han jobbat övertid. Men företaget är ändå skyldigt honom uppemot 70 000 kronor för obetald semesterersättning och för lågt utbetalda lönebelopp, enligt Niklas.
– Jag ska ha pengar för det, säger han. Jag äter inte bildelar och jag kan inte gå till banken och betala med däck och olja. Det där företaget ska inte ha några anställda. De vet inte vad personalpolitik är. Vore det här det enda åkeriet i stan så skulle jag hellre ta skottkärra och spade och köra mitt eget än att jobba där. Jag önskar inte ens min värsta fiende att jobba där.
Förare vi pratat med säger att de är beredda att gå till Arbetsdomstolen, AD, om de inte får ut sina pengar från den före detta arbetsgivaren. Men det är inget man bara gör så där, säger Olov Wiklund. Han är ombudsman på Transports avdelning 26 i Luleå och den som förhandlade om de 90 000 kronorna åt Stefan.
– Vi har en förhandlingsordning som man måste följa, säger han. Först en lokal förhandling, sedan en central. Efter det kan man eventuellt gå till AD. Men det är förbundet som gör det i så fall, inte privatpersonen.
Dessutom, har chaufförerna redan gått med på en uppgörelse så kan vi inte gå vidare till domstol, poängterar han.
Men det är bara en av de drabbade som fått en uppgörelse. Övriga då?
– Först måste de tala om för arbetsgivaren hur mycket pengar han är skyldig. Är de inte överens får de höra av sig till Transport så tittar vi på det. Sen får vi se var vi hamnar.
Är du beredd att gå till förhandling för var och en av chaufförerna?
– Det är mitt arbete så finns det fog för det så måste jag ta det till förhandling.
Fifflet med färdskrivarkort, övertidsersättning i bildelar och annat konstigt som chaufförerna berättar om, vad säger du om det?
– Ja vad ska jag säga. Båda sidor är ju lika brottsliga. Chaufförerna skulle aldrig ha gått med på att ta ut övertiden i saker utan kommit till oss istället. En arbetsgivare kan stå med kniven mot strupen, men som anställd ska du ändå inte gå med på att fuska med färdskrivaren.
Har inte arbetsgivaren just i egenskap av arbetsgivare större skuld?
– Båda har gjort fel. Vi har ett avtal som man ska följa och här har båda parter brutit mot det.
När Transportarbetaren ringer Lars Kerttu, vd för LE Kerttus Åkeri, för att be honom bemöta kritiken, får vi följande svar:
– Jag har pratat med Transport om det där så jag vill inte prata mer om det.
Fotnot. Stefan, Anders och Niklas heter egentligen något annat.
LE Kerttus Åkeri hade enligt officiella siffror en omsättning på knappt 14 miljoner kronor förra året. Det är nästan en fördubbling på sex år.
