Krönika. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.
På hennes jobb är de ständigt underbemannade. I onsdags ville till och med hennes chef skicka hem henne men hon vägrade. Karensdagen gör att hon inte har råd att vara sjuk.
Karensdagen har också inneburit att jag har gått till jobbet när jag egentligen borde ha varit hemma och kurerat mig. Jag har inte heller råd. Fast dagarna innan nyår kom det, som ett brev på posten. Jag var tvungen att sjukskriva mig. Om det syns i lönekuvertet? Ja, det kan du ge dig fan på.
En annan kompis tar kompledigt eller har ”home office” de dagar hon är sjuk. Hon drabbas inte av karens eller förlorad arbetsinkomst. Nämnde jag att hon inte har ett LO-yrke?
Moderaterna har länge flaggat för att de vill ha två karensdagar. Enligt Gunnar Aronsson, professor i arbetshälsa, finns det lite pengar att hämta om ytterligare en karensdag införs. Det är långtidssjukskrivningarna som kostar, inte korttidssjukskrivningarna. Aronsson tror att det är ett sätt för Moderaterna att disciplinera arbetskraften. Arbetskraften är vi arbetare.
En minut i tolv, backade högerregeringen från kravet om två karensdagar (efter hårt politiskt tryck bör tilläggas) men fortfarande återstår en karensdag. Den här karensdagen är ett gissel för de med sämst ekonomi. De går till jobbet trots att de är sjuka. Aldrig har de tid för att återhämta sig. Resultatet? Ökad ohälsa och i värsta fall långtidssjukskrivning. Sjuknärvaro i dag blir morgondagens sjukfrånvaro.
Vad skulle hända om man tog bort karensdagen? Aronsson säger att slopad karens inte behöver betyda ökad sjukfrånvaro och oavsett så är den här karensen så jävla orättvis. Den måste bort!
