Debatt. Frågan om vinster i välfärden handlar om kvalitet och de anställdas villkor, men också om demokrati och människosyn. Därför är det så viktigt att befria välfärden från vinstintresset.
Ett huvudproblem är att skattepengar för välfärden läcker till vinster. Det är därför vi till exempel kan se att privat äldreomsorg har 10 procent färre anställda per äldre än den offentliga. Istället går resurserna till vinster åt ägarna, ofta riskkapitalbolag i skatteparadis.
Personaltätheten påverkar naturligtvis kvaliteten för de elever, patienter och äldre som använder välfärden. Vinst prioriteras före kvalitet. Men även de anställda drabbas. Man får fler barn i barngruppen och tvingas skynda snabbare genom korridorerna.
Vinsterna är också en fråga om demokrati. För varje gång ett riskkapitalbolag tar över ett äldreboende blir demokratin lite svagare och inflytandet över samhället kommer att handla lite mer om pengar.
Förutom att företaget då tar makten över själva verksamheten, så kommer de att vilja påverka politiken. Idag kan vi se hur välfärdsföretagen plöjer ner stora summor pengar i kampanjen för att behålla vinsterna i välfärden. Eftersom de lever på skattemedel gör de sitt bästa för att påverka politiken.
På sikt kan det vara ett av de största problemen med vinstintresset. Till exempel finns nu starka krafter som trycker på för möjligheten att kunna ta extra betalt av dem som har råd. Det görs för att kunna tjäna ännu mer pengar på välfärden, men det slår sönder den likvärdighet som har varit grunden i den svenska välfärdsmodellen. Vi riskerar att få en välfärd för dem som har råd och en annan för alla de andra.
Till slut handlar frågan om vinster i välfärden också om människosyn. När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller vinstmöjligheter. Där vinsttänkandet styr påverkas våra relationer till varandra. Välfärden ska vara en fristad från sådant.
