Ledare. Det bästa med papperstidningar är att vi – de flesta av oss – överraskas och läser saker som vi inte tänkt läsa. Saker som vi inte kände till eller ens visste att vi kunde fångas av.
Häromdagen slöbläddrade jag i den gamla kulturtidskriften Fib Kulturfront, som hade sin storhetstid på 1970-talet. Ögat fastande på en rubrik, När orden inte räcker till.
Det är en intervju med den amerikanska professorn och författaren Saskia Sassen. Hon anser att de ord vi använder i dag helt enkelt inte duger för att beskriva den enorma destruktiva kreativitet som människan visat sig besitta. Sassen menar att vi måste hitta nya raka puckar. Säg inte klimatförändringar, säg som det är. Vi är på god väg att förvandla vår planet till död jord, dött vatten!
Professorn anser att det inte längre räcker att prata om mer ojämlikhet eller mer fattigdom. Begreppen rymmer inte den ohyggliga omfattningen av dagens krig, svält, självmord, arbetslöshet och miljöförstöring.
”Fattigdom skapas. Rättvisa skapas. Fler än 50 miljoner människor har nyligen fördrivits eller flytt från sina hem. Det har vi skapat”, påpekar Saskia Sassen, som räknas som en av världens ledande intellektuella.
Inför fullsatta salonger beskriver hon hur ett slags rovdjurslogik spridit sig sedan 1980-talet. Allt handlar om pengar. Vinst. Till varje pris.
Den drivande kraften bakom rovdjurslogiken är finansmarknaden. En glupsk jättehaj som inte skapar några egentliga värden, men som invaderar hela samhället och dess invånare.
Enligt Saskia Sassen växer finansmarknaden oavbrutet och får därigenom mer och mer makt. I länder som El Salvador går uppåt en fjärdedel av hela statsbudgeten till räntebetalningar.
Även den politiska makten har infiltrerats av rovdjurslogiken. De folkvalda gör inte läxan, de försöker inte förstå vad som händer. Hävdar professor Sassen.
Vad ska vi göra då?
Till och börja med, anför hon, måste vi ”avteoretisera” diskussionen. Börja om från början och prata klarspråk.
Några färdiga lösningar presenterar hon inte, fast desto fler tankar. I grunden är människan alltså en skapare. Vi måste – alla – inse det och gå från att vara passiva konsumenter till aktiva skapare.
En viktig pusselbit, inflikar Saskia Sassen, är staten. Vi måste återta staten och få den att fungera.
