Insändare. En dag i januari 2024 ringer min son och säger att han har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Jag hör på honom att han är stressad och inte har koll på situationen. Några dagar senare får jag se ett papper som sonen känt sig pressad att skriva under där han ”bekräftar sin uppsägning”. Om han inte skrev under skulle de säga upp honom, ska de ha sagt till honom.
Som vanligt har sonen handlat impulsivt som han gör i pressade situationer, bara för att komma ur situationen, utan att tänka på konsekvenserna. När man har adhd tar hjärnan emot och processar information annorlunda. Vid stress blir det kaos i hjärnan.
Jag förklarar för honom att så får det inte gå till, om de vill säga upp honom har han rätt att bli varslad först. Han blir irriterad och tycker att jag lägger mig i, men förstår inte skillnaden mellan att säga upp sig och bli uppsagd.
När sonen har möte med sin arbetsgivare följer jag med som stödperson. Arbetsgivaren erbjuder sig att ta tillbaka uppsägningen och frågar hur sonen skulle vilja ha det för att underlätta sin situation. Reglerade arbetstider säger sonen, men påpekar sedan direkt att de andra skulle bli avundsjuka då, vilket arbetsgivaren bekräftar. Jag känner att det inte är någon idé att förklara att det är en anpassning han har behov av för att orka med jobbet. Om arbetskulturen är sådan att andra anställda blir ”avundsjuka” på någons anpassning på grund av funktionshinder, är okunskapen och oförståelsen så stor hos arbetsgivaren att jag inte kan få gehör för att kunna stötta sonen vidare.
Sonen är stressad under mötet och står fast vid sin uppsägning. Jag förstår dock varför han gör det, det är det enda konkreta han riktigt har koll på i situationen, att han ska sluta arbeta för att de inte vill att han ska vara kvar.
När sonen sedan får sitt arbetsgivarintyg står det att han sagt upp sig på egen begäran. Först när han ser det nerskrivet svart på vitt förstår han situationen riktigt, att de blåst honom rejält på hans första anställning.
Det är dags för branschen att anpassa sig till verkligheten och inse att alla har olika förutsättningar och behov, utan att de för den skull fungerar sämre med adekvat stöd från arbetsgivaren.
