Ordförandeord. Kanske har ni hört att man på EU-nivå diskuterar att lagstifta om europeiska minimilöner? Vid första anblicken kan detta te sig som ett vettigt förslag för att de som har allra lägst inkomster också ska kunna leva på sin lön.
Men, förslaget är faktiskt ett hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen, och vi har gjort gemensam sak med Svenskt Näringsliv för att sätta stopp för idén.
Den svenska modellen, där vi inom facket förhandlar fram avtal med motparten, har visat sig vara oerhört framgångsrik. Den har skapat trygghet och bättre villkor för de anställda, men också borgat för flexibilitet och konkurrenskraft för Sverige. Den svenska modellen innebär också att vi kan hålla politiker borta från vår lönebildning.
Dessutom är jag fullständigt övertygad om att EU-förslaget är dåligt för fler länder än Sverige. Varför skulle länder där man redan har minimilöner gå med på ett förslag som höjer dessa? I stället kommer de att sänkas för att länder med de lägsta lönerna ska mäkta med att betala, om det ens är möjligt. Vi vill värna om vår svenska arbetsmarknadsmodell och vi är beredda att gå långt för att göra det.
Det är bara drygt en månad kvar av 2019 och sedan befinner vi oss i början av ett år som präglas av just avtalsrörelse. Det är en tid då ungefär tre miljoner människors löner och villkor sätts i förhandlingar i just den svenska modellen. Det är inte utan ödmjukhet, och oerhörd stolthet, som jag bär det yttersta ansvaret för Transports avtalsrörelse. Vi har kommit långt i vårt arbete med att formulera konkreta krav, men också med att titta på utvecklingen både affärsmässigt och politiskt i de flesta av våra branscher. Det handlar ju inte bara om att vi ska få till bra avtal nästa år, utan också om att bädda för bra avtal i tider av förändring under de avtalsrörelser som kommer.
För mig är det viktigt att vi går in i nästa års avtalsrörelse och är förberedda, konkreta och framtidsinriktade. Vi ska alltid se till att skapa högre löner. Men vårt uppdrag är bredare än så. I vissa branscher kommer vår utmaning inte bara att vara att försöka skapa bättre villkor, utan att faktiskt också se till att de inte urholkas. Så allvarlig är situationen inom till exempel lager och terminal. Där ser vi hur friheten för de anställda, kanske framför allt drivet av Amazons unkna företagskultur, begränsas allt mer. Arbetsmiljön blir genom det allt mer utsatt och villkoren måste försvaras med näbbar och klor.
Så här långt är jag nöjd med vad vi har kommit fram till inom ramen för LO-samordningen. Vi har satt kravet på löneökningar till 3 procent. Detta från ett ”knä” på 26 100 kronor vilket innebär att det är den lägsta lön som ökningen ska räknas från, oavsett hur mycket under det du tjänar.
I övrigt i samordningen har vi enats om att det är dags att kräva pensionsinbetalningar från första dagen du jobbar. Inte som i dag då inbetalningarna sker först efter att du fyllt 25. Ska vi jobba längre måste också mer pengar in i pensionssystemet! Nästa år är viktigt, och ju fler medlemmar vi är desto tyngre blir vi i förhandlingarna med arbetsgivarna.
Ett sätt att bidra för dig som medlem är att gå ut och värva en kollega på din arbetsplats i dag.
Tillsammans är vi starka och då kan vi också vara en folkrörelse för framtidstro.
