”Ingenting slår känslan när man vinner!”
Månadens medlem. Hästkrafter. Det är Kevin Porshages liv. När han inte sitter bakom en taxiratt sitter han bakom en häst. I vagn.
Multimiljonär blir Kevin varken av trav eller taxi, men de är en bra ”kombo” för att mixa jobb och fritid. Hästgården, tio minuter från taxicentralen i Örnsköldsvik, delar han med sin sambo. På morgnarna kan Kevin släntra ut i morgonrock och ge hästarna mat innan han slöar en stund i soffan med jack russell-terriern Svante.
Han har vinnarskalle, Kevin, intygar kollegorna. Efter farsan som spelade hockey för Modo.
– Plattfoten är från farsan med, kontrar 24-åringen med ett stort skratt.
Han började i ridskola, men mammans kusiner hade stall alldeles intill en travbana, så efter något år tog Kevin klivet över från ryttare till kusk. Först bakom en ponny.
– Ingenting slår känslan när man vinner! Och att kunna ha hästarna här hemma i stallet på gården och se att de mår bra. Det är värt allt. Tjusningen är att de är individer, unika allihop.
Kevin klappar favorithästen Allan, All around Ås. Ett lugnt, klokt varmblod. I fjol vann de tre lopp ihop och året innan fem.
– Allan tar inte i när vi tränar här hemma, inte förrän det är lopp. Därför har han aldrig gått sönder.
I stallet väntar även det leasade stoet, Classic Joy, och de nio inackorderade hästarna på att bli utsläppta i hagen. Kevin valde att hyra henne när han lämnade sitt tidigare allservicejobb och tog taxileg. Två hästar var en dröm.
– Classic Joy är det mycket huvud på. Hon är väldigt stressad, så det kommer nog ta ett tag att få ordning på henne.
Hans eget psyke då? Ja, kuskar måste ha hård hud och stänga öronen vid loppen, när glåporden haglar. Som vid vilken hockeymatch som helst, enligt Kevin.
– Trav är den enda sport där ”bönder” möter proffs. Jag räknas till bönderna, amatörerna. Några handikapp finns inte, fast jag tävlar mot kuskar som kör V75 flera gånger i veckan. Själv har jag bara gjort det två gånger.
Efter loppen går Kevin för sig själv och analyserar. Då är det ingen idé att fråga honom något, anförtror sambon. Sedan är loppet historia och han blickar vidare mot nästa. Ältandet lämnar Kevin åt andra.
– Det lärde jag mig när jag spelade hockey, säger han.
